Jag åkte till Stockholm redan i måndags eftermiddag, jag klarar inte att gå upp 4.00 på tisdags morgonen för att hinna med 06.00 tåget. Jag satt i första klass, tysta vagnen och det var en behaglig upplevelse. Tyst, breda säten, lugnt, jag somnade tom till. När jag kom till Stockholm hade jag lite problem att hitta hotellet Nordic Sea, men detta bara för att jag inte följt vägbeskrivningen. Jag gick upp och ner för gatan, svetten rann, ont i hela kroppen, även fast jag inte packat mycket blev det mer än vad jag planerat, jag tog min lilla väska som till slut vägde ton - så som jag upplevde det i alla fall.
När jag kom upp på mitt rum visade det sig att det var ett enkel rum utan fönster, lite båtkabyss känsla över det, försökte byta, men det gick inte, jag vande mig och det var ganska skönt och tyst i slut ändan, det är bara det att jag vill ha möjligheten att öppna fönster, få in lite frisk luft. Men de hade bra luftkonditionering så jag uppfattade det aldrig som om jag blev "utan syre". Något jag är jätte stolt över är att jag gick ut ENSAM och åt middag på en resturang, jag satt där i lugn och ro och åt!!! Aldrig gjort det tidigare, inte på en resturang i alla fall!
Klockan 10.00 på tisdagen åkte vi till Djurö för våra medarbetardagar och jag hade jätte trevligt. Var lite orolig eftersom jag tycker att det kan bli ganska långdragit, mycket prat, samma prat som året innan etc. Men vi gjorde mycket grupparbeten, vi hade dialog, och kom fram till bra saker, konkreta saker som vi skall arbeta vidare med, vilket gjorde att jag lämnade dagarna med en känsla av att vi åstadkommit något konkret. Vi hade underbara rum, sängen var underbar - övervägde att ta med den hem, passade dock inte i väskan! Det var mitt ute i naturen, så det var tyst, lugnt och skönt.
Efter en hel dag av arbete och mycket ljud, var det underbart att komma till rummet, njuta av den timmen som vi hade innan middagen. Jag duschade i den härliga badrummet, sedan la jag mig och läste - fantastiskt!
Jag var lite negativ till middagen eftersom jag var otroligt trött, men nu är jag oerhört glad att jag var med, mötte ur mysiga arbetskolleger från tidningen LIV och det nationella kontoret, Marie, Marie, Maria och Marie-Louise. Maria såg ut som Meg Ryan, hur vacker som helst. De var otroligt trevliga och jag är glad att jag fick tillfälle att träffa dem.
Liten oro kröp in över Olivia, jag har ALDRIG lämnat henne två nätter och nästan tre dagar, Marie hade lovat att titta till henne tisdag och onsdag, men eftersom jag inte fått tag i Marie när jag ringt och sms:at började fantasin springa löst i mitt huvud, Olivia ligga uttorkad på mattan i hallen, med avföring runt henne, ja alla möjliga konstiga idéer Innan jag hann gå in i panik så ringde jag Pia, Olivias uppfödare och fick lugnat ner mig, så tacksam för hennes tålamod. När jag kom hem fanns Olivia på andra sidan dörren och mjauade högt och tydligt, hjärtat mitt gick nästan sönder.
Jag gosade och kramade och gav henne tonfisk, allt för att fjäska in mig, men hon verkar bara jätte glad över att jag är hemma, hon har följt efter mig, mjauat ibland och kollat vart jag är, nu har jag fyra lediga dagar att skämma bort henne på min lilla älskling.
Det finns människor i min omgivning som tycker att jag är lite löjlig när det kommer till Olivia, de påminner mig om att hon är en KATT ett DJUR etc. Men Olivia är ett liv, jag har välkomnat henne in i mitt liv så jag har ett ansvar för henne. Jag anser att Djurskyddsverket har lagstiftat (eller regeringen) om att katter inte får lämnas ensamma utan tillsyn, och att balkongerna måste vara innätade är ett bevis på att det är ett ansvar att ta hand om ett djur, vare det är katt, hund eller fågel, ödla, ja, du vet. Så jag besvarade inte deras kommentarer högt, kände bara att vi alla ser saker olika, vi har alla olika ansvarskänslor.
Nu är jag som sagt äntligen hemma, har haft det bra, det blev inte som det brukar, jag var inte irriterad mer än en gång när jag ansåg att vissa tog analysen av ord lite väl långt, men det gick över, jag kanske inte kunde följa med i alla resonemang, men det gjorde inget heller.
Att vara borta väcker en intressant iakttagelse i mig, att jag verkligen anser att Göteborg är mitt hem, det är trevligt att åka till Stockholm och titta runt, det är väldigt vackert, men när tåget började komma in mot Central Stationen i Göteborg kände jag leendet bli bredare, när Taxi chauffören pratade bred Göteborgska och släppte av mig hemma ville jag nästan krama honom, så tacksam var jag att han tagit mig hem till mig (mot betalning, liksom hans jobb) jag var så glad, är så glad över att få komma hem...
Så kom lägenhetserbjudande fyra, Slottskogsgatan, jag skall gå och kolla, inte hört från tjejen som har den ännu men...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar