Okej, jag ska vara snällare och artigare detta år hade jag bestämt, inte ett nyårslöfte, mer ett leva löfte, har kanske varit lite otrevlig idag, jag kan inte riktigt avgöra det måste jag erkänna, men efter meningen var ur min mun bet jag mig lite i läppen och funderade. Jag försökte säga min mening, men de andra tre pratade liksom i min mun, pratade över mig fast de lyssnade på vad jag sa, en teknik som de verkar hantera oerhört väl medans jag inte riktigt hänger med. Jag tappar bort det jag försöker säga eftersom jag samtidigt försöker uppmärksamma vad de säger – om ni förstår. Ur min mun kom ”det är som att prata i motvind”, de trodde jag menade en annan person, men jag la till ” nej, det är som att prata i motvind mer ER!”
Hm, är det oartigt? Säkerligen, det kanske skall sägas på ett annat sätt, eller så slutar jag prata tills de slutar och sedan försöka fortsätta. De kanske inte uppmärksammade de på det viset som jag senare blev rädd att de gjorde. Är lite känslig i dessa diskussioner med dessa människor – eftersom det är en annan persons historia kan jag inte gå in på detaljerna, men jag upplever det som att de ibland letar efter fel och brister, letar efter den otäckaste skeendet. Jag kan egentligen inget säga till detta eftersom jag inte har barn och inte förstår vidden av den oron eller rädslan de kanske känner, men jag känner ibland vindfläktar av häxjakt , det gagnar ingen, skapar mer oro, så bättre att utgå från fakta.
Vidare så tog jag hissen i grannuppgången, inga ursäkter, ett medvetet val – jag bar inget tungt, försökte lura mig själv med att jag var kissnödig till bristningsgräns, men jag var bara la..nej, jag var bara bekväm, har lovat mig själv att sluta prata om mig själv i negativ ton och ordalag. För att vända denna lilla miss till ett positivt - jag fick möjligheten att titta på mitt vindsförråd för att med ögonmått se om jag kunde få in min beiga fåtölj som jag inte vill ha i lägenheten, men inte vill göra mig av med, kan stuvas i i förrådet – kom fram till att det var tveksamt, men jag skall försöka.
Första dagen på det nya året och jag har redan varit lite busig, samtidigt så måste jag erkänna för mig själv att jag har rätten att säga till och säga ifrån, men att jag får lära mig smidigare sätt.
Har dock njutit till fullo, har dammsugit mitt vardagsrum ordentligt, ätit en lång frukost, lyssnat på P1, gått till min väninna – inga wooiewoow ljud här inte – gick inte hela vägen från mitt hem utan från spårvagnshållplatsen, skorna var lite stora så jag fick knipa med tårna så jag hade en ordentlig kramp i fötterna när jag kom fram, tog av mig skorna så snart jag kommit innanför porten. Lagat middag till mig själv, tagit mina vitaminer och njutit till fullo av ”Lost in Austen” hur mycket mig som helst – Mr Darcy ( måste vara spelad av Colin Frith han är den ultimata Mr Darcy), jag mår bra idag, hur skönt är inte det?!
Okej, jag var lite raglig på benen när det gäller mina löften i dag, jag tycker dock att jag kan vara flexible och justera om det är så att jag snubblat lite, jag är ju inte mer än mänsklig – Tacka Gud – så misstag och felsteg etc. kommer att ske. Det är hur jag hanterar mig själv och mina misstag och felsteg därefter som är det intressanta!
Hm, är det oartigt? Säkerligen, det kanske skall sägas på ett annat sätt, eller så slutar jag prata tills de slutar och sedan försöka fortsätta. De kanske inte uppmärksammade de på det viset som jag senare blev rädd att de gjorde. Är lite känslig i dessa diskussioner med dessa människor – eftersom det är en annan persons historia kan jag inte gå in på detaljerna, men jag upplever det som att de ibland letar efter fel och brister, letar efter den otäckaste skeendet. Jag kan egentligen inget säga till detta eftersom jag inte har barn och inte förstår vidden av den oron eller rädslan de kanske känner, men jag känner ibland vindfläktar av häxjakt , det gagnar ingen, skapar mer oro, så bättre att utgå från fakta.
Vidare så tog jag hissen i grannuppgången, inga ursäkter, ett medvetet val – jag bar inget tungt, försökte lura mig själv med att jag var kissnödig till bristningsgräns, men jag var bara la..nej, jag var bara bekväm, har lovat mig själv att sluta prata om mig själv i negativ ton och ordalag. För att vända denna lilla miss till ett positivt - jag fick möjligheten att titta på mitt vindsförråd för att med ögonmått se om jag kunde få in min beiga fåtölj som jag inte vill ha i lägenheten, men inte vill göra mig av med, kan stuvas i i förrådet – kom fram till att det var tveksamt, men jag skall försöka.
Första dagen på det nya året och jag har redan varit lite busig, samtidigt så måste jag erkänna för mig själv att jag har rätten att säga till och säga ifrån, men att jag får lära mig smidigare sätt.
Har dock njutit till fullo, har dammsugit mitt vardagsrum ordentligt, ätit en lång frukost, lyssnat på P1, gått till min väninna – inga wooiewoow ljud här inte – gick inte hela vägen från mitt hem utan från spårvagnshållplatsen, skorna var lite stora så jag fick knipa med tårna så jag hade en ordentlig kramp i fötterna när jag kom fram, tog av mig skorna så snart jag kommit innanför porten. Lagat middag till mig själv, tagit mina vitaminer och njutit till fullo av ”Lost in Austen” hur mycket mig som helst – Mr Darcy ( måste vara spelad av Colin Frith han är den ultimata Mr Darcy), jag mår bra idag, hur skönt är inte det?!
Okej, jag var lite raglig på benen när det gäller mina löften i dag, jag tycker dock att jag kan vara flexible och justera om det är så att jag snubblat lite, jag är ju inte mer än mänsklig – Tacka Gud – så misstag och felsteg etc. kommer att ske. Det är hur jag hanterar mig själv och mina misstag och felsteg därefter som är det intressanta!
"A frown is a smile turned upside down"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar