Jag gav mig iväg på ett äventyr i eftermiddags, det var ett äventyr för mig i alla fall, jag skulle till Länsförsäkringar i Sisjön, jag hade ett möte där för att se om de kunde hjälpa mig få ordning på min ekonomi. Jag tog för första gången en buss från stan till Frölunda Torg, på spårvagnarna kan jag ”kösystemet” det vill säga vart man skall stå för att få en bra sitt plats, men här var jag en nybörjare och hade ingen aning.
Det var mest ungdomar på bussen, de hade antagligen slutat skolan för dagen, det var lite liv och rörelse och det kändes faktiskt lite underligt för mig. Det gick snabbt att komma till Frölunda Torg, där skulle jag sedan hitta buss 88 som skulle ta mig till Sisjöns industriområde, jag hade fått för mig att det var från läge B, och jag hade bara tre minuter på mig innan 88:an skulle åka, tillslut hittade jag den, det var läge nummer F.
När jag steg på bussen sänkte sig en känsla av hopplöshet över mig, den fanns liksom redan i bussen, det luktade alkohol, det var lite udda människor på bussen, vi var kanske sju passagerare, av någon anledning tyckte jag resan var otäck, fick för mig att jag skulle bli rånad eller något liknande. Tjejen som satt framför mig satt och prata i mobilen hela vägen, hon var också orolig och fick uppmuntring av sin kompis på andra sidan luren.
Det var en befrielse att hoppa av bussen och jag kom fram till Länsförsäkringar i tid, phew, det var så skönt att jag var framme. Jag fick träffa Sara en mycket trevlig tjej, men det blev ganska snart klart att de inte kunde hjälpa mig men hon föreslog mig att ta kontakt med min vanliga bank – SEB – och se om inte de kunde tänka sig hjälpa mig. Hon menade, mycket klokt, att de har större möjligheter att göra en individuell återbetalningsplan för mig. Jag tackade henne, hon hade faktiskt hjälpt mig en bit på vägen.
Det var mest ungdomar på bussen, de hade antagligen slutat skolan för dagen, det var lite liv och rörelse och det kändes faktiskt lite underligt för mig. Det gick snabbt att komma till Frölunda Torg, där skulle jag sedan hitta buss 88 som skulle ta mig till Sisjöns industriområde, jag hade fått för mig att det var från läge B, och jag hade bara tre minuter på mig innan 88:an skulle åka, tillslut hittade jag den, det var läge nummer F.
När jag steg på bussen sänkte sig en känsla av hopplöshet över mig, den fanns liksom redan i bussen, det luktade alkohol, det var lite udda människor på bussen, vi var kanske sju passagerare, av någon anledning tyckte jag resan var otäck, fick för mig att jag skulle bli rånad eller något liknande. Tjejen som satt framför mig satt och prata i mobilen hela vägen, hon var också orolig och fick uppmuntring av sin kompis på andra sidan luren.
Det var en befrielse att hoppa av bussen och jag kom fram till Länsförsäkringar i tid, phew, det var så skönt att jag var framme. Jag fick träffa Sara en mycket trevlig tjej, men det blev ganska snart klart att de inte kunde hjälpa mig men hon föreslog mig att ta kontakt med min vanliga bank – SEB – och se om inte de kunde tänka sig hjälpa mig. Hon menade, mycket klokt, att de har större möjligheter att göra en individuell återbetalningsplan för mig. Jag tackade henne, hon hade faktiskt hjälpt mig en bit på vägen.
Eftersom jag var där jag var tänkte jag att jag kunde utnyttja Coop stormarknad, det är underbart att kliva in i ett storköp, alternativen som finns framför mig, de olika möjligheterna, frukter, grönsaker, frysvaror, chark, juicer och flingor mmmums! Jag gick där runt hyllorna och förundrades av alla valmöjligheter, och jag hade ingen panikångest, ingen mage som bröt hop, OK, jag svettades som bara den, men det var mer för att jag hade så mycket kläder på mig, så jag var röd flammig när jag kom fram till kassan, men det gjorde inte mig något heller!
Sedan, sedan busade jag ordentligt, jag ringde Taxi Göteborg, plus att jag köpte 500 g räkor från fiskbilen, jag kände mig oerhört lyxig. Taxi chauffören var urmysig jag fick lite råd av henne var det gällde pengar, hon lät mig inte ge henne ”dricks” även fast det bara rörde sig om tre kronor, men hon sa ”du måste hålla i varje krona!”
Nu är jag oerhört stolt över mig själv, att jag åkte till Sisjön, gick till mitt möte på Länsförsäkringar och handlade mat, jag är så glad och känner en sådan kraft i det, kanske inte någon stor grej för andra men för mig var det, det. Nu sitter jag här med ett stort leende på läpparna, även fast Länsförsäkringar INTE kunde hjälpa mig, men det var egentligen inte min seger idag, utan det var att jag höll mitt löfte om ett möte, att jag kom i väg och genomförde det jag satt framför mig.
Det och att jag la alla mina kort på borden för min psykolog och hon sa att hon hade trott att det var mycket, mycket värre, det var mycket, men jag hade inga missade inbetalningar eller hamnat hos inkasso, det sa Sara på Länsförsäkringar var bra jobbat av mig också.
Nu har jag lämnat meddelande till SEB att jag önskar ett möte för att se över min situation, skickat dem mina hemskheter, vi får se vad de säger. Jag vet inte alls, även om Sara inte tyckte att det var omöjligt – så är jag alltid rädd för denna situation.
Men slutsatsen är dock – jag utmanade min trygghets nivå och det gick bra, ingen panik ångest, inga desperata lopp till toaletten och även fast jag tyckte det var otäckt där ett tag fortsatte jag fram. Framsteg och en klapp på axeln skall jag ha, jag är så stolt över mig själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar