Ett år och så vidare

Jag började med min blogg för den enkla anledningen att jag älskar att skriva, min förhoppning var att stolt visa min vikt nedgång och sitta här ett år senare men en vikt på 72 kg, så är inte fallet, jag ligger runt 103-105 kg.

Men, andra saker har hänt, andra saker har förändrats. Depressionen har jag nu accepterat som en liten munter gök till följe slagare, jag har lärt mig att i även de svåraste stunderna vet jag att det kommer att gå över, det kommer att gå över. Inte alltid att jag lyckas övertala mig själv, men de orden – det kommer att gå över – finns inom mig, jag kan ana dem, en förnimmelse.

Jag har också upptäckt att jag kommer tillbaka sabbare, jag kan bli ledsen för något som hänt eller något som sagts – men jag har upptäckt att jag kan plocka sönder det och sätta ihop det så jag ser det från ett annat håll, jag kan se det mer objektivt i stället för att ta det djupt personligt, spara det och gå runt med tron att jag är satan själv.

Rösterna finns där fortfarande, men jag kan resonera med mig själv, jag kan plocka ur och lägga in annat, givetvis går det inte så bra vissa dagar, men bättre andra dagar. Men så är livet har jag nu lärt mig, livet är inte en konstant rak sträcka.

Ur allt jag har ställt till med ekonomiskt, ur allt jag har snärjt in mig själv i, med alla relationer jag har runt mig – har jag lärt mig nytt, jag märker en skillnad inom mig, en förändring som jag längtat efter. Här påminner jag mig själv igen – jag kommer att ha dåliga dagar, men jag kommer att klara mig genom dem också – för längre ner på botten kan jag inte komma, allt jag kan göra nu är att böja nacken bakåt och skymta natthimlen med dess stjärnor.

Så jag får nog klappa mig själv på axeln och påminna mig om att viktnedgången kommer när jag är redo för den, jag har fått städat undan en hel del under året, och varje månad har kommit med nya utmaningar och otroligt svåra handlingar för mig att göra.

Nu befinner jag mig i ett läge där min familj inte litar på mig, är oerhört besviken på mig – men det är ok, jag förstår, men jag skall röra mig framåt och göra annorlunda, det där med tillit får förhoppningsvis växa fram under tiden. Mamma känner det som om jag bara tar kontakt med henne när jag vill ha pengar, det gjorde mig ledsen, klart jag kan förstå henne, men jag har ringt många gånger utan motiv.

På något vis känns det som om jag städar inom mig som jag städar i min lägenhet, städningen inom mig tar tid, och i ärlighetens namn tar även min lägenhets städning tid, men jag kommer fram, tids nog.

Så, även om denna blogg inte blev som jag tänkt det, så har den hjälpt mig oerhört mycket, jag älskar att skriva, det hjälper mig att få ordning i skallen. Men den är nyttig för mig, för jag ser saker jag annars inte skulle ha gjort, i alla fall inte på samma sätt!

Så jag tror jag fortsätter lite till!

Jag hade pärmar full av tidningsklipp och bilder av Michael Jackson, det fanns även en period då jag gick runt med en handske bara för att han gjorde det. MJ har varit med mig under min resa, mitt soundtrack, han har fått mig att gråta, han har värmt mitt hjärta och min själ.

Det var lite svårt att förstå att han dött, han kan inte dö, han har alltid varit där och skall alltid vara där – så är det bara.

Har många favoriter, han skrämde mig med Thriller, har alltid varit rädd för varulvar, tycker de är jätte hemska, de och vampyrer, älskade videon men kunde samtidigt inte titta på den utan att sitta med händerna framför mitt ansikte. Första gången jag såg den på MTV var hemma hos min farmor, hon gillade inte MTV, men jag kunde sitta i timmar.

Jag fångade låten hand skrev till E.T av ren slump på ”Tracks” tror jag det var, spelade som sagt in den på ett band som jag sedan tappade bort, eller så spelade jag helt enkelt över det. Nu hittade jag som sagt den låten på ”YouTube” så allt är återställt.

Han har haft ett tufft och ensamt liv, han är min ”Peter Pan” en man som aldrig blev vuxen utan hade barnet kvar inom sig, han stannade nog någonstans runt 6-9 år. Därför finner jag det svårt att han skulle ha antastat barn, tror snarare att han ville ha lekkamrater, och då menar jag inte i sängen, utan verkliga lekar, sådant han inte hann med när han var liten.

Han blev tvungen att bli stor/vuxen så snabbt, det måste ha varit en tung börda att bära, ingen vet utom han själv.

Jag önskar att vi alla kunde ha varit mer förstående och mer stödjande, jag önskar median hade tagit ett steg tillbaka och insett att Michael Jackson gör så gott han kan med den verkligheten som han vuxit upp med. Vem säger att vi skulle farit mycket bättre? Jag tror hans osäkerhet och önskan om att bli accepterad och älskad drev honom, och hans operationer, han var så fin, men han gjorde vad han tyckte han behövde.

Hoppas du inte var ensam, rädd eller förmanade vad som skulle komma, jag hoppas du bara somnade, jag hoppas du nu är fri att vara du med allt det som är du, den storhet, kreativitet och skönhet du hade inom dig. Du skapade historia i musikens värld, du lämnar en otroligt vacker gåva bakom dig, en gåva som jag hoppas kommer att förvaltas väl.

”Follow the yellow brick road Michael, and be free, fly high Peter Pan!”

Got To Be There

Smile - till dig MJ

Ben

Fantasi - detta dedikerar jag till Micheal Jacksson

Finding Nerverland med Johhny Depp och Kate Winslet om författaren till Peter Pan

Undvik att bli som jag

Det började spinna loss 2005, och tillsammans med min terapeut har jag kommit fram till att det var då ALLT brast för mig. Det började med att jag upptäckte att det var lätt att få det ”Enkla Lånet”, jag lånade kanske 15.000 kr först, detta ledde till att jag fick erbjudande om kreditkort och jag provade för att se om det gick, det gjorde det, kreditgränsen var 15.000 kr. Sedan bara fortsatte det och innan jag visste ordet av var jag skyldig över 150.000 kr.

Jag betalade av mina kreditkort, klippte sönder dem men avslutade inte kontot, jag fick erbjudande av Re:member om ett kort från dem, det kan jag prova tänkte jag, jag fick det, kreditgräns 30.000 kr. Sedan fick jag ett till Re:member kort med gräns på 15.000 kr.

Så kom ett erbjudande från Citibank – jag fick låna 200.000 kr, inte löste jag ut mamma NEJ, jag slösa bort pengarna. Givetvis går det på sätt och vis att spåra det mesta av pengarna, men jag slösade, de finns inte kvar och det är ingen mening med att sitta och radda upp vad det gick till för mig själv eller mamma eller Monica – det är gjort.

Jag köpte en Mulberry väska och mådde så gott, så gott för att jag kunde köpa det, jag sköt bort vart jag fått pengarna från att det inte var mina utan lånade pengar. Jag köpte något annat för att komma över den känslan och så fortsatte det. Jag hade många stunder som jag verkligen ville sluta, jag lämnade plånboken hemma, jag förbjöd mig själv från att gå in på affärer – men internet, internet finns.

Så jag blev världens bästa internet kund, jag handlade, det var tyst inombords, jag kände det som jag belönade mig, ett hål fylldes, men så kom skuldkänslorna, för klart jag visste vad jag gjort, så då åt jag, massor, mycket och mera, jag har satt på mig 34 kg från 2005, 8,5 kg per år, jag åt, åt, åt, handla, handla, handla, min lägenhet hade knappt plats för allt. Jag tog värktabletter för att tysta rösterna och oron, skulden och rädslan för att alla lögner skulle spilla ut, jag mår dåligt – jag handlar – jag får skuldkänslor – jag handlar mat – jag äter ALLT – jag mår dåligt jag tar sex Treo, två Alvedon och fyra Syndol (Codein tablett från England, muskelavslappnande tablett)., per dag. Min mage bryter ihop, nervösmage, magkramper, diarré, får springa till toaletten, konstant rädsla för att bajsa på mig.

En gång var jag tvungen att gå in under den stora Rododendron busken på Västra Kyrkogården för jag klarade inte gå hem från kiosken, jag fick sådan panikångest, vilket leder till en mage som bryter ihop. En annan gång klarade jag inte av att gå till posten utan att få en panik attack, då var jag tvungen att springa in i skogen, precis under ett våningshus. Så förnedrande, men jag tvingar mig själv att fortsätta, inte ge upp och springa hem, jag försöker att knuffa mig igenom paniken, rädslan och magknipet. I många fall kan jag ta mig genom det, genomsvettig och darrande, i ett fåtal fall har det inte gått och jag får förnedra mig.

2005 small det till, 2007 började jag som patient hos Psykiatri mottagningen, efter en period av fyra + självmords försök, några av dem förde mig till psyk. Akuten, andra vaknade jag med enorm huvudvärk dagen därpå. Jag VILL inte dö. Det är impulshandlingar, jag känner mig så genom usel att jag inte klarar av livet att jag misslyckas och att jag är en sådan besvikelse. Ingen vill ha mig, ingen värderar mig – varför skulle jag?!

Jag valde inte droger eller alkohol, det är jag tacksam för, men det är många gånger som jag reflekterar över att det kunde lika gärna vara jag som skulle kunna stå och sälja ”Faktum” på ett gatuhörn, lika gärna vara jag som sitter med en kvarting på hållplatsen Vagnhallen Majorna. Jag vet att jag är nära, så upplever jag det, därav är det viktigt för mig att ordna upp min ekonomi, att ta hand om mig själv.

Jag är fullständigt medveten om vad jag gjort, under tiden jag gjorde det var jag som i en trans, jag visste vad jag gjorde, men jag ville inte se det, som skygglappar på hästarna i ”Central Park”.

Nu är hela min sanning, mina fel och brister ute på nätet, men det innebär att allt som återstår är jag, alla lögner borta, allt som kommer härefter är ifrån mig, jag önskar stanna i sanningen eftersom det faktiskt är enklare, även fast det var oerhört svårt att komma hit.

Jag har gjort framsteg genom min terapi sedan 2007, men det är de sista sex månaderna som jag känner en förändring inom mig. Men jag är rädd, livrädd.

Undvik att hamna där jag är, vad ni än gör, undvik det!

Hela saningen inför hela världen - bli inte som jag

Företag Belopp Månads kostnad
SEB Lån ränta 5,30 % 235.235,00 kr 2.732,87 kr
Citibank ränta 8,74 % 193.476,80 kr 2.484,00 kr
Familjebostäder 4.718,00 kr
CSN 774.000.000 kr CA 756,00 kr
Re:member (Entercard) Kredit 11.000,00 kr 600,00 kr
SEB Kredit 6.655,85 kr 200,00 kr
Aea (A-kassan) 150,00 kr
Agria 196,00 kr
E-on 150,00 kr
Hyresgästföreningen 75,00 kr
3 (Mobilt bredband) 134,00 kr
Telenor (mobil) 260 kr
GBG Energi (per kvartal) 340 kr (113 kr/mån)
TV-Avgift (per kvartal) 595 kr (200 kr/mån)
Länsförsäkringar (Hem) 99 kr





= 12.868 kr



Lön 100 %
32 % skatt (kommunal skatt)
21.000,00 kr
Sjukskriven 25 % tom 31/8

Dag fem

Dagar kan verkligen se annorlunda ut, det är en observation från denna veckan som varit, de första tre dagarna var jobbiga psykiskt och fysiskt, hade huvudvärk, tror det var för att jag spände mig, höll i mig i vad jag än kunde få tag i så jag inte ramlade för hårt när jag dunsade ner på botten. På torsdagen hade jag erkänt ALLA synder till min mor och responsen jag fick var precis vad jag förväntade mig, men jag blev ledsen i alla fall.

Torsdagen var tung, tjock och den slet ut min redan slitna själ, men jag fann min styrka snabbare, jag kunde resonera med mig själv på ett annat sätt. Jag ringde en kompis och pratade en stund, skickade ett sms till en annan, och båda gav mig kraft och värme.

När det gäller min ekonomi så är det som det är, och jag vill ta mig genom det, jag vill göra denna resan för min skull, för att veta att jag gjort detta för min skull och ingen annan kan ta det ifrån mig.

Vissa människor i mitt liv gör mer skada än vad de ger värme och jag anar i mig själv en önskan av att klippa banden till dessa, ta en paus och fokusera på att hitta min inre balans.

Jag skall ta mig genom det här, JAG SKALL TA MIG GENOM DET HÄR, mitt liv är viktigt för mig nu, det var oväsentligt förut, men inte längre, nu är det viktigt för mig.

Jag är inte narkoman, alkoholist eller kriminell, men jag har ljugit, döljt och dragit in en oskyldig människa i min lånekarusell. Jag känner ibland att jag borde sitta i fängelse för det jag gjort, men det vill jag ju inte – hellre se till att rätta till det jag kan.

Min mamma litar inte på mig längre och tror inte ett ord av vad jag säger, min syster litar inte på mig längre och tror inte på ett ord jag säger, min pappa är frånvarande som han varit de senaste 30 åren.

Detta är mitt liv

Bekännelse

Nu har jag landat med en duns längst ner i hålet, alla lögner är uppräknade för min mamma, alla mina ekonomiska hemskheter, det som jag dragit in min mamma i, hon är inte glad, det förstår jag, all den besvikelsen, ilskan och rädslan som hon känner är berättigad, jag har gjort fel, jag får bära konsekvenserna och jag önskar att det finns ett sätt att hålla min mamma utanför.

Det som är gjort är gjort, allt jag kan göra nu framöver är att bättra mig, ta en dag i taget, göra bättre val, ta ansvar för mig. Det som sker från och med nu är helt i mina egna händer.

Jag har varit skit rädd, livrädd i flera veckor, jag har knappt sovit och oron har gnagt sönder det sista försvar som jag hade kvar. Klart att det vore skönt att ha någon som tycker synd om mig, men det är INTE SYND OM MIG, jag har skapat denna situationen, mitt verk.

Det jag hållit hårt i, det jag varit livrädd för har nu skett, botten har ramlat ur, nu gäller det bara att jag tar mig framåt, att jag hjälper mig själv att andas och finna en grund att stå på och bygga vidare, ett liv i sanning – fullt ut, ett liv i sanning är lättare att bära, och jag slipper hålla andan så länge.

Jag ramlade ihop en stund, jag grät en stund, men det värsta som kan hända har nu hänt, kanske jag trots allt kan sova i natt.

Mitt hem är det viktigaste, mitt hem är viktigt.

Vad händer nu, vart bär jag väg nu? Rädslan finns, men inte lika panik aktig.

Dag två

Dag två och jag har haft en pang pang huvudvärk sedan i söndags, aj aj aj vad jag blir arg. Men jag skall se till att bli bättre så är det bara.

Som tur är har jag mina kompisar, Olivia min lilla stjärna, hon har börjat prata mer nu, inte lika högt som Azalea men hon svarar på sitt sätt när jag pratar med henne.

Klarade i alla fall av att knalla ner och köpa lite vätska och till min stora glädje hittade jag en bortglömd isglass, underbart, det gjorde under för min hals, nja, inte under kanske men det var gott.

Nu hoppas jag på en bättre morgon dag och jag skall göra mitt bästa för att komma i väg till Apoteket i alla fall.

Visst är Olivia vacker - vackert foto!

Hoppas på bättre dagar!

Bara flyta med

Veckan har varit tung, jag vet inte riktigt varför, men så har det känts. Vissa dagar sköljdes så mycket negativitet över mig att jag inte orkade mer, inte ett ord till, inte en till negativ berättelse – jag vill inte höra!

Min filosofi har blivit att det är inget att oroa sig över eller beklaga sig över, det vill säga vädret! Hur mycket man än spekulerar, beklagar eller hyllar så kommer vädret alltid göra som vädret vill, även om det sagts en sak på kvällen är det inte skrivet i sten, vädret ändrar sig, inte styrd av någon. Jag tittar ut genom fönstret på morgonen och tar det som det kommer.

Klart att det är roligt om solen skiner, men min semester påverkas inte av vädret, jag gör det jag önskar i alla fall, och är det något som behöver uppehålls väder, ja då väntar jag med det tills det fina vädret kommer. Vissa saker har jag lärt mig att släppa, oftast är det saker som jag själv inte rår över, ingenting som hjälps av att jag stressar upp mig, näpp, jag släpper bara taget och låter det gå ändå!

Jag har märkt nu på senare tid att detta har utvecklats inom mig, det är befriande, det har gjort livet så mycket lättare.

Så, på måndag börjar min semester, och på min första semester dag skall jag ta med Olivia till Veterinären för vaccination. Tror att jag tar Azalea med mig också som sällskap, Azalea har aldrig varit ensam.

Snart börjar semestern, den är tre veckor, eftersom jag spar den fjärde till senare i sommar, lite ledigt innan hösten!

I dag har jag varit ute i naturen i flera timmar, det är underbart och jag glömmer alltid bort hur underbart jag tycker det är, så jag undrar ofta varför jag inte gör det oftare när jag väl gör det.

Har även ätit solvarma jordgubbar med grädde och massor av socker mmmmm nästan så det knakade i tänderna. Var ganska tagen när jag kom hem 17.30 efter en hel dag ute i den friska luften. Så härligt, jag har sett små kycklingar, underbart söta hönor och en stilig tupp, fick med mig hem lite ägg från dessa hönor, och en pion från trädgården – min favorit blomma. Den stå nu på en plats som jag hoppas Olivia och Azalea inte kan komma åt den, den är oerhört vacker.

Det har varit en underbar söndag, den har tagit på krafterna lite emotionellt, men den var härlig även fast det var ett par jobbiga timmar. När jag kom hem snackade jag lite med töserna, sedan bjöd jag dem på tonfisk, Azalea var upptagen med den medans jag och Olivia passade på att ha en stund för oss själva. Jag borstade Olivia med en ”gummi” handske som jag har, hon njuter och spinner och kromar sig – underbart att se. Sedan kom Azalea så jag borstade henne också.

Men det som var bäst var nog att den borst perioden som jag hade med Olivia gjorde så vi kom närmre varandra igen – vi hade lite vi tid. Jag fick gosa med henne sedan på ett sätt som jag inte fått på länge, underbara lila tjejen. Jag fick klia henne under hakan, klappa och gosa med henne, hon blev sittande på datorn nästan i 20 min och önskade min uppmärksamhet och den fick hon givetvis.

Sedan har de skuttat runt och lekt med varandra – söndags middagen fick bli två räkmackor med aioli, mycket gott – plus lite mer jordgubbar, så nu klarar jag mig utan jordgubbar ett tag – blir alltid illa mående efter grädden – vilket jag alltid tycks glömma!

Nu börjar min sista vecka innan semetern!

Ekonomi del två, avsnitt ett

Mötet med budgetrådgivaren i tisdags var en prövning, jag trodde det skulle räcka med 30 min för att komma till Chapman Torg och sedan Kustgatan, men spårvagn nummer tre visade sig bli en gammal vagn, och allt som kunde gå fel, blev fel, men jag bestämde mig för att det var ingen ide att sitta i Spårvagnen och stressa upp mig, för det gjorde inte att jag kom fram snabbare.

Men jag var bara 10 min sen, tack och lov, jag var med rådgivaren i en och en halvtimme, det var hemskheter, smärre chocker och när jag lämnade socialkontoret var jag helt slut. När jag kom hem satte jag mig i soffan och satt nog där en timme. Budget rådgivaren ringde mig lite senare för att kolla att allt var OK, det tyckte jag var väldigt snällt.

Sedan tisdagen har det hon sa landat, jag har fått fundera lite, jag skall tillbaka till henne om två veckor och då skall min mamma med, jag tror att det är bäst för henne, för min mamma, bättre att få höra vissa saker från en fack person.

Jag tänker inte gå in på detaljerna, för, konstigt nog för en som vanligtvis är som en öppen bok, är vissa saker personliga, för personliga.

Hm, nu fick jag just för mig att jag hörde någon man som sa något, i min lägenhet, vad otäckt, men det finns bara jag och katterna här – nu har jag skrämt upp mig själv!

Bäst jag håller öronen på lyssning – men inte för mycket så jag inbillar mig att jag hör saker.

HHHJJJÄÄLP

ps/ Min vackra hissgardin som jag satte upp i måndags/ds

Ekonomi del två

Jag håller på att städa upp min ekonomi, och eftersom mitt bredband och telefoni abonnemang nu gått ut funderar jag på att byta leverantör. Telefonin är redan ordnad, har haft telefoni via bredband ett år eller så, och det har varit tillfällen när telefonen inte fungerat, och kvalitén inte varit den bästa – så jag åter gick till Telia Sonera och fast telefoni.

När det gäller bredbandet har det visat sig lite svårare, Telia Sonera tar 249 kr i månaden för mobilt bredband, och det tycks ligga mellan 199 – 250 kr i månaden, 3 har för 99 kr månaden, men jag är lite konfunderad över vad som ingår i det, så jag skall fråga i dag.

Allt jag vet är att jag önskar avgifter för telefoni och bredband som är under 340 kr, bredbandet kan då kosta mellan 160 kr till 190 kr. Jag tror att oavsett så är leverantörerna ganska likvärdiga, kanske lite skillnad på service.

Det är en lektion i att lita på mig själv, att inte hålla på och rådfråga andra, för jag vet vad jag önskar och vad syftet med bytet är – att sänka kostnaden. Jag frågar andra som om jag inte ”fattar” själv, det är nästan som jag lämnar över ansvaret till en annan person. Så, nu tar jag tillbaka mina frågor och ”vad tycker du” och tar egna beslut.

I dag klockan 15.00 skall jag till budgetrådgivaren och jag hoppas, hoppas att det finns något att göra, något sätt att städa upp min ekonomi, eftersom det för ögonblicket inte är hållbart. Men själv ser jag inte några möjligheter, jag tycker att det känns som jag gjort allt som kan göras. Men kanske vet hon en annan väg.

Det som känns underbart är att jag inte har några skulder hos Kronofogden eller väntande hos Inkasso, så i allt kaos har jag i alla fall lyckats hålla mig där ifrån. Jag vill inte hamna där, nej, nej, nej.

Ekonomin är ett område för oro, hoppet finns att det kan finnas ett hopp om hjälp, kanske lätta bördan lite, jag menar inte att ansvaret skall tas från mig – tvärtom, jag har skapat denna situation och får ta ansvar för den – det är som det skall vara.

Återkommer…

Howards End - E.M Foster

Ivory & Merchant filmer tillhörde min vardagsmat när jag var yngre, filmer som ”Howards End” och ”A Room with a View” så när jag såg att ”Howards End” skulle visas på kanal två blev det mitt val för kvällen.

Det jag inte var förberedd på var alla känslor och minnes bilder som dök upp i huvudet, en känsla av ”hemma”, många delar av min Marie, 80-tals Marie har jag glömt, hon hade många goda kvalitéer. Hon trodde på ödet, magi, det som händer har en mening etc. Det är vad jag associerar Ivor & Merchant filmerna med, de är fyllda av vackra bilder, vyer, lugn film, den tar sin tid i berättandet, färger kommer fram och det ligger som en trollbindning på mig när jag ser den – som om jag mediterar.

Jag blev ledsen för jag insåg att jag saknade den 80-tals tjejen som fortfarande trodde, trodde att det var möjligt, drömde och önskade annorlunda.

Det gick upp för mig igen att vila i mina egna beslut, lita på att jag vet vad som är rätt för mig och det som rör mig, så väl vilken teleoperatör – bredbands operatör jag väljer som vilken färg jag önskar på väggarna. Vissa personer har haft för stort inflytande på min besluts process, varför skulle de veta vad som är bäst för mig?! De är inte mig! Jag känner mig själv bättre än någon annan, så jag kan lita på mina egna beslut, hur de än blir, jag tar dem, jag tar hand om konsekvenserna – det tycker jag om!

Det är oerhört skönt att ha hälsat på 80-tals Marie, det var skönt att mötas och få hålla om varandra, låta tårar flöda och njuta av de vackra bilderna, konstverket som det är.

Jag älskar kreativitet, kreativa människor och hoppas jag kvalificerar mig bland dem, jag önskar mer kontakt med den magiska, trolska delen av mig, av den delen av mig själv som ser mening i sådant som pågår i mig, runt mig, med mig och i min närhet. Marie, jag, ego, är fantastisk egentligen, bara det att Marie, jag, ego inte riktigt vet hur hon skall handskas med det, lättare att vara värdelös och skit dålig, sjuk, skuldsatt och pank, än att verkligen klara sig bra i livet – ve och fasa!

Men, jag vill vara fantastisk – faktiskt!

Oväders himel

Himlen ser tung ut, full av oväder, det gröna, blir grönare, färger ser starkare ut och det känns magiskt – på något underligt sätt. Tänk om det kommer åska, vädret har en otrolig förmåga att påminna oss om hur lite vi kan påverka det, i stunden, åskans kraft kan inte hindras av människans ingenjörkonst, kanske kan det byggas något, men kraften som är åska kan inte stoppas – jag vill inte att det skall stoppas, jag vill inte att det skall vara möjligt för människan att kontrollera allt.

Det här är en sak jag funderat på, som hur jag än berättar det kommer det säkerligen låta elakt, men… I djurriket om det blir för många i en stam, kan det ske saker som sjukdomar eller att någon blir utesluten eller tom dödad, för att hålla stammen i hanterbart skick. Så att de kan överleva på de resurser som finns.

Människorna, vi har ordnat med mediciner och vår stam lever längre och längre och blir bara fler och fler och utnyttjar mer resurser än vad vi ger, klart vi har konflikter, krig och har ihjäl varandra, men vi ökar kraftigt. Jag har inget som backar upp min tanke, inga verifierade fakta, utan det är bara något jag tänkt på, jämfört med djurriket.

Jag har ingen lösning på hur vi människor skall bli bättre på att ge tillbaka lika mycket som vi tar, för vi tar så mycket att det får mig att undra om det är möjligt överhuvudtaget?! Jag får börja med mig och bli bättre på att sopsortera igen, släcka lampor där det inte behöver vara tänd och inte låta det stå och rinna vatten under tiden jag borstar tänderna. Jag är redan duktig på att inte kasta skräp runt mig när jag är ute, spottar inte ut mitt tuggummi på marken, mina små bidrag.

Jag har respekt för oväder och blir allt lite rädd när det åskar, även fast det inte är lika som i Australien, men jag tycker ändå att det är lite otäckt, för jag är så liten och kraftlös i jämförelse och det finns inget jag kan göra åt det.

Men den stomtyngda himlen är vacker.

OK - Hjärnan vart är du?

Jag undrade hur jag hamnade här, så kom jag i håg, jag skulle hämta något, men vad var det jag skulle hämta? Varför gick jag hit? Vad gör jag här? Javisst ja jag skulle hämta något men vad var det jag skulle hämta?

Ja, ni förstår säkert vad jag menar, en stund har jag ork och det känns ok, så pang, kan knappt stå på benen, förkylningen sitter runt näsan, under ögonen, och i det som var pannbenet, ja, just nu vet jag knappt om det sitter kvar -----jorå klart det gör, är lite dramatisk där hihihi.

Hade hoppats kunna gå till jobbet i morgon men tror inte att det är möjligt, har feber just nu, men skall ta alvedon så kanske det försvinner tills i morgon.

Utan för fönstret lyser månen, den är nästan helt rund, himlen är mörkblå, så vackert, jag har igen kommit till slutsatsen att jag bor kvar här, jag trivs, det är vackert och lägenheten är bra!!!

Nu skall jag sova innan hjärnan tar hel semester!

Förkylningar och ädelstenar o en o annan mineral

Ett bättre namn för en speciell typ av hosta finns inte ”rethosta”, det har jag för tillfället och en näsa som inte kan bestämma sig om den skall vara täppt eller rinna, när den bestämt sig för att rinna märker jag det inte förens det droppar ner över munnen!! Ja, jag vet, ingen trevlig inner syn, men jag ville som vanligt dela med mig.

Håller på att läsa en bok om ädelstenar, den är mycket bra och drar mig in i historien och händelserna runt dessa ädelstenar. Jag har lärt mig en hel del om Bärnsten – Amber – jag visste inte att man kan lägga in det i elden och att den då sprider en god lukt, nu kanske det inte är att rekommendera då äkta bärnsten kan vara värt en del. Jag vet att jag, liksom författaren, tyckte att bärnsten var lite tråkigt, den var orange till en början och mycket av det jag sett har varit ”gjord” bärnsten – plastig och oattraktiv, jag visste inte att det finns, vit, röd och nästan svart/grön bärnsten. I Gdanska, tror jag det var, finns ett helt altare gjort av bärnsten, det skall visst finnas ett helt rum också.

Det kapitel jag läser om nu handlar om ”jet” , jet är som namnet antyder en svart sten som frän början var ett träd, jet och bärnsten – kommer från samma organiska början men av olika sorter, tänkte inte på det. Blev väldigt populärt som sorgesmycken under Drottning Victorias tid i England, när hennes make dog bar hon det under nästan hela sitt resterande liv, tydligen bytte hon till vita pärlor lite senare. Staden Whiteby i England var stället där det togs fram, renades, polerades och formades. Whiteby – där Dracula steg i land.

Jag har sett sorgesmycken och tycker om i den, men föredrar nog det man i dag kan göra med berlocker på ett halsband med ditt barns, eller käras namn och foto, framför ringar och berlocker med hår från den som lämnat oss.

Opaler är min älsklings sten, men då måste de komma från Australien, inte Brasilien. Jag älskar tanken på att jag bär något som varit en del av Australiens mark/land, innanmäte. Jag har en opal som hänger nära mitt hjärta och en ring som nu tyvärr är för liten – men snart kan jag ha den igen. Tycker även om ametister och markasiter. Det slog mig att jag faktiskt inte visste vad markasiter var – är det kol? – det var visste en mineral likt pyrit.

Det är roligt att lära, härligt med tillgång till dator och bredband och Google : )

Nu är det dags att läsa mer om Jet sedan sleep – vilket tack vare förkylning är lättare nu!

Sveriges vackraste katt - Olivia