I morse när jag satt och väntade på att det skulle bli min tid att gå in till terapeuten satt jag och läste en intressant artikel i tidningen "Vi", det satt en kvinna och väntade också, hon suckade högt varannan sekund, med tanke på fredagen och det testet som jag tyckte jag fick då, undrade jag om detta möjligtvis kunde vara ett annat. Jag kan säga att mina nerver blev otroligt irriterade och jag ville bara skrika, men jag var för artig för det. Eller jag vågade inte säga något, men det var oerhört irriterande, som tur är så fick hon gå in ganska snabbt så jag behövde inte sitta och vänta med henne speciellt länge. Jag kunde fortsätta läsa min artikel istället för att irretera mig. Skämdes lite igen, men har lite svårt för sådana ljud, snarkningar, smakande, tugga med öppen mun, tonlägen - snobb jag är, jag som har alla mina underligheter för mig!!!!
Det är ganska komiskt egentligen, jag tror ju i mina mörka stunder att jag är roten till alla problem och onda saker som händer runt omkring mig, jag tror att alla människor i världen har en negativ åsikt om mig, men det är som jag sagt tidigare ganska egoistiskt och komiskt, för i samtal med andra reflekterar jag över hur ofta det är jag säger att jag inte lagt märke till det de pratar om, hur de ser ut, eller att det är lite besvikna över hur håret eller kläderna ser ut den dagen - jag har inte ens tänkt på det, har inte gjort någon bedömning - vilket om jag vänder det, betyder att det säkerligen inte är många som reflekterar över att jag har en obekväm tröja på mig eller att jag har ett utslag i pannan. Oftast är det ingen som märker om jag bytt tröja efter halva dagen!!! Det borde underlätta livet för mig tycker jag - men näpp, fortfarande känner jag att jag glider in på det negativa spåret, även fast jag blivit bättre på att styra om.
Nej, jag har inte hört från Håkan, han var inte sådan medlem som kan läsa meddelanden, smart att de gör så - lockar in en för att sedan berätta att jag måste få betala för att se det skickade meddelandet. Ja, ja, så är det, fick för ett år sedan en inbjudan till en klassträff, men jag gick inte, kände en sådan skam för hur jag ser ut idag att jag inte gick. Är nyfiken på de andra, dumt att jag kastade klasslistan. Men hade bestämt mig för att lämna det förflutna bakom mig.
Lika som att jag förstörde alla kort som jag hade på min första kärlek när det tog slut, nu ångrar jag det lite, kommer knappt ihåg hur han ser ut.
En blåsig måndag med inslag av rosa, det har varit en ok dag fast jag har varit trött, höst stormen viner utanför och löven reser längs med dess bana...hoppas dagen blir lite mer rosa imorgon!
"When you see the good in you, you attract more good in you." Iyanla Vanzant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar