Jag har upptäckt att jag inte längre är lika avundsjuk på andra som jag tidigare var, jo, det känns när andras liv går om mitt egna men jag kan omöjligtvis hålla samma takt, vi började alla från olika lägen och har olika långt att ta oss. Här sitter jag i lugn och ro, det ljud jag hör är vinden, regnet mot rutan och Joni Mitchell från CD spelaren, inga bomber eller skott flyger över mina öron eller håller mig vaken om nätterna. Ingen säger åt mig att jag inte får gå ut eller arbeta, ingen förbjuder mig att synas – fast jag har satt förbud på mig själv, ironiskt.
Det gör ont i mina axlar och huvud, men jag har armar, ben och en kropp som fungerar relativt bra, jag har en underbar säng att somna i och ett kök med rinnande vatten, ett badrum med vattentoalett och en härlig dusch. I relation till många andra har jag det mycket bra och det som är jobbigt har jag själv fängslat mig i, jag har nyckeln, ingen annan styr min frihet.
Fast det är inte att löjliggöra det faktum att jag är en sträng fängelsevakt utan mycket empati, i det svarta djupet kan jag omöjligtvis separera mig själv från det jag känner och upplever och sätta det i relation till hur andra har det i krigshärjade länder, den vyn finns inte i den stunden.
Det jag ser är det jag gör fel, mina sjukdagar, min svaghet, mina later och självdestruktiva beteenden som sänker mig djupare. Det är en del i den person som gör mig till den jag är, det finns, som hos alla, andra sidor, den starka, gränslöst älskande, lekfulla och nyfikna individen. För mig är det en del av livet, att lära mig acceptera alla dessa sidor inom mig, även de negativa, ta mig igenom och vidare. Att vara avundsjuk på andra – serves no purpose - det finns inget värde i det.
Speciellt inte när jag inte önskar byta mitt liv mot någon annans, jag får påminna mig om det, inte låta avundsjukans stora gröna padda ta över mig helt!
Jag har målat färdig min tavla i dag, det föll över mig, jag har arbetat med den i ett par dagar men är nu klar, som jag säkert sagt tidigare så behöver jag bli kompis med det jag gör, och min senaste kreation och jag är nu goda vänner, bubblor, bubblor av olika känslor som kommer upp inom mig i tid och otid, men som är det som gör mig unik, gör mig till jag.
Så jag har haft turen att bli född i det land jag blev född, jag ligger kanske i ett annat läge än de som får kämpa med en helt annan problematik än jag, den om daglig överlevnad, jag önskar att det kunde ta slut, att vi kunde sansa oss och hjälpas åt. Jag börjar med mig så jag förhoppningsvis räcker fram till dig – vi får se.
Det gör ont i mina axlar och huvud, men jag har armar, ben och en kropp som fungerar relativt bra, jag har en underbar säng att somna i och ett kök med rinnande vatten, ett badrum med vattentoalett och en härlig dusch. I relation till många andra har jag det mycket bra och det som är jobbigt har jag själv fängslat mig i, jag har nyckeln, ingen annan styr min frihet.
Fast det är inte att löjliggöra det faktum att jag är en sträng fängelsevakt utan mycket empati, i det svarta djupet kan jag omöjligtvis separera mig själv från det jag känner och upplever och sätta det i relation till hur andra har det i krigshärjade länder, den vyn finns inte i den stunden.
Det jag ser är det jag gör fel, mina sjukdagar, min svaghet, mina later och självdestruktiva beteenden som sänker mig djupare. Det är en del i den person som gör mig till den jag är, det finns, som hos alla, andra sidor, den starka, gränslöst älskande, lekfulla och nyfikna individen. För mig är det en del av livet, att lära mig acceptera alla dessa sidor inom mig, även de negativa, ta mig igenom och vidare. Att vara avundsjuk på andra – serves no purpose - det finns inget värde i det.
Speciellt inte när jag inte önskar byta mitt liv mot någon annans, jag får påminna mig om det, inte låta avundsjukans stora gröna padda ta över mig helt!
Jag har målat färdig min tavla i dag, det föll över mig, jag har arbetat med den i ett par dagar men är nu klar, som jag säkert sagt tidigare så behöver jag bli kompis med det jag gör, och min senaste kreation och jag är nu goda vänner, bubblor, bubblor av olika känslor som kommer upp inom mig i tid och otid, men som är det som gör mig unik, gör mig till jag.
Så jag har haft turen att bli född i det land jag blev född, jag ligger kanske i ett annat läge än de som får kämpa med en helt annan problematik än jag, den om daglig överlevnad, jag önskar att det kunde ta slut, att vi kunde sansa oss och hjälpas åt. Jag börjar med mig så jag förhoppningsvis räcker fram till dig – vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar