Jim Cronin och Steve Irwin, två män jag beundrar, när Steve dog blev jag oerhört ledsen, hans passion och livslust var diamanter jag sparat i mitt hjärta, han var högljud, exalterad, men precis som han var, inga ursäkter, inga konstigheter. Jim Cronin, jag visste inte att han dog förra året, han är/ var en man med passion, sitt sätt att vara och gjorde det han älskade, helt underbart. Jag beundrade dem för deras livsglädje, deras passion, deras eld, jag saknar dem även fast jag inte känner dem, de är förebilder, diamanter, livsnjutare och jag sörjer det som saknas.
Jag har en förkärlek för människor som är som dem är utan att be om ursäkt för det, människor som har kunskap och kännedom om saker och villigt delar med sig av den, deras glädje och iver smittar av sig. Dessa två herrar lämnar efter sig ett levande minne, de lämnar fotspår efter sig och jag glömmer dem aldrig. Jag sörjer att de är borta och jag skäms över mitt slöser i med mitt liv, när jag tänker på dessa två som förtjänar att leva vidare, jag slösar med något de inte längre har, mitt liv.
Ja, jag skäms över alla mina försök att inte existera längre när jag tänker på dem, vad de skulle göra med sina liv om de hade min tid. Nu är det så att jag kan inte ge dem min tid, hur länge eller kort den än må vara, utan jag får arbeta vidare med att lära känna mig själv, utveckla mig själv och ta hand om den sidan av mig som jag tycker så mycket om. Jag vill också göra skillnad, ha en påverkan på omgivningen, i hemlighet vill jag också synas, göra något gott. Inga stor verk, bara göra gott, så gott jag kan.
Har mått pyrt hela helgen fysiskt, nu är jag trött på att vara sjuk, längtar efter frisk luft och jord under mina förtter, trädkronor över huvudet, må bättre.
"Favourite worn and shabby domestic items"
The armchair of philosphy. The teapot of truth. The pillow of faith. The rug of constancy, The vase of tranquility. The dog of sanity.
M.Leunig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar