Man kan ibland inte låta bli, ja, jag skall väll säga JAG istället för man, gick in på stayfriends sida och såg att en person från min klass var registrerad, finns ett par stycken till, men denna personen umgicks jag med lite under min tid på högstadiet. Nu skickade jag ett litet meddelande till honom, på den sidan har jag ett "fel" representativt foto av mig själv, har ju lagt på lite mer kuddar sedan de fotot togs, men, ja, jag skäms OK!

Om han svarar?! Ja, det tar jag då, oftast skriver man in sig på sådana sidor för att se om man hittar någon från sin ungdom, titta på foton och så, fast man gör inget själv, så gjorde jag i alla fall i början för att se, men man fick inte se de andras foton om man inte la ut ett eget så jag gjorde det. Men Håkan hade givetvis inte något foto. Svart lockigt hår och blå ögon och 15-års fjun hade han i alla fall på överläppen sist jag såg honom, vilket var vid 9:ans skolavslutning. Jag hade faktiskt inte en pojkvän under min tonårs tid, givetvis var jag hopplöst förälskad i en kille som gick två årskurser över mig, jag kommer tom ihåg hans namn. Men ingen pojkvän, skrämde mig för att vara ärlig, visste inte vad jag skulle göra med dem.

Janne Sorvari, han var min bästa kompis, honom håller jag kär än i dag och jag är ledsen för att jag inte fick tacka honom och berätta hur mycket han betydde för mig. Har försökt att hitta honom men utan resultat och det kan faktiskt vara så att han inte vill träffa mig igen. Hur hans liv tedde sig efter högstadiet vet jag väldigt lite om. Jag fick en puss av honom en gång och blev så glad att jag nästan flög upp för trapporna, jag kommer ihåg känslan än idag, min första puss.

Jag hoppas han har det bra idag, att han är frisk och lever ett liv som han är nöjd med vad det än innebär. Jag har ingen kontakt med någon från min skoltid överhuvudtaget, från Universitetet, men inte från de tidigare skolåren, mycket för att jag bytt skolor mer än jag önskar någon att göra, jag gick klass 1-2 på Lilla Sätra skolan i Gävle, klass 3-6 på Björsjöskolan i Gävle, klass 7-9 på Hovås skolan i Göteborg, gymnasiet 2 år på Karolinska skolan i Örebro. Har flyttat en hel del i mitt liv, det är därför HEM är väldigt viktigt för mig, jag saknar rötter, så eftersom de måste vara flyttbara fick jag inreda min "kruka" så jag kunde bära den med mig. Så fyra år på ett ställe i Sverige, är det längsta jag har bott på ett ställe, och det är här. Min mamma bor i Skåne, min syster i Halmstad, Göteborg är mitt. (OK jag inser att jag delar GBG med ett par hundra tusen eller fler, men ni förstår säkert vad jag menar!).

Idag har jag haft en underlig känsla i kroppen, jag har varit nöjd - tror jag - jag har tvättat, läst, haft två kattjejer med mig, ganska roligt att se dem, stor katt förföljd av en liten katt och så byter de om på vägen tillbaka, Olivia har fått tvättat Azalea idag, och Olivia la sig på rygg med magen i vädret när Azalea var i närheten. Det ser jag som positiva tecken, desperat att få dela med mig av vad mina fantastiska katter gjort och gör, ringde jag Pia, jag visste att hon skulle uppskatta det!

Tänk, tänk om Håkan kontaktar mig, vad gör jag då? NEJJJJJ MARIE börja inte oroa dig för något som inte hänt och kanske inte kommer att hända - Herre Gud - ta det lugnt!!!!

Men, låt mig viska en hemlighet, jag längtar efter kärlek, jag längtar efter någon som tycker om mig, inte en tjej eller kompis, du vet, en man...en liten man till mig...eller...kanske blir jag den där feta, illa luktande, sopsökande, smutsiga tanten i 20 koftor och tre byxor och fem kjolar vars lägenhet grannarna klagar på för att det luktar illa i trappuppgången, tanten som pratar högt för sig själv och mammor med barn byter sida på gatan för att undvika, tanten med 60 katter men som matar 150 fler bakom någon gammal byggbarack på en gammal övergiven tomt på ett stort industriområde...jag vill inte det ok...

"We give thanks for the mystery of hair. Too little here and too much there. Censored and shaved, controlled and supressed: Unwelcome guest in soups and sandwiches. Difficult growth always needing attention. Gentel and comforting; Complex and wild; Reminding us softly That we might be animals. Growing and growing 'Til the day that we die. And the day after as well, So they say! In all of its places, And in all of its ways We give thanks for the blessing of hair."

Amen

M.Leunig

- Min personliga hjälte, älskar honom och alla hans verk!!!!