Kroppslig reaktion

Det händer ibland, att jag får en känsla direkt, kroppen reagerar innan hjärnan gör det, jag har uppmärksammat det nu på senare tiden.

Det kom besök till jobbet idag, jag har sett henne tidigare och har haft samma reaktion då, hela jag drar ihop mig, och jag stänger av mig, deltar inte i konversationen, oftast så drar jag mig undan. Kan jag inte göra det fysiskt gör jag det psykiskt. Idag föll luckan ner och jag stängde av, jag gillar henne inte alls, blev tillochmed arg på att hon tog av VÅRAN frukt utan att ens fråga om lov!! Bara för att hon JOBBAT här en gång för många år sedan. Nej, jag gillar inte henne alls, vi satt och åt lunch, jag var liksom mitt i maten så jag fick gott sitta kvar där jag var. Det var då jag även fick tillfälle att reflektera över hur jag reagera på henne, jag gillar inte alls att hon kommer upp till oss och använder vår arbetsplats som hennes väntrum.

Tjurig blev jag minsann, men det gick snabbt över, jag insåg att jag faktiskt hade lärt mig något om mig själv, om hur jag reagerar, men mest att det är underbart att komma överens med mig själv om att det är ok, att det är ok att inte gilla alla. Det innebär INTE att jag är en dålig människa, mer att jag är mänsklig.

Det påminner mig om en händelse för länge sedan, jag var och hälsade på mamma och hennes sambo, de hade precis flyttat in till en ny lägenhet och väntade på att en installatör från Telia skulle komma för att fixa jacket. Mamma och hennes sambo var väldigt irriterade för att installatören tog sådan tid på sig, de ringde Telia och var jättearga. Jag sa till mamma att det kan ha hänt något som gjort honom sen, det kan ha varit problematiskt för honom hos en annan kund. Då röt mamma till och sa åt mig att SLUTA försvara människor som jag inte känner ens!

Jag visste inte ens om att det var det jag gjorde, det är fortfarande ett naturligt beteende, jag vill gärna behålla det.

På spårvagnarna har det hänt att jag upplevt detta snabba "ogillandet" då har jag ibland bytt vagn för att jag inte klarar av att vara i den personens närhet, ja, jag vet, jag känner dem inte ens, vad är det jag reagerar på? Deras utseende - oftast inte. Deras "aura" = energi - ja, det tror jag, ibland kan det vara något så ytligt som tonen på deras röst. Det är inte meningen, det händer innan jag ens hunnit tänka på vad som sker.

Det samma gäller possitiva möten, det finns människor som jag känner en kontakt med på en gång, personer som gör så att hjärtat sjunger och det känns hur bra som helst, kanske är det tur att det är lite balans i livet. Jag spar de positiva mötena och "glömmer" de negativa - sopar ut dem ur huvudet all deras efter lämnade energi och byter ut den till positiv, som att vädra köket från all stek os helt enkelt!

"God be with those who explore in the cause of understanding; whose search takes them far from what is familiar and comfortable and leads them into danger or terrifying loneliness. Let us try to understand their sometimes strange or difficult ways; their confronting or unusual languages; the uncommon life of their emotions, for they have been affected and shaped and changed by their struggle at the frontiers of a wild darkness, just as we may be affected, shaped and changed by the insights they bring back to us. Bless them with strenght and peace."

Amen

M.Leunig