När jag får en ide i mitt huvud så har jag svårt att släppa taget om den, jag fixerar liksom, jag utforskar alla vägar som jag har innan jag ger upp, ibland dröjer det en liten stund till innan jag tillslut ger mig, om det inte löser sig. Det har ibland lett till att jag har gjort idiotiska saker, saker som jag idag rodnar för.
Som den gången jag fick för mig att jag gillade en kille, han gick samma journalisk kurs som jag och vi hade flörtat med varandra ett tag men det gick inte längre, djupt frustrerad av detta fick jag för mig att jag skulle ta första steget, men olikt en normal person så frågade jag inte honom om han ville ta en fika efter föreläsningen, nej, nej, jag köpte en STOR, STOR bukett blommor, fick skjuts av en kompis till "The Courier Mail" där han jobbade extra, och gick in och lämnade denna stora blombukett till receptionen, jag fick inte gå upp till "The News Room", men jag kan tänka mig vad grabbarna sa när han kom tillbaka med den buketten. Hjärtat slog hårt i bröstkorgen, jag gick sakta mot ytterdörren men greps sedan av panik och rusa ut till bilen kastade mig in i baksätet och skrek åt Anthony att köra, japp, vi gick till Pubben killen och jag, men efter allt det visade sig att han var väldigt tråkig.
Men jag hade fått för mig att jag ville "ha" honom och jag gjorde det som krävdes plus det där extra. När jag bodde i Australien jobbade jag som volontär för Röda Korset, varje Alla Hjärtans Dag organiserade de en "Desperet and Dateless bal", så jag tänkte jag köper en biljett och går, min kompis Axel var också singel så han köpte en också, den man som kom och hämtade mig den kvällen var...hm, speciell och efter en och en halvtimme kunde jag inte ta det längre så jag rymde, hamnade i "The Valley" på en "gay" klubb och mötte hur trevliga killar som helst, där satt jag glatt envist och väntade på att Axel skulle ringa, men han hade haft bättre tur än mig, så det var bara att ta en Taxi hem, träffade dock underbart trevliga killar som blev mina kompisar.
Nu glömde jag visst detaljen som gjorde mig envis, men det var att jag inte skulle lämna den "date" som jag fått till balen, att jag skulle vara på mitt bästa uppförande och ge alla en chans, men han jag var med pratade med alla andra utan mig, lämnade mig ensam, pekade på andra tjejer som han tyckte var snygga, jag bet mig i tungan, var trevlig, var trevlig, var...wooops, så försvann jag bakom väggen till baren som var nära porten och så sprang jag barfota vidare. Gud vad glad jag blev, det var som att jag hade varit tvingad att bära korsett hela dagen och kvällen och ÄNTLIGEN kunde snara upp den.
På gay baren dansade jag och sjöng till "I will survive" dansade tryckare med en trevlig tjej och fick höra de bästa historierna av killarna vid baren, alla var så trevliga och de lät mig vara jag, ok, det tog ett tag innan jag fattade galoppen, men då satt jag redan på baren och dingla med benen och pratade med en tjej som tyckte mina ben var....ja, det är mellan henne och mig. Där träffade jag vänner som jag fortfarande har kontakt med, lite sporadiskt men de finns till, även Craig som jag var sååå kär i, han var säker att bli kär i eftersom jag visste att inget kunde hända, lovely, lovely Craig....frisör, han gjorde mitt hår till vad det är idag!
Håkan Pettersson har inte svarat, han är bevisligen mycket klokare än mig, varför betala en summa för att få kontakt med gamla klasskompisar, speciellt när det är 22 år sedan skolan slutade - högstadiet. Men jag är så nyfiken och så har jag inte glömt mitt beteende den dagen han, jag och Janne satt i mitt rum, men jag blev liksom rädd och betedde mig som rädd skitunge, förlåt Håkan...nyfiken på vad han haft för sig, vad han gör idag, vilken typ av man/människa han blev, vad hade han för syn på tiden på högstadiet, ja, det vore trevligt att prata med honom, men jag vill inte springa fram som en PittBull med ett tugg ben eller vara envis som en Åsna och hamna med back benen genom dörren till stallet, min jag är så himla nyfiken att det killar i hela kroppen, undra vart jag la den där klasslistan.....
"Live as you will have wished to have lived when you are dying."
Gellert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar