Jag vet inte riktigt vad som hänt, men i morse reflekterade jag över hur många vackra människor det finns. Jag har en favorit typ, hos kvinnor och män, det kanske mer är en inre stil, att jag kan känna av att de är trygga och ”jordnära”. Vet inte riktigt hur jag skall förklara ”stilen” lite bohem, lite stilrent och ”jordnära”, inte ”flottigt” bakåt slickat hår med så mycket hår produkter att håret ser vått ut hela dagen.
Min granne, hon är en ”sådan” tjej, härlig, vacker, på spårvagnen fanns ett par, jag satt och beundra deras kläder, hur de satt upp håret, nästan inget smink, gammal läderväska, ”vintage” härliga skor. Vid Vasaplatsen satt en kille på en bänk, hur vacker som helst, blont rufsigt hår, skägg (till och med), beige kappa, snygga jeans, läderskor, ”messenger” väska, lite sliten, halsduk slängd över axeln. Men jag blev förundrad över att det fanns så många vackra människor där ute och på spårvagnen.
Var det för att solen strålade så vackert, kommer de fram tydligare då?! Blev helt plötsligt varse om mina medmänniskor. Jag insåg att det inte bara är den typen som jag är ”dragen” till som var vackra idag, utan de flesta var intressanta på sina sätt, till och med den unge mannen med bakåtslickat ”vått” halv långt hår. Jag tittar på ansiktet, så intressanta ögon, näsor, ansiktsdrag.
Jag är en stor beundrare av Dita Von Tees och hennes stil, jag tycker hon är otroligt vacker och härlig, skulle vilja ha hennes stil, vet inte varför jag inte eftersträvat den mer, men det kräver ett visst arbete och jag har varit och är ganska bekväm när det gäller min stil, rent och enkelt skall det vara för mig, och bekvämt!
Lager på lager gillar jag, tjocka strumpbyxor, ”fotriktiga” skor, väskor (ÄLSKAR JAG), håret lite rufsigt, uppsatt eller inte. Ja, det finns många alternativ, nu har jag kläder som jag gillar i mina kartonger, men jag måste ”tappa” lite av min ”kramgohet” för att passa i dem igen, men en dag, det kanske kommer att ta lite tid, med tanke på hur jag mår, men en dag i inte allt för långt bort framtid skall jag använda dem igen!
Det var som att se trädens underbara färgskiftningar, att helt plötsligt se mina medmänniskors individuella och vackra utseenden, det fanns många intressanta ansikten att titta på, ansikten som tyckts varit med om mycket i livet, andra som just börjat sin resa. Det fanns även de som hamnat i svårigheter, de individer som jag är livrädd att jag skall tillhöra egentligen, de som missbrukar, deras förfall gör ont, jag upplever det som att ligga mig så nära, de är som gamla förvridna ekstammar där de sitter i parken eller längst in i Nordstan. Men, de har sin individuella stil de med, men de har tappat taget, men de är vackra för mig med, de är mina medmänniskor, mitt hjärta värker, rädslan att jag skulle vara en av dem, samt vetskapen om att jag inte tillhör dem, men skillnaden mellan dem och mig är skör.
Underbar start på dagen, omgiven av så mycket vackert, vackra hus, vackra parker, vackra människor, vacker dag, jag drar ett djupt andetag och släpper det…
I morse reflekterade jag över hur många vackra människor det finns. Min favorit typ, hos kvinnor och män, är kanske mer en inre stil, att jag kan känna av att de är trygga och ”jordnära” det är en stil jag själv önskar uppnå, det är en del i min resa, mitt levande lärande.
Min granne, hon är en ”sådan” tjej, härlig, vacker, på spårvagnen fanns ett par, jag satt och beundra deras kläder, hur de satt upp håret, nästan inget smink, gammal läderväska, ”vintage” härliga skor. Vid Vasaplatsen satt en kille på en bänk, hur vacker som helst, blont rufsigt hår, skägg (till och med), beige kappa, snygga jeans, läderskor, ”messenger” väska, lite sliten, halsduk slängd över axeln. Men jag blev förundrad över att det fanns så många vackra människor där ute och på spårvagnen.
Var det för att solen strålade så vackert, kommer de fram tydligare då?! Blev helt plötsligt varse om mina medmänniskor. Jag insåg att det inte bara är den typen som jag är ”dragen” till som var vackra idag, utan de flesta var intressanta på sina sätt, till och med den unge mannen med bakåtslickat ”vått” halv långt hår. Jag tittar på ansiktet, så intressanta ögon, näsor, ansiktsdrag.
Jag är en stor beundrare av Dita Von Tees och hennes stil, jag tycker hon är otroligt vacker och härlig, skulle vilja ha hennes stil, vet inte varför jag inte eftersträvat den mer, men det kräver ett visst arbete och jag har varit och är ganska bekväm när det gäller min stil, rent och enkelt skall det vara för mig, och bekvämt!
Lager på lager gillar jag, tjocka strumpbyxor, ”fotriktiga” skor, väskor (ÄLSKAR JAG), håret lite rufsigt, uppsatt eller inte. Ja, det finns många alternativ, nu har jag kläder som jag gillar i mina kartonger, men jag måste ”tappa” lite av min ”kramgohet” för att passa i dem igen, men en dag, det kanske kommer att ta lite tid, med tanke på hur jag mår, men en dag i inte allt för långt bort framtid skall jag använda dem igen!
Det var som att se trädens underbara färgskiftningar, att helt plötsligt se mina medmänniskors individuella och vackra utseenden, det fanns många intressanta ansikten att titta på, ansikten som tyckts varit med om mycket i livet, andra som just börjat sin resa. Det fanns även de som hamnat i svårigheter, de individer som jag är livrädd att jag skall tillhöra egentligen, de som missbrukar, deras förfall gör ont, jag upplever det som att ligga mig så nära, de är som gamla förvridna ekstammar där de sitter i parken eller längst in i Nordstan. Men, de har sin individuella stil de med, men de har tappat taget, men de är vackra för mig med, de är mina medmänniskor, mitt hjärta värker, rädslan att jag skulle vara en av dem, samt vetskapen om att jag inte tillhör dem, men skillnaden mellan dem och mig är skör.
Underbar start på dagen, omgiven av så mycket vackert, vackra hus, vackra parker, vackra människor, vacker dag, jag drar ett djupt andetag och släpper det…
I morse reflekterade jag över hur många vackra människor det finns. Min favorit typ, hos kvinnor och män, är kanske mer en inre stil, att jag kan känna av att de är trygga och ”jordnära” det är en stil jag själv önskar uppnå, det är en del i min resa, mitt levande lärande.
1 kommentar:
Åhhh en sådan härlig blogg!!!
Allt det vackra du såg och beskrev gjorde mig så mjuk och varm i hela själen. Din blogg får mig att må jättebra, många gånger sätter du ord på sådant jag bara reflekterar över utan att egentligen tänka det fullt ut! Du har en vacker själ Marie! L
Skicka en kommentar