Lost in Austen” – underbar serie som Sveriges Television nu visar, jag har varit en Jane Austen ”fan” i många långa år och kan ta fram ”Pride and Predjudice” lite då och då för att läsa de första meningarna, ett underbart språk, lätt att förlora sig i, lätt att sjunka in i. När jag såg ”Stolthet och Fördom” första gången, den som BBC gjorde med Jennifer Ehle och Colin Frith så var jag förlorad. Colin Frith – Mr Darcey, det finns ingen annan som kan spela denna roll som Colin Frith, Elisabeth och Mr Darcey är de ultimata romantiska karaktärerna.
Jag känner till historien, jag har sett filmen så många gånger att jag kan den utantill, men jag finner ändå att jag sitter med andan i halsen, skall det ordna sig, blir det bra skall de hitta tillbaka till varandra. Underbart, poetiskt, romantiskt, romantiskt så det gör ont i hjärtat.
”Lost in Austen” är en underbar historia, en film som hör hemma bland originalet som ett komplement, som ska sitta tillsammans med ”Bridget Jones x 2”, ”Love Actually” och ”Legaly Blond”, filmer som gör att glädje och värme sprider sig i hela kroppen – underbart!
Jag har haft två bra dagar, två dagar eller kanske till och med tre dagar då jag trivts med mig själv, det är en underlig känsla, har försökt att inte fokusera för mycket på det utan ta det som det kommer, jag har lett, jag har sett leendet i mina ögon. Jag har resonerat med mig själv när min inre dialog startar – ja, dialogen finns där – men jag har lyckats avstyra det, onödigt att ha ett samtal som kanske inte kommer att inträffa!? Men jag har borstat det åt sidan.
Nu har jag inte blivit utmanad, jag har varit i mitt säkra område här i Sandarna, Kungsladugård och Majorna, jag har njutit av tystheten, lugnet, att det varit rofyllt. Konstigt nog så känns livet lite lättare här hemma nu när jag äntligen lyckats bära upp fåtöljen – ok, den passade inte i förrådet, men den får stå utanför tills jag hittat ett alternativt ställe att ha den på. Men jag är glad att jag gjorde det – lätt att jag låter saker bara stå.
Nu hoppas jag att jag kan hjälpa mig själv till ett härligt 2009, inget spektakulärt behöver inträffa, bara att jag tar tid, lär mig, utvecklas och försöker leva så nära mig själv som möjligt. Mindfull – vara medveten i mig själv – så gott det går – vart jag är, befinner mig själv och vad som kan påverka mig och mina reaktioner. Försöka undvika att bli så besviken när depressionen sätter sig över mig som en blytung kappa.
Efter min dos av varm, röd underhållning skall jag se om jag inte kan ordna lite kvällsmat och kanske se ”Stolthet och Fördom” igen.
Jag känner till historien, jag har sett filmen så många gånger att jag kan den utantill, men jag finner ändå att jag sitter med andan i halsen, skall det ordna sig, blir det bra skall de hitta tillbaka till varandra. Underbart, poetiskt, romantiskt, romantiskt så det gör ont i hjärtat.
”Lost in Austen” är en underbar historia, en film som hör hemma bland originalet som ett komplement, som ska sitta tillsammans med ”Bridget Jones x 2”, ”Love Actually” och ”Legaly Blond”, filmer som gör att glädje och värme sprider sig i hela kroppen – underbart!
Jag har haft två bra dagar, två dagar eller kanske till och med tre dagar då jag trivts med mig själv, det är en underlig känsla, har försökt att inte fokusera för mycket på det utan ta det som det kommer, jag har lett, jag har sett leendet i mina ögon. Jag har resonerat med mig själv när min inre dialog startar – ja, dialogen finns där – men jag har lyckats avstyra det, onödigt att ha ett samtal som kanske inte kommer att inträffa!? Men jag har borstat det åt sidan.
Nu har jag inte blivit utmanad, jag har varit i mitt säkra område här i Sandarna, Kungsladugård och Majorna, jag har njutit av tystheten, lugnet, att det varit rofyllt. Konstigt nog så känns livet lite lättare här hemma nu när jag äntligen lyckats bära upp fåtöljen – ok, den passade inte i förrådet, men den får stå utanför tills jag hittat ett alternativt ställe att ha den på. Men jag är glad att jag gjorde det – lätt att jag låter saker bara stå.
Nu hoppas jag att jag kan hjälpa mig själv till ett härligt 2009, inget spektakulärt behöver inträffa, bara att jag tar tid, lär mig, utvecklas och försöker leva så nära mig själv som möjligt. Mindfull – vara medveten i mig själv – så gott det går – vart jag är, befinner mig själv och vad som kan påverka mig och mina reaktioner. Försöka undvika att bli så besviken när depressionen sätter sig över mig som en blytung kappa.
Efter min dos av varm, röd underhållning skall jag se om jag inte kan ordna lite kvällsmat och kanske se ”Stolthet och Fördom” igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar