Tvättid

Kvot för i kväll : ”A crisis event often explodes the illusions that anchor our lives.” Robert Veninga

I dag stal jag min grannes tvättid, jag brukar alltid ta tvättiden som är 13-16.00 på lördagar, gillar den tiden. Jag gick ner med mina påsar tvätt och upptäcker att jag bokat fel dag, fredag 13.00-16.00, attan. Jag flyttar mitt tvättlås till tiden klockan 16.00-19.00 – motvilligt. Jag lämnar mina tvättpåsar där nere och bestämmer mig för att ta itu med att ta ner skräpet från vinden, som jag lovat på de lappar jag satt på dem.

Svettigt men tillfredställande att ordna det sista, mitt vindsförråd är hur fint som helst, jag är så glad att jag äntligen tog mig an det. När jag var färdig med det var klockan 13.15, jag tror att man kan vänta 20 min och om den som har tvättiden inte kommit kan man ta över den. Jag började fylla en av tvättmaskinerna med öronen på spaning. Porten öppnades, hastigt rafsade jag ut kläderna igen, falsk alarm, jag bestämde mig för att det var ok.

Jag mötte grannen när jag var färdig, det visade sig inte vara någon fara, allt hon önskade var att använda torkrummet. Phew, vilken lättnad, vill inte vara elak granne som snor tvättider.

Nu är sängen bäddad med nytvättade sängkläder, Olivia och Azalea har fått jaga lakan som de älskar och jag känner mig nöjd med min dag, jag har haft det bra, svettat som bara den, men det är bra att kroppens AC fungerar, jag har båda mina fläktar nere och sommaren är välkommen. Balkongdörren har varit öppen hela dagen och kattjejerna har kunnat komma och gå som de önskat. Det gick upp för mig att jag bor helt underbart här, jag har det jag behöver och det bästa är att jag har en balkong i sovrummet som jag längtat efter, och bor högst upp så jag kan sova med den öppen under sommaren!!

Har tänkt lite, hade svårt att somna i går natt, hade samtal i huvudet som jag sannerligen inte kommer att ha i verkligheten, jag vände och slängde runt, hittade ingen ro, men måste somnat lite efter 02.00.

Tänk, första gången jag snott en tvättid och det gick bra även när jag träffade grannen jag stal tvättiden från!! Skönt att jag erkände – skönt att hon sa ok!

Gränser

Det som jag kommit fram till de senaste dagarna är att oavsett vad jag än gjorde, så länge jag gjorde det från utgångsläget att passa andra, kommer det att bli fel. Det har varit som att balansera på en lina och jag har gjort det i så många år att mina tår är ständigt böjda och krampar.

Tror jag skall prova att leva så det passar mig, utgå från hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill göra, vad jag vill ställa upp på, vad jag inte ställer upp på och vad jag inte accepterar från andra. Det är nog ett bättre levnadssätt, för jag kan aldrig passa andra, det är en omöjlig uppgift, en uppgift som gjort mig mycket olycklig.

I dag blev jag arg, någon gick över den accepterade ”gränsen” som jag inte visste att jag hade, det förvånade mig att jag reagerade så starkt, att jag kände att jag hade rätten att bli arg. Jag har passat mig för att göra, säga och bete mig på det sätt som inte är accepterat, men jag har aldrig satt min egen gräns – så min starka reaktion gjorde mig glad i min arghet.

Livet är verkligen ett lärande, var dag, var reaktion och känsla, det är bra att jag vet att jag inte vet, att jag är öppen för att lära mig nytt, tänka om och justera där jag finner att det resonerar inom mig i en positiv klang. Var öppen för att inse och erkänna när jag haft fel, inte vara rädd för att erkänna att jag inte kan eller att jag inte vet.

Idag lärde jag mig att även jag har en gräns.

Oroligt väder oroliga katter

I går natt blev jag väckt 03.35 av en tokig Azalea, hon sprang runt i lägenheten som en galning, som om svansen brann. Hon höll på hur länge som helst, tillslut stängde jag sovrumsdörren, vilket gjorde att hon desperat försökte klösa sig in, till slut lyckades hon "knuffa" upp dörren.

Åter igen var jag en mänsklig stuttsmatta, jag stängde dörren igen, men efter ihärdigt klösande på dörren öppnade jag den och stängde jag balkongdörren. Det tog ett tag innan hon lugnade sig klockan var då 05.35.

Jag var helt slagen när jag vakna och återigen var det ett under att jag lyckades komma till jobbet, var 15 min sen.

Hade ont i huvudet, jag la mig en stund när jag kom hem, men jag har den fortfarande, på vänstra sidan, ner över näsan och kinden.

Men jag tror att vädret påverkar mig likt det påverkade mina underbara katt kompisar, jag antar att vi alla bli påverkade av det föränderliga vädrets.

Spännande, jag hoppas på bättre väder inombords som utomhus.


God natt!

Six Ribbons - John English/ Min älskade sång

Nedstämdhet

Jag har haft en tuff dag, men inget har krävts av mig, svårigheterna som jag upplevde var inom mig, allt runt mig tolkades med nedstämdheten som utgångsläge. Jag har ett ”avisnings” trauma säger min terapeut, jag försätter mig i situationer där jag har stor chans att bli avvisad. Jag upprepar det traumat. Jag höll inte med först, fatta inte vad hon menade och blev ganska irriterad, precis som förra gången då hon väckte något inom mig.

Samtidigt vet jag att jag älskar att lösa problem, hitta lösningar, saker och andra vägar, så när jag hör någon som är frustrerad över att de inte kan hitta en viss sak – går jag i gång och jag letar reda på det åt dem, utan att säga något. Om någon säger – ”oh, jag önskar jag hade en sådan” finner jag mig ibland leta reda på det införskaffa det och sedan ge det till dem, säga att,” ja, jag hittade den på en loppis för 15 kr” fast jag betalat mycket mer. Jag målar en tavla för att jag blir inspirerad och förväntar mig ingen betalning, men den blir inte mottagen på det vis jag hoppas, jag blir ledsen, jag blir besviken.

För min skull gäller det att hålla i mig, att jag drar in mig själv innan jag galopperar i väg. Det är mycket bättre att jag tar hand om mig själv och ser efter mitt välmående, än att jag ser till andras behov, problem och andra önskningar. Jag måste hjälpa mig själv, det finns ingen annan jag som kan hjälpa mig än jag.

Så, i dag är jag nedstämd, jag tycker att de veckor som varit har varit mycket tuffa, jag har varit sårbar som det så heter, jag har ”hållit i mig”, jag har gjort vad jag kan för att hålla mitt impulsbeteende under kontroll, så gott som man kan hålla impulser under kontroll, jag har varit vaksam mot/för mitt beteende, mina tankar, vart jag tycks dras mot. Det är så lätt att jag förstör för mig själv under dessa perioder. Jag är mycket rädd för att jag skall förstöra det för mig själv – i dag fick jag till och med en ”utmaning” men jag lyckades hålla min tunga, men jag suger på det än.

Jag vill bara ha ett relativt lugnt liv, eller i alla fall en lugnare själ!

Take the Quiz here!

Loppis

Idag har jag medverkat i Majornas loppis, jag fick åkt för ca 200 kr, men det som var bäst var att jag blev av med saker som stått på viden och dammat i en evighet. Så i stället för att kasta sakerna tog jag med mig dem och fick vissa av dem sålda – hur bra som helst!

Vi var först på ”plan” så vi blev lite undrande om vi skulle bli de ända där, men efter ett tag dök det upp fler och trotts regnet så blev det gemytligt. Vi var där i tre timmar, vi blev blöta, vi frös och det värkte lite i benen för mig, så när vi packade hop det vi hade kvar och gav oss i väg så kände vi hur trötta vi var.

När jag kom hem värmde jag mat, satt mig i soffan och tog det lugnt. Kunde ha somnat men jag är glad att det inte hände, hoppas på en god natts sömn.

Så i helgen har jag verkligen fått saker gjorda, jag har städat vindsutrymmet så nu finns det inga saker som är där för att jag inte orkat ta beslut om jag skulle spara det, nu är det utrensat och i ordning gjort, mycket fint om jag säger det själv! Tog en runda i lägenheten också, blev av med koppar som jag haft stående, ljuslyktor, riskokare etc.

Har lite saker som jag skall sälja på Tradera, lite finare saker och en del kläder.

Det var roligt att vara ute bland människor på ett behagligt avstånd, det var inte trångt och alla var mysiga. Roligt att träffa sina ”områdes” grannar.

Orkade inte laga någon middag, tappade inspirationen längs vägen hem,

Men jag är väldigt nöjd med denna helg, även fast jag fick gå in och jobbat fyra timmar i fredags, men allt som allt fick jag en tre hellediga dagar.

Nu är det dags för en ny vecka!

Lita på mig själv

Måste erkänna att jag känner mig ganska vilsen, villrådig – undra om det är rätt ord?! Samtidigt finns det inte någon handling som jag måste bestämma mig om just nu, det mesta är uppe i luften och det är helt ok.
Samtidigt har jag varit oerhört kreativ i helgen, jag har äntligen sytt skynket för sopskåpet, ena dörren saknas där för att vi tog bort den när vi installerade bänkdiskmaskinen, tyget och symaskinen har stått på köksbordet och "retat" mig, nu är det gjort och jag löste det på ett mycket bra sätt och jag är glad att jag gav mig på projektet och att jag litade på min lösning. Nu ser det mer städat ut, skönt att slippa se soporna.
Jag målade även två tavlor i helgen, fortsatte mitt broderi och virkade, så jag tror jag utnyttjade alla skapanden jag har inom mig, det var så skönt, det var så roligt att lita på mig själv och följa instinkten, att det blev bra, det blev bra när jag litade på mig själv.
Där i ligger det, till viss del, att lära mig att lita på mig själv och det jag känner inom mig, låta det vägleda mig fram.

Sverige Demokraterna har haft "Torg möte" i Brunnsparken idag, precis under lunch timmen, kanske var det så planerat, det blev lite människokaos, Rättvisepartiet Socialisterna var där och störde SD tal, trummor, tuta och slagord. Jag beundrar människor som verkligen ger sig ut och visar sina åsikter och sitt engagemang. Jag kanske tycker saker, men jag engagerar mig inte i det mer än att tycka privat.
Men idag, idag blev jag bara irriterad på alla människor som fanns överallt och som liksom inte tycktes ha någon hyfs, jag var en mänsklig krockkudde idag och det uppskattade jag inte! Det var mycket tonåringar inne i Nordstan och åter igen undrar jag varför de inte är i skolan, har skolan redan börjat avsluta inför sommarlovet?
Inne på kontoret hörs slagorden, tutorna och trummorna från RS och SD talaren höjer rösten, och de eggar på varandra, tillslut är det så mycket oväsen att jag inte längre bryr mig om att jag egentligen tycker att de som orkar engagera sig är bra, allt jag vill är att få arbetsro.
De stackare som satt inne på Palace och försökte avnjuta sin lunch fick "lunchmusik" i form av RS försök att överrösta SD. Polisen hade spärrat av runt platsen SD hade ställt upp sig, man fick inte passera, det betydde att övergångsstället som vanligtvis hjälper en att passera kanalen över till Kompasset var borta. Det verkade som att i stället för att gå runt, så samlades de flesta vid polisens avspärrning i väntan…eller kanske lyssnade de och /eller visade sin avsmak för SD.
Folksamlingen spiller ut över spårvagnsspåren, spårvagnsförarna drog irriterat i deras klingande tutor och försökte få dem att flytta på sig, men de flesta var som en grupp getter på en Italiensk byväg, det hände inte mycket, även fast en spårvagn vägande ton försökte få passera, hade de som stod på gatan befunnit sig i spårvagnen hade de också blivit irriterade över att de inte fick komma fram. Men kanske är det svårt att tänka på andra, tänka på andra och på så sätt hjälpa sig själv.
Vet inte riktigt varför jag går igång så på mina medmänniskor, men det är så, vissa dagar klarar jag mer andra mindre, jag älskar tystnad, tystnad och att lyssna på naturen, att det inte finns några ljud från trafiken, andra människor, ja, en fridsam tystnad.
Klart är det roligt med liv och rörelse också – för många – men jag föredrar mindre och själfullt än mycket och själlöst.
Nu har SD packat ihop sina saker och åkt vidare, SR har gått i väg åt sitt håll, och poliserna i väg på nya uppdrag, Brunnsparken är återställt och inga spår av SD:s besök finns att se.
Undra vad som skulle hända om Sveriges befolkning slutade rösta?! Eller i alla fall stora nummer uteblev? Hur skulle det bli då? Då menar jag vårt val, inte valet till EU. Förhoppningsvis kommer det att finnas en stor del av befolkningen som anser att det är viktigt – vilket det är – och det blir tillräckligt med nummer som går och lägger sin röst.

Må bättre

Jag har fått nog av att gå runt och må halv dåligt, mer än halvdåligt – rent fysiskt. Denna enorma trötthet som ligger i mig förutom när jag verkligen ska sova, jag tar sömndroppar för att äntligen somna och kan sedan inte vakna ordentligt när det är tid att gå till jobbet. Har bestämt att i natt tänker jag inte ta något och om det betyder att jag kommer att vara vaken hela natten – ja, då får det vara så.

Nu skall jag göra vad jag kan för att börja må fysiskt bättre, tänka mig för och ha koll på eventuella konsekvenser.

Förhoppningsvis börjar jag förstå.

Ofokuserad

När jag satt hos min terapeut i dag berättade jag att veckan som varit inte varit så bra, att jag varit hemma sjuk, att jag känner mig ur usel som person, jag berättade att jag gjort en inventering av allt dumt, elakt och fult som jag gjort i mitt liv. Alla broar som jag bränt, all vänskap och relationer som jag förstört. Ja, jag sitter ganska djupt nere i mitt hål just nu – det är svårt att komma ihåg att det går över.
Jag är oerhört trött, jag känner en olust och orolighet, jag vet att jag har lätt att blir självdestruktiv under dessa stunder så jag håller i mig. Nu står jag vid orkanens rand, och den drar och drar, försöker med allt jag har att hålla i mig, att undvika de situationer som utmanar mig till självdestruktivt beteende.
Jag har ruiner bakom mig, när jag lämnar en plats är det nästan som jag bränner det, eldar upp det, ingen och inget finns kvar. Därav har jag inga långa listor i Facebook, därför avslutade jag mitt konto där, för att undvika att den destruktiva delen av mig börjar hitta på saker som inte är sant, som inte är jag, bara för att bli lite poppis och få fler vänner på Facebook – värdet i det? Jag vet inte!
Det kommer och går – denna nattsvarta tid – jag känner en hopplöshet just nu, jag har svårt att komma ihåg att hur jag mår nu inte kommer att bestå i all framtid, att det gäller att hålla ut och inte kämpa emot och förbruka onödig energi, det kommer att gå över – jag lovar mig själv det. Undra hur det känns att alltid vara glad, eller i alla fall inte ha dessa kurvor i humöret?! Undra hur det känns att vara jämn i sinnet?
Samtidigt vet jag att om jag inte hade det som jag har det, skulle jag gå miste om mycket som betyder en hel del för mig. Jag får min skapande kraft ifrån mörkret, jag får utmärkta idéer under dessa stunder – även fast det är svårt att bara hålla ordning på tankarna – de flyger hej vilt.
Men vet du vad? Det kommer att gå över, även fast jag inte vet, vet det, så kan jag ana det, den känslan befinner sig i mitt sinnes yttersta kant. Den tanken ger mig ett litet lugn. Jag kan inte vara i topp hela tiden, bättre att ta det i den takt som passar min personlighet. Jag kommer fram hur som haver!
Hos min terapeut i dag fick jag tömma skallen och vrida och vända på mina tankar, det som är bra är att under det samtalet kan jag ofta ta ut de destruktiva tankarna och titta på dem objektivt. Som jag är i dag och för att jag varit hemma sjuk i fyra dagar kan vanligtvis driva mitt självdestruktiva beteende till ett håll där jag kan prata mig själv av med jobbet. Det vill jag inte ska hända. I vårt samtal kunde jag ta ut den impulsen och det beteendet och se det för vad det är och stoppa undan det igen.
Dessa självdestruktiva beteenden jag har kommer att kvarstå för resten av livet, men jag kan lära mig, och håller på att lära mig att minimera skadan, att jag kan se det och stoppa det innan jag sätter igång. Det i sig självt är ett stort steg.
Himmlans vad det är jobbigt med en ofokuserad hjärna!

Kalla sanningen

Jag är 400.000 kr i skuld, detta utöver min studieskuld på 750.000 kr, när jag betalt alla mina lån och räkningar har jag inga pengar kvar och om jag inte haft möjligheten att sälja en hel del saker som jag har hemma och inte använder – skulle jag inte klara mig. Jag är sjukriven 25 % och har en heltidslön på 20500 kr.

I juni skall jag på Budget rådgivning på Majornas Stadsdelskontor, inte för jag vet om det finn s något att göra då jag i april sa upp allt jag kunde, saker som tyvärr har tid kvar på avtal får dröja, andra ringde jag och avslutade – det var ganska jobbigt faktiskt, men behövligt eftersom jag kände att jag verkligen, för en gångs skull tog en aktiv roll, i stället för en passiv och rädd roll. När det gäller ekonomin är ”huvudet i sanden” inte en bra strategi!

Jag har tur att jag inte har några barn som är beroende av mig, tur som har haft en mamma som tyvärr har fått skrivit på låneansökningar med mig och hjälper mig att betala försäkringen för Olivia och Azalea. Jag kan ligga vaken om natten och tänka på detta, gräma mig för vad jag gjort. Vad jag har gjort är att köra min ekonomi i botten under en period av 5 år.

Vad har jag gjort med pengarna? Absolut ingenting, jag har inget att visa för det, kläder, väskor, mat, ansiktsbehandlingar, massage, levt över min förmåga. Allt medans jag åt, åt, åt, ljög, ljög, ljög, det ena satte igång det andra och min självdestruktiva spiral fortsatte i rasande fart.

Nu under min tid med min terapeut, den jag fick i början av 2008, har saker börjat skifta.

Jag kan titta på det jag gjort och känna en enorm sorg över vad jag gjort mot mig själv. Det har alltid varit viktigt för mig att ta hand om denna röra själv, jag har ställt till det, jag får rätta till det och konsekvenserna kommer att kännas i år framöver.

Nu är det svårt att ge mig någon lyx utöver bas varor i mat, att hitta bra sätt att laga och frysa in mycket mat, nu kan jag se pantflaskor som min ”fickpeng” för att köpa något extra, pengarna jag får in av det jag säljer på Tradera betalar jag av skulder, och om det finns möjlighet gå pengar till mat.

Klart jag tycker synd om mig själv, klart jag blir tjurig, men den enda som är ansvarig för detta är jag själv. Jag får ta hand om det så är det!

Eftersom jag ”träffar” den ”vuxna Marie” oftare inbjuder det till ett lugn, hon är vis och hon kan hjälpa mig när jag behöver någon som kan titta på saker objektivt.

Detta är ett slut och en början, jag måste rätta till mitt liv – så är det!

Tom i bollen - underbart

Mitt mål har varit att ibland uppnå en tom hjärna, en hjärna utan tankar som inte snurrar och spinner ur kontroll, att bara vara i stunden, utan att ha upprepande konversationer som jag aldrig kommer att ha i verkligheten, så nyttan är ingen. Det är ofta dessa tankar som får mig att vara uppe hela nätter och som sätter igång en oro som jag inte kan reda ut eftersom den inte har någon grund.

Ångest är för mig just det – samtal som aldrig kommer att ske, tankar som inte har någon grund i verkligheten och lägen som jag inte vet om jag kommer att hamna i. Det stressar mig, det oroar mig, det kan driva mig till vansinne. Jag vet inte hur jag skall stoppa det när det väl sätter i gång, ofta vet jag inte att jag är i det förns jag hamnat i orkanens mitt.

Det var ett tag sedan nu, med ett tag menar jag några veckor, och i dag insåg jag att jag hamnat där igen, då hjärnan är tyst, ingen oro, utan en vila i de beslut som jag fattat för dagen, ett lugn. Jag har hamnat där ett par gånger nu, men jag vet inte HUR jag gör, utan det bara infinner sig där.

Men kanske är det så att det är meningen, att inte veta hur, utan mer en fråga att ta hand om känslan när den kommer, det gjorde jag i dag, underbart.

Känslan kan inte bestå, så är det nog, men för mig handlar det om att klara vardagen så bra som möjligt, att ta problematiken när den kommer inte oroa mig för det innan, jag vet inte om det verkligen kommer att ske, varför skall jag då bära runt den oron? Men det är en utmaning för mig, en svår sak att släppa eftersom det varit en naturlig del av mig så länge.

Men jag arbetar på att ta det som det kommer och njuta av lugnet när de kommer. Under medarbetarsamtalet sades saker som jag blev irriterad över, men jag insåg att det är min chefs uppfattning av mig – inte hur jag är. Jag vet att jag har gjort framsteg, jag vet att jag hanterar saker som sker på min arbetsplats (socialt) mycket bättre. Jag bär inte saker med mig utan jag kan sortera vad som sagts och veta att allt andra säger inte är sanning – utan hur de upplever saker.

Jag har ett val, jag kan välja vilken väg jag önskar ta, jag är starkare i min tro om vart jag önskar ta vägen, det underlättar min vandring längst stigen – detta är ett stort framsteg för mig!

Underbar dag!

Härlig dag

Det har varit en varm dag, jag och värme går inte bra ihop, men för den sakens skull missunnar jag ingen solen, jag tror att min storlek spelar roll och en del av mina mediciner ökar värmen inombords, så jag försöker att se till att inte sitta direkt i solen eller utsätta mig för den för mycket. Nu kanske det låter som om jag låser in mig i ett mörkt rum när solen kommer, men nej då, jag håller mig i skuggan och dricker massor av vatten.

Har inte gjort några stor dåd i dag och det som är underbart är att jag inte tänkt mycket över huvudtaget, jag har bara varit, gjort vad som fallit mig in och haft det bra. Har en molande huvudvärk som inte tycks gå över, men inte ens den kunde dra mig ner i det svarta hålet. Jag har haft det bra, och för mig är det en liten seger.

Jag var inte med i något fösta maj tåg, jag beundrar de som engagerar sig, de som brinner och för traditionen vidare, jag är för bekväm, kanske vet jag inte riktigt vad jag står heller, när det gäller Svensk politik, klart jag har vissa ämnen som berör mer än andra, men inte nog för att få mig ur mitt fredags mys.

Har njutit i fulla drag av att ha balkongdörren öppen, tjejerna har varit ute och ”jagat” fåglar och fjärilar, mer tur i fantasin än i realitet, men de tycks ha haft det roligt i alla fall, Azalea gillar och sitta och spana, ha koll på allt även grannarna under. De har varit goda kamrater och hållit mig sällskap under dagen.

Det är härligt med dagar som dessa, när hjärnan inte arbetat med mer avancerade uppgifter än att lyssna och läsa och bara vara, klart jag tror mig ha kommit fram till en lösning också, temporär sådan, men vi får se vart hän det bär.

Jag tror att det är lättare att helhjärtat njuta av ledigheten när man vet att man har ett jobb att återgå till på måndag, jag tror inte att jag skulle njuta lika helhjärtat annars, jag är lyckligt lottad, jag hoppas att jag börjar vandra mer åt rätt håll än tidigare.

Nu skall jag gå och sova och hoppas på att min huvudvärk är snäll att vandra vidare under natten – någon som känner att de önskar den?!

God natt!