Jag har ett hem

Det finns något som jag är oerhört tacksam för, det är att jag har nycklar som leder till en dörr som öppnas till mitt hem. MITT HEM, där min soffa och min säng finns, där mina filtar och skatter finns, där Olivia och Azalea finns, där jag kan andas ut och känna mig till ro, jag har ett hem.

När det är kallt ute kan jag komma hem och värma mig, hem till min vrå. När jag är hungrig kan jag öppna mitt kylskåp och laga mat, när jag är trött kryper jag ner i min säng och gosar in mig i mina underbara kuddar och i mitt täcke, mina mjuka, lena lakan, när jag är smutsig kan jag ta en dusch i mitt badrum.

När jag kom tillbaka från Australien bodde jag hos min syster, sov i ett "öppet" rum, ingenstans att stänga in mig. Jag hade socialbidrag och kunde inte få en lägenhet pga att jag glömt att deklarera 1995 när jag lämnade Sverige och hade en skatteskuld på 5000 kr till kronofogden, även fast Skatteverket hade all min kontakt information, plus till min mamma så tog de ingen kontakt för att få den betalad. Detta innebar att jag hade en betalningsanmärkning. Men tillsist fick jag en lägenhet i Gårdsten, en helt annan värld mot vad jag var van vid. Ingen höjd punkt, arbetslös, kompislös, boende i Gårdsten i en uppgång där endast 4 lägenheter hade boende, 4 av 12 lägenheter och jag hade socialbidrag, inte en höjdpunkt

Den tiden jag inte hade en egen vrå var väldigt jobbig, jag är oerhört beroende av en vrå som är min. Innan jag fått arbete och flyttat från Gårdsten till Kortedala upplevde jag inte att jag hade några som helst förhoppningar om att det skulle bli bättre, det kändes hopplöst.

Som ödet ville det så fick jag lägenheten här i Sandarna efter fyra år av sökande, av varje lägenhet som kom upp i Majorna, Kungsladugård och Sandarna, och ett nytt jobb, fastanställning i samma månad April 2004. När jag åker hem nu känns det rätt igen, jag åker åt rätt håll, jag känner det i hela kroppen.

Nu när det börjar bli kallare och det regnar och blåser så tänker jag på alla de som inte har ett hem, de som måste sova i en stor sovsal med en massa andra, ok, glad att de har tak över huvudet, men de som inte har någonstans att ta vägen...vad tar de som sitter i Nordstan vägen när de stänger? Vart kan de värma sig? Vad händer när man faller så långt utanför samhället? Utan adress?! Jag skulle inte klara mig, det tror jag inte, jag hatar att vara rotlös, jag söker så desperat efter ett ställe där jag kan plantera mina rötter i marken istället för jorden i en kruka.

Jag åkte i hissen när det slog mig (igen) hur glad jag är att jag har min lägenhet, att jag har mitt hem, det är värt mycket för mig. Det blåser ute och regnar till och från, har haft svårt att sova så jag försöker stanna uppe tills jag känner att jag skulle kunna sussa in utan för mycket problem, att inte kunna sova är jobbigt, driver mig till vansinne, speciellt när jag börja känna att det kryper i hela kroppen. Men som sagt, jag har i alla fall ett sovrum, med en säng som är varm och ren, med ett sängbord med en lampa som jag kan släcka efter jag läst lite i min bok, som jag kan lägga på mitt sovrumsgolv!

"The willingness to accept responsibility for one's own life is the source from which sel-respect springs." Joan Didion