Fundering

Jag började fundera på färg i går natt, hudfärg, varför är det ett sådant ”problem” för vissa människor, är det inte ganska logiskt när man tänker på det? Vi i Skandinavien är ljushyade för vi har inte lika många kontakttimmar i solen som de som bor i Afrika eller Mellan Östern. Naturen såg till att vi var så bra förberedda som möjligt för den miljön vi är född till. Vem bestämde att vit hy är bättre än brun? Vem bestämde det? Hur blev det så?

Blev det så för att Européer kom på hur man skapar fartyg som kan ta sig långa sträckor? Varför och vem bestämde att vita är ”bättre”? Jag undrar ibland om jag är lite konstig eftersom jag inte ser någon mänsklig skillnad förutom det uppenbara, hudfärg och kultur, tro. Men jag tror inte att mitt sätt är det rätta, utan snarare ett val jag gjort på hur jag önskar leva mitt liv, tagna med den kulturella kunskap jag har med mig i bagaget och nya intryck.

Att det finns så mycket olikheter tycker jag är underbart, men jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vissa kulturella beteenden och förhållningssätt, är jag rädd för dem? Jag vet faktiskt inte, jag är mer obekväm med deras förhållningssätt, deras självklarhet, deras attityd, för jag är ovan den, jag förstår den inte alltid. Den gör mig obekväm, tycker jag mindre om dem? Jag förstår inte och är obekväm med viss del av deras beteende – betyder det att jag inte tycker om dem? Jag vet inte?!

Ingen människa är mindre värd än en annan, vi har alla samma värde oavsett hur vi ser ut, vi är alla olika, kommer från olika ställen, har olika kunskaper och kulturer med oss, olika traditioner och språk, lika väl som jag inte förstod var vi skulle när mina nya klasskompisar i Göteborg sa att vi skulle till ”bamba” lika lite förstår jag ett ord på Japanska, persiska, till dess att jag fått ordet förklarat, då började tom jag att använda det.

Det tar tid, och jag förstår att vi kan inte tycka om alla människor och kulturer i hela värden, men det är långt till att vara rasist, det är i alla fall min åsikt.