Jag älskar träd, jag vet inte riktigt varför, jag brukar faktiskt krama träden ibland, jag upplever det som det finns energi där och när jag kramar den tjocka stammen fyller trädet mig med sin energi från hjässan genom hela kroppen uti tårna, underbart.
På vägen till jobbet åker spårvagnen förbi Hagakyrkan, och där i den parken/allén finns det en gammal stark kastanjeherre, ja, ok, jag vet inte om det är en herre, det bara känns så. På den underbart tjocka, starka, väl barkade stammen har någon sprayat en ”Tag” i svart, TJD tror jag det skall stå. Nu lägger jag ingen värdering i denna fritidssyssla, förutom att jag tycker att den är onödig, och när det bara är ”Tag’s” är det inte så vackra. ”Kommersen” vid Masthuggstorgets spårvagnshållplats är vackert spray målad, men bara några initialer sprayande på en fasad eller som i detta fall, på ett träds stam, ser jag ingen mening i.
Nu är jag lite extra känslig, men jag blev lite ledsen när jag såg denna ”Tag” på trädets stam, den kan säkerligen inte tas bort utan att orsaka skada på trädet, och jag anser att trädet är en levande varelse, varför skada den? Varför spraya på nybyggda hus som ingen flyttat in i? Varför spraya fasader till bostadshus överhuvudtaget? Varför göra sönder fönsterrutor i nybyggt hus? Eller slå sönder en busskur? Varför finns det inte en spärr, det blir ju någon som får städa upp det som har förstörts
, och vi kommer att få betala för skadan.
Jag upplever det som det inte finns något konsekvenstänkande överhuvudtaget, om jag kastar en osläckt (eller släckt för den delen) cigarett på marken, vart tar den vägen? Kastad tidning på spårvagns- eller busshållplatsen – vem ska ta upp den? Tuggummi på ryggen till sättet framför – vem tycker det ser trevligt ut – eller en snus prilla?! Tidningar, plastpåsar, allt möjligt som flyter i vår vackra kanal – varför är det så svårt att ta ansvar för vårt eget skräp? Att det jag förbrukar tar jag ansvar för att lägga i en papperskorg! Ja, jag vet att det kan vara jobbigt, ibland är det långt mellan sopkorgarna, men vi kan väll försöka!?
Det skall i alla fall jag göra, jag måste säga till min egen fördel att jag faktiskt inte kastar saker på marken eller i buskar eller kanaler, utan brukar samla på mig tills jag kommer till en sopkorg. Min underbara väninna Janet, lärde mig att inte spotta ut tugummi på marken eftersom fåglar kan antingen äta det, eller trampa i det och bita av sin fot för att komma loss, och den bilden gillade jag inte, jag vill inte vara en individ som dödar småfåglar eller orsakar att duvor blir av med ett ben.
Nu är jag inget helgon precis, tyvärr, eller förresten, det skulle vara lite tröttsamt, jag vill nog gärna vara lite olydig ibland, jag har själv tex. lämnat ”Metro” kvar på sätet i stället för att lägga tillbaka den i stället på spårvagnen, jag har låtit en plastpåse blåsa förbi mig utan att ta reda på den (hände i går, var alldeles för bekväm – hade faktiskt händerna fulla, hann inte släppa taget etcetc)
Men jag skadar ALDRIG träd, jag kramar dem, jag klappar på deras stammar, plockar deras vackra höstlöv och kastanjer, jag andas in den underbara höst doften och njuter. Njuter av susande trädkronor, ljudet från de löv som finns kvar är så lugnande, jag promenerar genom höstlöven och drar mina fötter efter mig så jag hör swiss, swiss ljuden. Jag andas in, och andas ut, det är friskt och klart. Jag älskar träden även när det regnar, höra dropparna landa på löven, smattrande, dämpat smattrande – underbart.
Jag önskar att jag kunde få en möjlighet att fråga den personen som satte en ”Tag” på det kastanjeträdet vid Hagakyrkan varför? Vinner man något om man ”Taggar” olika saker? Får man olika poäng för olika saker? Finns det någon mening, för det kan knappast vara en bragd att spraya ett träd? Inga höga höjder, inga utmaningar, inte som till exempel en takås eller på en bro, kan det vara en utmaning att spraya en trädstam vid ansiktshöjd?
Kanske är detta ännu ett bevis på att jag börjar bli gammal, det tillhör ungdomskulturen och graffiti fanns redan i min ”ungdom”, men jag känner att tonåringarna idag, jag saknar lexikon för att förstå, jag sätter som sagt ingen värdering på deras äventyr och utmaningar, jag vill bara att träden skall få vara i fred medans vi har dem!
Jag älskar träd!
På vägen till jobbet åker spårvagnen förbi Hagakyrkan, och där i den parken/allén finns det en gammal stark kastanjeherre, ja, ok, jag vet inte om det är en herre, det bara känns så. På den underbart tjocka, starka, väl barkade stammen har någon sprayat en ”Tag” i svart, TJD tror jag det skall stå. Nu lägger jag ingen värdering i denna fritidssyssla, förutom att jag tycker att den är onödig, och när det bara är ”Tag’s” är det inte så vackra. ”Kommersen” vid Masthuggstorgets spårvagnshållplats är vackert spray målad, men bara några initialer sprayande på en fasad eller som i detta fall, på ett träds stam, ser jag ingen mening i.
Nu är jag lite extra känslig, men jag blev lite ledsen när jag såg denna ”Tag” på trädets stam, den kan säkerligen inte tas bort utan att orsaka skada på trädet, och jag anser att trädet är en levande varelse, varför skada den? Varför spraya på nybyggda hus som ingen flyttat in i? Varför spraya fasader till bostadshus överhuvudtaget? Varför göra sönder fönsterrutor i nybyggt hus? Eller slå sönder en busskur? Varför finns det inte en spärr, det blir ju någon som får städa upp det som har förstörts
, och vi kommer att få betala för skadan.
Jag upplever det som det inte finns något konsekvenstänkande överhuvudtaget, om jag kastar en osläckt (eller släckt för den delen) cigarett på marken, vart tar den vägen? Kastad tidning på spårvagns- eller busshållplatsen – vem ska ta upp den? Tuggummi på ryggen till sättet framför – vem tycker det ser trevligt ut – eller en snus prilla?! Tidningar, plastpåsar, allt möjligt som flyter i vår vackra kanal – varför är det så svårt att ta ansvar för vårt eget skräp? Att det jag förbrukar tar jag ansvar för att lägga i en papperskorg! Ja, jag vet att det kan vara jobbigt, ibland är det långt mellan sopkorgarna, men vi kan väll försöka!?
Det skall i alla fall jag göra, jag måste säga till min egen fördel att jag faktiskt inte kastar saker på marken eller i buskar eller kanaler, utan brukar samla på mig tills jag kommer till en sopkorg. Min underbara väninna Janet, lärde mig att inte spotta ut tugummi på marken eftersom fåglar kan antingen äta det, eller trampa i det och bita av sin fot för att komma loss, och den bilden gillade jag inte, jag vill inte vara en individ som dödar småfåglar eller orsakar att duvor blir av med ett ben.
Nu är jag inget helgon precis, tyvärr, eller förresten, det skulle vara lite tröttsamt, jag vill nog gärna vara lite olydig ibland, jag har själv tex. lämnat ”Metro” kvar på sätet i stället för att lägga tillbaka den i stället på spårvagnen, jag har låtit en plastpåse blåsa förbi mig utan att ta reda på den (hände i går, var alldeles för bekväm – hade faktiskt händerna fulla, hann inte släppa taget etcetc)
Men jag skadar ALDRIG träd, jag kramar dem, jag klappar på deras stammar, plockar deras vackra höstlöv och kastanjer, jag andas in den underbara höst doften och njuter. Njuter av susande trädkronor, ljudet från de löv som finns kvar är så lugnande, jag promenerar genom höstlöven och drar mina fötter efter mig så jag hör swiss, swiss ljuden. Jag andas in, och andas ut, det är friskt och klart. Jag älskar träden även när det regnar, höra dropparna landa på löven, smattrande, dämpat smattrande – underbart.
Jag önskar att jag kunde få en möjlighet att fråga den personen som satte en ”Tag” på det kastanjeträdet vid Hagakyrkan varför? Vinner man något om man ”Taggar” olika saker? Får man olika poäng för olika saker? Finns det någon mening, för det kan knappast vara en bragd att spraya ett träd? Inga höga höjder, inga utmaningar, inte som till exempel en takås eller på en bro, kan det vara en utmaning att spraya en trädstam vid ansiktshöjd?
Kanske är detta ännu ett bevis på att jag börjar bli gammal, det tillhör ungdomskulturen och graffiti fanns redan i min ”ungdom”, men jag känner att tonåringarna idag, jag saknar lexikon för att förstå, jag sätter som sagt ingen värdering på deras äventyr och utmaningar, jag vill bara att träden skall få vara i fred medans vi har dem!
Jag älskar träd!
1 kommentar:
Hej Marie! Jag älskar också träd och allt som växer, blommor, insekter, fåglar... förstår dig så väl som blir ledsen att se dessa fula Tags överallt! Tror inte du börjar bli gammal men du gjorde en intelligent reflektion bara... så härligt du skriver, jag blir glad! Hoppas du känner dig bättre nu!
Kram Lisa
Skicka en kommentar