Gry Forsells klänning från lördagens ”Körslaget” var samtalsämnet på spårvagnen idag, jag satt och lyssna på ett samtal som fem unga människor hade, de satt bakom mig och eftersom deras röster bar klart och tydligt över spårvagnen var det svårt att missa.
Mina öron prickade till lite extra eftersom Gry Forsells klänning även var på tapeten under eftermiddagens kaffe rast i går. Det som var komiskt var deras beskrivning av klänningen, både de på kafferasten och på spårvagnen beskrev Grys klänning som för tight och att hennes byst såg ut som en rumpa. En av de unga trodde Gry hade gått upp mycket i vikt, men sa en av de andra – ”hon är gravid, inte bara tjock” – efter gårdagens besök på NK kosmetik avdelning, och den förnedrande känslan, och tjejens sätt att säga att Gry var gravid INTE tjock var så, ja, den kommentaren och NK upplevelsen gjorde att jag sjönk djupare ner i sätet.
Det var roligt att lyssna på mina med- passagerare, de hade en sådan klar syn på livet upplevde jag det som, de tycktes vara i den åldern då man går gymnasiet, en av killarna hade en lektion i språk under dagen, ”vilket språk” frågade en av tjejerna, ”kinesiska” svarade han. Gudarnas – jag blev lite avis, vilka intressanta val de tycks ha, kinesiska underbart, jag har själv haft funderingar, men jag är för bekväm.
Det största ämnet var vilket McDonalds de skulle till, det tycktes som de var väldigt hungriga, för de återkom till en diskussion om mat många gånger under resans gång, vad det skulle välja, kanske en plus meny, en tjej hade endast 53 kr. Jag satt med ryggen mot dem och jag ville inte vända mig om och titta på dem – för, det är så ”gammal dam” känsla över det. En av tjejerna hade en sådan underbart klar och tydlig röst, lite djup, som om man har lite ont i halsen. Hon kan nog sjunga filosoferade jag, eller så skulle hon jobba inom radio.
Efter långt övervägande, från Majvallen till Grönsaks Torget, sju hållplatser, kom de överens om att de skulle till McDonalds i Nordstan, vid det laget hade de fem blivit fyra, då en av tjejerna bestämt sig för att hon skulle till skolan, trotts allt, och hoppade av vid Vasa platsen. Jag tyckte hon kommit fram till ett bra beslut och var i min tysthet mycket stolt över henne, även fast jag inte känner henne.
Vid Nordstan hoppade de resterande fyra av och jag gick efter dem till McDonalds – inte som om jag förföljde dem – utan för att mitt jobb ligger två dörrar ner från McDonalds – bara så vi är klara på den punkten, jag kanske är lite galen, men inte riktigt på den nivån ännu! Min bild av ungdomarna var en grupp högt ”stylade” ungdomar, snobbar, men till förvåning var det ”min” grupp, esteter, de såg ut som min favorit typ och jag fann mig själv fnissa, jag hade ”läst” dem fel, bara för att de var så glassiga och ”självklara” på spårvagnen. Jag blev förvånad över min egen bedömning och snobbighet – att jag på sätt och vis knuffat dem åt sidan pga. av deras sätt att tala.
Jag beundrar de som är unga idag, samtidigt som jag är lite ”nervös” att möta en hel grupp av dem i staden ibland och de kan bli lite väl hög ljuda och stirriga ibland, det är roligt att se dem, hur de beter sig och hur ”grupp” styrd man är i den ålder, att det är ganska viktigt att man tillhör en grupp. Alla de val de står för, alla beslut som de skall ta, de har de hårdare idag, jag är inte säker på att jag hade klarat mig. Det är skönt att jag är på andra sidan av den ” hitta sin plats i arbetslivet” tunneln, nåja, jag har alltid funderingar, men jag är i alla fall inne i arbetslivet och det uppskattar jag.
Det är verkligen skönt att ha ett arbete att gå till, även fast jag är oerhört morgontrött, dels hjälper det att skapa en viss rutin under veckan och det är skönt att veta att jag är – nästan – självförsörjande. Det var svårare än jag trodde att komma in på arbetsmarknaden, även med fyra Universitets år i ryggsäcken. Undra hur det är för de som skall in nu?!
Ja, så även fast jag missade min favorit vagn nummer 9 i morse och fick ta 11 som går en omväg, så blev det en trevlig spårvagns tur, tackvare fem unga främlingar – Tack för det!
Mina öron prickade till lite extra eftersom Gry Forsells klänning även var på tapeten under eftermiddagens kaffe rast i går. Det som var komiskt var deras beskrivning av klänningen, både de på kafferasten och på spårvagnen beskrev Grys klänning som för tight och att hennes byst såg ut som en rumpa. En av de unga trodde Gry hade gått upp mycket i vikt, men sa en av de andra – ”hon är gravid, inte bara tjock” – efter gårdagens besök på NK kosmetik avdelning, och den förnedrande känslan, och tjejens sätt att säga att Gry var gravid INTE tjock var så, ja, den kommentaren och NK upplevelsen gjorde att jag sjönk djupare ner i sätet.
Det var roligt att lyssna på mina med- passagerare, de hade en sådan klar syn på livet upplevde jag det som, de tycktes vara i den åldern då man går gymnasiet, en av killarna hade en lektion i språk under dagen, ”vilket språk” frågade en av tjejerna, ”kinesiska” svarade han. Gudarnas – jag blev lite avis, vilka intressanta val de tycks ha, kinesiska underbart, jag har själv haft funderingar, men jag är för bekväm.
Det största ämnet var vilket McDonalds de skulle till, det tycktes som de var väldigt hungriga, för de återkom till en diskussion om mat många gånger under resans gång, vad det skulle välja, kanske en plus meny, en tjej hade endast 53 kr. Jag satt med ryggen mot dem och jag ville inte vända mig om och titta på dem – för, det är så ”gammal dam” känsla över det. En av tjejerna hade en sådan underbart klar och tydlig röst, lite djup, som om man har lite ont i halsen. Hon kan nog sjunga filosoferade jag, eller så skulle hon jobba inom radio.
Efter långt övervägande, från Majvallen till Grönsaks Torget, sju hållplatser, kom de överens om att de skulle till McDonalds i Nordstan, vid det laget hade de fem blivit fyra, då en av tjejerna bestämt sig för att hon skulle till skolan, trotts allt, och hoppade av vid Vasa platsen. Jag tyckte hon kommit fram till ett bra beslut och var i min tysthet mycket stolt över henne, även fast jag inte känner henne.
Vid Nordstan hoppade de resterande fyra av och jag gick efter dem till McDonalds – inte som om jag förföljde dem – utan för att mitt jobb ligger två dörrar ner från McDonalds – bara så vi är klara på den punkten, jag kanske är lite galen, men inte riktigt på den nivån ännu! Min bild av ungdomarna var en grupp högt ”stylade” ungdomar, snobbar, men till förvåning var det ”min” grupp, esteter, de såg ut som min favorit typ och jag fann mig själv fnissa, jag hade ”läst” dem fel, bara för att de var så glassiga och ”självklara” på spårvagnen. Jag blev förvånad över min egen bedömning och snobbighet – att jag på sätt och vis knuffat dem åt sidan pga. av deras sätt att tala.
Jag beundrar de som är unga idag, samtidigt som jag är lite ”nervös” att möta en hel grupp av dem i staden ibland och de kan bli lite väl hög ljuda och stirriga ibland, det är roligt att se dem, hur de beter sig och hur ”grupp” styrd man är i den ålder, att det är ganska viktigt att man tillhör en grupp. Alla de val de står för, alla beslut som de skall ta, de har de hårdare idag, jag är inte säker på att jag hade klarat mig. Det är skönt att jag är på andra sidan av den ” hitta sin plats i arbetslivet” tunneln, nåja, jag har alltid funderingar, men jag är i alla fall inne i arbetslivet och det uppskattar jag.
Det är verkligen skönt att ha ett arbete att gå till, även fast jag är oerhört morgontrött, dels hjälper det att skapa en viss rutin under veckan och det är skönt att veta att jag är – nästan – självförsörjande. Det var svårare än jag trodde att komma in på arbetsmarknaden, även med fyra Universitets år i ryggsäcken. Undra hur det är för de som skall in nu?!
Ja, så även fast jag missade min favorit vagn nummer 9 i morse och fick ta 11 som går en omväg, så blev det en trevlig spårvagns tur, tackvare fem unga främlingar – Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar