Kompass

Jag önskar lära mig en teknik så jag kan vara jämnare i humöret, medicineringen skall hjälpa mig, med en justering vid PMS, men jag tycker fortfarande att jag åker som på havet vid en kraftig storm, det är jobbigt.

Det är sant, jag har nu utrustats med ett fullt fungerande kompass, jag har själv varit med i tillverkningen av det, det fungerar, men det är en sak att ha det kompasset till handa och en helt annan sak att lära sig använda det på korrekt och bra sätt för mig. Jag har kartan, vissa skyltar är uppsatta och väl markerade, jag har kompasset, men jag tror jag saknar utrustningen för att klara av vädret.

Jag blir väldigt trött, att ofta bli vilsen där ute tar krafter, speciellt när man önskar komma hem men inte riktigt kommer ihåg vägen dit. I dag var jag extremt rå, jag började känna en aning av det i går, men idag skrek jag till, alla J****la borrar och slipar, ljudnivån var så hög att jag knappt kunde höra vad som sas på telefonen, sedan fanns det inte människor som kunde hjälpa till med vissa av samtalen så frustrationen ökade, irritationen fortsatt stiga, jag skrek rakt ut - nej, det hjälpte inte med det kändes skönt för mig, lite som en tryckkokare. Släppa ut ångan hjälpte att lätta lite, lite på trycket.

Jag var väldigt glad när jag kunde koppla ifrån telefonen och gå på lunch. Ringde min systerdotter på lunchen och lärde mig många bra saker från henne, hon är en klok nittonåring, hon gjorde något jag aldrig vågat på över 30 år. Jag fick också lära känna en helt ny person och jag måste säga att jag tror hon kommer att klara sig fin, fint. Blev väldigt orolig, orolig att hon skulle gå min väg, vi har otroligt lika humör, och vårat känsloliv verkar det samma i mycket, jag har varit oerhört avundsjuk på henne - ja, jag vet, vuxen människa och allt. Men i dag öppnade min systerdotter mina ögon för ett nytt synsätt, det är inte varje dag det händer, mycket lärorikt, vill att hon skall ha ett bättre liv än vad jag haft, i alla fall när det gäller min relation till min familj.

Irritationen satt i, klarade dock av att handla lite mat utan en panik attack, när jag kom hem så vilade jag ett par timmar, det behövdes, det hjälpte mig och det är ok. Har strosat runt i min lägenhet, mitt hem, plockat ut disken från min älskade diskmaskin, tittat till mina katt töser som låg i en hög tillsammans på sängen, gott att se, i kväll har jag bara funnits och det är precis vad jag behövde.

Det kan tära lite detta konstanta lärandet, jag hoppas bara på att de ändringar jag gör stannar kvar, klart att vissa dagar har jag inte samma motståndskraft, vissa dagar kan jag inte hantera stress överhuvudtaget och blir ledsen och arg för det minsta lilla. I dag blev jag lite tjurig, men Lisa hjälpte mig helt omedvetet att gå över bron till andra sidan där det var lite, lite mer solsken, phu vad skönt, det är ansträngande att vara tjurig! ; )

Azalea har blivit en fullvärdig medlem av familjen, Olivia tar sig en liten stund ensam i bland, vilket är självklart att hon skall, Azalea älskar visst att dingla från gardinstången, höll på att ramla i kväll så jag hoppas hon lärde sig lite från det. Nu ligger hon och spanar ut genom fönstret på vad som försegår där ute i kvällen. Dags att sätta ut en till Talgboll till fåglarna så hon också får titta på fågel TV.

Jag har nog aldrig haft det tyst i mitt huvud - har ni?! Det skulle vara skönt, har kanske lyckats några minuter, men det skulle vara skönt att lyckas ha det tyst i huvudet i en kvart eller så, få vila ifrån alla oro, värderingar om jag är värd att leva och vara bland människor, den värderingen tar plats varje dag, varje gång jag har en interaktion med en med människa, blä. Det var en bra artikel i GP om att inte alltid jämnföra sig med andra, nu läste jag inte den idag, men tror nog jag skall läsa den i morgon. För jämnför mig med andra verkar vara min favorit sysselsättning, speciellt för att se allt jag inte är - efter som jag är värdelös!

Levande lärande, varje dag, varje minut, varje vaken stund och i drömmarna, levande lärande, jag vill leva, jag vill lära, men i bland vill jag bara vara! Kanske tur att jag inte har barn, med tanke på hur jag har behandlat min systerdotter och med tanke på vilken erfarenhet jag har haft - mummie dearest - skulle vara livrädd att jag skulle upprepa historien det vill jag inte, men...en egen familj...

Nu har jag kompass, karta och några vägskyltar, det är mer än vad jag hade förra året.

"When you die and go to heaven our Maker is not going to ask, "Why didn't you discover the cure for such and such? Why didn't you become the Messiah?" The only question we will be asked in that precious moment is "Why didn't you become you? Elie Wiesel