Jag har ett yrväder hemma, ett litet paket med en enorm styrka, första gången jag hörde det låga, men bestämda ”morrandet” trodde jag det var Olivia, ja, hon är en stor katt och det skulle inte förvåna mig om ljudet kom från henne. Men det kom från yrvädret, yrvädret som heter Azalea.
Azalea kom till oss i går eftermiddag, lite försiktig först, men modet växte, efter att hennes andra matte lämnat henne ensam med mig försvann Azalea, jag tänkte jag äter lite så kommer nog Azalea fram, men det gjorde hon inte, jag började bli lite orolig så jag letade överallt, tillsist hittade jag henne mellan soffan och väggen, längst in i det mörka hörnet. Jag hade tittat där tidigare men inte sett henne. Jag lockade fram henne och tog upp henne i famnen och satte mig i soffan. Sedan hade jag ett kurr paket, hon somnade gott nära mig, hur mysigt som helst.
Jag hade vaknat med huvudvärk, en effekt av mina droppar som skall hjälpa mig somna, jag sov till 15.00 på onsdagen och jag undrade om jag kunde ta i mot Azalea, eftersom jag inte var på topp, men det gick bra och jag är så glad att hon är med oss. Hon är minsann en tuff liten tjej, hon har redan klättrat runt hela Olivias klätterbana, undersökt nästan varenda liten vrå, och hittat roliga saker att leka med. Olivia låg och tryckte i ett hörn av sovrummet, kom fram för en titt lite då och då, men hon har hållit ett avstånd, jag vill inte att Olivia skall må dåligt, men jag tror att hon just nu, i alla fall, undrar vad det där lilla livet är. I natt sov Azalea med mig, hon sov bredvid mig och sedan vid mitt huvud, eller rättare sagt på mitt huvud, kurrat som bara den och jag tror vi båda två mått gott.
I morse drog Azalea igång, det där djupa morrandet eller det är inte morrande, men ett liknande läte, hon kuta rygg mot min lilla älskling Olivia. Olivia tittade på Azalea, hon hade svansen mellan benen, jag hyssade Azalea, men det är så komisk, denna lilla, lilla krabat kan göra ett sådant intryck. Jag har kramat och gosat med Olivia, sett till att hon vet att jag inte glömt henne, och jag hoppas innerligt att de snart reder ut sina platser så de kan bli kompisar.
Jag lämnade Olivia och Azalea ute tillsammans när jag gick till jobbet, eftersom jag vet att Olivia går undan så litar jag på henne att det inte blir någon fysisk ”fight”, klart jag var lite nervös, men Azalea har gått på lådan, druckit vatten, inte ätit ännu av vad jag har sett, och Olivia har varit på lådan och hittat sin mat som nu står på köksbordet. Jag tror det kommer att bli bra, jag får ha tålamod och ge det tid.
Det känns bra för mig, de andra två gångerna som jag hade kattungar hemma med Olivia kändes inte som det här. Azalea har charmen, hon har lite av Olivia i sig, de har samma mamma trotts allt. Azalea är kontakt sökande, hoppar hit och dit, ger sig inte i första taget och har en tuffing i sig. Min förhoppning är att de skall lära sig av varandra, att Olivia kanske blir lite mer utåtgående, om man kallar det så, och att Azalea blir lika anpassningsbar som Olivia, och att de har trygghet i varandra.
Ett äventyr, jag hoppas innerligt att de lever båda två när jag kommer hem…
Azalea kom till oss i går eftermiddag, lite försiktig först, men modet växte, efter att hennes andra matte lämnat henne ensam med mig försvann Azalea, jag tänkte jag äter lite så kommer nog Azalea fram, men det gjorde hon inte, jag började bli lite orolig så jag letade överallt, tillsist hittade jag henne mellan soffan och väggen, längst in i det mörka hörnet. Jag hade tittat där tidigare men inte sett henne. Jag lockade fram henne och tog upp henne i famnen och satte mig i soffan. Sedan hade jag ett kurr paket, hon somnade gott nära mig, hur mysigt som helst.
Jag hade vaknat med huvudvärk, en effekt av mina droppar som skall hjälpa mig somna, jag sov till 15.00 på onsdagen och jag undrade om jag kunde ta i mot Azalea, eftersom jag inte var på topp, men det gick bra och jag är så glad att hon är med oss. Hon är minsann en tuff liten tjej, hon har redan klättrat runt hela Olivias klätterbana, undersökt nästan varenda liten vrå, och hittat roliga saker att leka med. Olivia låg och tryckte i ett hörn av sovrummet, kom fram för en titt lite då och då, men hon har hållit ett avstånd, jag vill inte att Olivia skall må dåligt, men jag tror att hon just nu, i alla fall, undrar vad det där lilla livet är. I natt sov Azalea med mig, hon sov bredvid mig och sedan vid mitt huvud, eller rättare sagt på mitt huvud, kurrat som bara den och jag tror vi båda två mått gott.
I morse drog Azalea igång, det där djupa morrandet eller det är inte morrande, men ett liknande läte, hon kuta rygg mot min lilla älskling Olivia. Olivia tittade på Azalea, hon hade svansen mellan benen, jag hyssade Azalea, men det är så komisk, denna lilla, lilla krabat kan göra ett sådant intryck. Jag har kramat och gosat med Olivia, sett till att hon vet att jag inte glömt henne, och jag hoppas innerligt att de snart reder ut sina platser så de kan bli kompisar.
Jag lämnade Olivia och Azalea ute tillsammans när jag gick till jobbet, eftersom jag vet att Olivia går undan så litar jag på henne att det inte blir någon fysisk ”fight”, klart jag var lite nervös, men Azalea har gått på lådan, druckit vatten, inte ätit ännu av vad jag har sett, och Olivia har varit på lådan och hittat sin mat som nu står på köksbordet. Jag tror det kommer att bli bra, jag får ha tålamod och ge det tid.
Det känns bra för mig, de andra två gångerna som jag hade kattungar hemma med Olivia kändes inte som det här. Azalea har charmen, hon har lite av Olivia i sig, de har samma mamma trotts allt. Azalea är kontakt sökande, hoppar hit och dit, ger sig inte i första taget och har en tuffing i sig. Min förhoppning är att de skall lära sig av varandra, att Olivia kanske blir lite mer utåtgående, om man kallar det så, och att Azalea blir lika anpassningsbar som Olivia, och att de har trygghet i varandra.
Ett äventyr, jag hoppas innerligt att de lever båda två när jag kommer hem…
1 kommentar:
så söt katt marie jag vill med ha en katt :P men jag fick 2 hundar istället =)
Skicka en kommentar