I morse var jag väldigt trött, att jag lyckades duscha och ta mig till jobbet är jag väldigt stolt över, men minuten som jag satt sysslolös så kändes det som att jag kunde somna, så det gällde att hålla igång.

Fick ett samtal från Försäkringskassan där "min" handläggare meddelade att jag riskerar att bli ut försäkrad, min nuvarande sjukskrivning går ut på fredag och jag har inte lyckats får tag i min läkare, men när jag kom hem fanns ett meddelande från min terapeut som meddela att min läkare skall ordna med ett intyg och att de tillsammans anser att jag skall vara sjukskriven 50 % ett tag till - whoops tänkte jag, det kommer inte min handläggare godkänna, det har hon sagt i samtalet med mig idag, vilket innebär att jag blir utan ersättning. Ja, jag vet att jag har en enorm tur som har denna fördel när jag är sjuk, men samtidigt känns det hårt att det kommit till det här stadiet, det känns inte roligt. Jag vill komma tillbaka och jobba heltid, jag vill vara normal, nu känner jag mig som en skithög, en tyngd för samhället, en piraia, jag är inte sjuk nog, jag blir klassad som arbetssökande fast jag har en fast anställning och som jag sagt tidigare, det är inte jobbet som gör mig sjuk.

Jag undrar vad våra Riksdagsledamot och alla ministrar skulle tycka om detta system de skapat om de själva blir sjuka, om de hamnar i en liknande situation? Varför betalar vi pengar till Göran Persson som faktiskt kan jobba - bevisligen - även fast han varit Statsminister!? Pengarna vi betalar till honom kan säkerligen stoppas någon annanstans! Jag vet inte tillräckligt om ekonomi för att ge mig in i en sådan diskussion, men jag vet inte. Självklart skall det inte vara så att man nästan tjänar på att vara arbetslös, självklart skall det inte vara för lätt att få sjukpenning eller ha det oprövat hur länge som helst. Jag vet att sociala säkerhetsnät är dyra, men jag betalar gärna hög skatt (som nu : ) om jag vet att det pengarna används till hjälper oss alla, även om man inte äger några fastigheter eller är en arbetsnarkoman. Det måste finnas plats för alla i ett samhälle, sedan tycker inte jag heller om de som fuskar och utnyttjar systemet, de som snattare i affärer gör så saker blir svårare och dyrare än vad det behöver vara. Jag önskar att vi kunde känna ett större socialtansvar, att vi tog bättre hand om varandra, vi har alla varit små, varit tonåringar, tjugoåringar etc och vi skall alla bli gamla, även om man inte alltid vill erkänna det!

Så Försäkringskassan vet detta - jag önskade inte hamna i den här situationen, och regeringen, jag VALDE inte att bli sjuk - även fast jag fortfarande har svårt att se depression som en sjukdom - även fast den slår ut mig, om jag fått VÄLJA skulle jag vara en fullt fungerande människa som inte behövde ha någon som helst kontakt med FK, det vore utmärkt om jag aldrig hamnat hos dom utan varit frisk och kry och normal som de andra.

I bland vill jag skriva ett öppet brev till vår Statsminister och vår Regering, men vem skulle läsa det? Det skulle troligtvis hamna i något arkiv med ett diarie nummer i fall att! När de tar sina beslut gör de ingen konsekvens analys? A-kassan, sjukförsäkringen, ok, jag fick några hundra kronor mer i lönekuvertet, men jag hade hellre haft A-kassan kvar som den var, även fast min A-kassa bara tar 150 kr. Fackföreningar är viktiga och det är synd att så många unga tar skit jobb med skit kontrakt - ja, jag förstår bättre det än inget jobb givetvis - men vanliga, grundläggande rättigheter har alla som har en anställning rätt till anser jag. Vi som jobbar nu och generationerna efter oss kanske inte riktigt känner till vad fackföreningarna faktiskt gjorde för oss arbetstagare, det är lätt att vara blacee inför de idag när vi har det bra, men det är inget som garanterar att det fortsätter så, speciellt inte nu när vi är med i EU. Vi behöver en social revolution i Sverige, inte vara så accepterande, jag blev så besviken när jag insåg att det inte var så enkelt att avsätta vår Regering, jag var redo med papper och penna för att gå ut och samla in namnteckningar i Sverige för att begära omval, men det var visst mer än så, då rann liksom bensinen ut ur tanken..men jag funderar.

Jag tycker inte att förändringar är farliga, och det är intressant att se att beslut faktiskt kan genomföras snabbt när det väl gäller, vilket får mig att undra varför andra beslut tar år att utreda, men, men, vart är vi på väg?

På vägen hem i spårvagnen var jag åter igen för trött för att gräva efter MP3 spelaren, så jag fick sitta och lyssna på en Amerikan, ung kille, till detta hör att jag är av "Ta seden dit du kommer" natur, och när jag jobbade med utbytes år till Amerika + Au Pairer fick jag lära mig att det var oerhört viktigt för mig att lära våra ungdomar att det inte får jämföra USA och Sverige när de är i Amerika. De skulle vara förskitiga att säga saker som "i Sverige gör vi si eller så" även fast det är att berätta för oss, tar vissa Amerikanare det som att vi skryter och säger att vi gör det bättre i Sverige. Vi brukar alltid säga att våra svenska ungdomar är bland de mest väl resta som finns i världen så ingen fara...

Så när jag satt på spårvagnen och hörde denna Amerikanska ungdom (ca 20 ) prata med sin kompis (Svensk) kände jag mig själv skaka mitt huvud lite då och då - the cheek of him! - han berättade (oftast pratar Amerikaner väldigt högt, har ni märkt det?) om något som hänt honom, jag tonade ut honom lite då och då, men av vad jag förtog han satt på spårvagnen med fötterna på kanten av sätet mitt i mot och en äldre herre (han började säga ca 60 men slutande på 78 och han borde vara begraven etcetc) som tittade på denna Amerikanska pågen, sedan på hans fötter sedan på Pågen igen, denna modiga Amerikan tittade på gubben, sedan upp och ner på spårvagnen och då sa han att den äldre herren insåg att han var slagen så han valde att sätta sig på ett annat ställe. Han sa att vi var "svaga" vi svenskar, och i vilket annat land som helst hade Amerikanen fått ett slag i skallen eller blivit skjuten, men inte i Sverige inte, där räckte det med att man blåste på oss för att vi skulle anse oss besegrade. Sedan hade vi svenskar visst aldrig sett svarta män, jaha....och ja just ja, min favorit, vi svenskar borde resa ut mer i världen för att se hur det är utomlands, få ett större perspektiv...

Jag skakade som sagt på huvudet, önskade så innerligt att jag vänt mig om och bett honom förklara sina åsikter lite djupare, men...måste erkänna att jag inte vågade, ville inte att han skulle ge sig på mig för att jag är stor, att han skulle säga typ "shut up you fat b****h" även fast han åter igen skulle göra bort sig mer än mig, men det skulle inte kännas så!

Ja, jag är vuxen nu, många av mina värderingar har ändrats sedan jag var ung, ...hm, yngre menar jag, mycket av det har med erfarenheter att göra, jag har fler och olika erfarenheter med mig och jag har även lärt mig massor under tidens gång.

Är lite si så idag, pratat med min mamma och fått den där "du kommer till jul" frågan som inte är en fråga utan en förutsättning, jag har planerat att stanna i Göteborg denna jul (vilket jag sagt i 7 år, men alltid ballat ur efter som jag är för rädd för att säga nej till mamma) jag gillar inte julen som den varit de senaste 7 åren, jag kommer i från den som en våt trasa och det tar ett par månader innan jag kommit upp på benen igen, jag mår så J****a dåligt om ni bara visste, fy f***n.

Mamma fyller år idag, och när jag pratade med henne igår bjöd hon mig på den middag som hon skall ha på lördag, i Skåne där hon bor, Monica och Nicole skall ner, och mamma sa att jag kan ta tåget till Halmstad och sedan åka med Monica resten av vägen och sedan tillbaka till Halmstad för att ta tåget och åka tillbaka till Göteborg, eftersom jag sa att detta nog inte var möjligt för bara ett par timmar, plus dyrt, sa jag nej, mamma blev besviken - men då kom...men du kommer till jul! Det lät nästan som, om jag kommer på lördag, kan jag med gott samvete säga nej till jul. Jag vill inte göra mamma ledsen, det är min största skräck att göra henne ledsen och få henne att må dåligt - även fast att fira jul där nere får mig till ett nervöst vrak som det tar allt från två till tre månader att komma igen för.

Ja, ja, jag har nu ledigt resten av veckan, fyra dagar, skall till Jennys grav och tända ett ljus och lämna lite blommor, sedan bära upp lite mer saker på vinden! Lägga i hop och fotografera saker jag kan sälja på Tradera!

"If you have made mistakes...There is always another chance for you, you may have a fresh start any moment you choose, for this thing we call failure is not the falling down, but the staying down."

Mary Pickford