Drömhus

Sedan jag först flyttade till Kungsladugård 1992 har jag haft ett drömhus, det ultimata hus som jag önskar bo i, nu har jag fått ett erbjudande från detta hus, från den trappuppgången jag drömt om, jag tackar ja, även fast jag inte sett den ännu, för som det ibland är, saknades kontakt informationen för att nå den personen som har lägenheten idag. Har skickat ett mail och påpekat detta och hoppas på svar på måndag, givetvis kommer jag att ringa också.

Jag lever nu på hoppet och besvikelsen kommer att vara stor om jag inte får den, och som de som följt min blogg en tid vet, hanterar jag inte besvikelse speciellt bra, men det är ett nytt år, nya lektioner och det är bara att göra det bästa med var situation som jag kan. Får jag den inte så var det inte menat, jag har gjort allt jag kunde.

Jag kommer att få vänta tills efter den 11 januari innan jag vet hur det blir, jag kommer givetvis att överleva, jag har ju ett underbart hem, men ni vet, det ultimata drömhuset, det är inte ofta en lägenhet kommer upp där inte.

Det är också så att jag fortfarande är glad, jag mår bra, det är underligt och jag tycker det är skönt, jag är liksom rakare med mig själv och ser saker som ok, det är ingen fara, utan det ordnar sig. Jag kan fixa till det och kan jag inte det får jag be om hjälp – men så är livet eller hur, jag tror det är meningen att vi inte skall klara allt själv utan att vi skall be om hjälp.

Som t.ex. Jag har ännu inte klurat ut hur jag lägger in videoklipp från YouTube på min blogg, när jag kopierar koden tycks det inte bli rätt i alla fall hur gör man? Jag älskar att lära mig nya saker – tom när det har med matte att göra, jag tycker det är komplicerat, men jag börjar hänga med, som procent nu kan jag förstå 10 % det är en stor sak för mig, 10 av en hundradel eller hur?! Eller…

Jag har tagit hissen i dag också, nu hade jag två tunga kassar och det var ju ett sådant tillfälle som tillät mig att ta hissen – men jag var ner och ändrade min tvättid, då tog jag hissen när jag sedan skulle upp igen – då var ursäkten att jag inte hade en BH under tröjan och jag ville inte möta någon av mina grannar med bröst som svingade fram och tillbaka, det är bland det värsta jag vet, fri hängande hängbröst som kan nå till knäna svängande, hoppande och överallt, jag får kräkkänslor. Men det tar inte mer än en minut eller så att gå upp för trappan, så jag hade nog klarat mig – slut med undanflykter – jag skall bara vänta tills jag är tillbaka till jobbet och måste gå upp för dem trapporna också!

Så nu går jag i väntans tider, snälla öde låt mig få lägenheten snälla ni!!

Ödet fungerar på det underligaste sätt, jag hade bestämt mig för att säkja min tjocka ängel från Sia, men så skulle jag ut och jag hämtade min jacka, flyttade på den dumma väskan som stod i vägen, pang, jag hade halshuggit henne - oroa er inte - efter lite kirurgi har jag lyckats sätta i hop hennes huvud med resten av kroppen och efter en sådan traumatisk upplevelse skall hon givetvis stanna med mig - kanske var det hon ville från början - men jag lyssnade inte.

Dagens lektion - lyssna även till de som inte har en röst!!!