Torsdag

Jag tycker att dessa två kvinnor är otroligt vackra, Dita och Kat, starka personligheter, stark i sig själva och jag beundrar dem väldigt mycket. Om jag bara....Är också förälskad i Gene Kelley och hela den eran, kläderna, frisyrerna, så stilrent, rent och prydligt.

För nu känns det som jag går klädd i olika stora sopsäckar, men jag kan klaga om hur jag ser ut och hur jag skäms, men i slutändan är det jag som uppehåller denna livsstil, det är jag som fortsätter att äta på samma sätt, rör mig mindre och förväntar mig orimligheter. Jag önskar att jag skulle kunna lägga mig på kvällen och vakna som mitt jag för fyra år sedan. Men det kommer inte att hända, även en orealist som jag inser det.

I kväll var jag på Frölunda Torg, köpte ett par skor som inte gör ont, i alla fall har det varit ok, än så länge, så svårt att hitta skor som jag kan ha utan att det gör ont i mina fötter, och har jag ont i fötterna tycker jag inte om att gå. Jag behöver gå, jag behöver röra på mig. Jag är så trött på att höra på mig själv, hur jag skäms, mår dåligt, en ändring Madmoiselle! eller hur det stavas! Jag hade även skitigt hår och det gör inte saker bättre, skäms ändå mer, känner mig som en riktig slashas där jag går, skitigt hår, svettig, soppåse på, trasiga sandaler på fötterna. blä!! Vet ni vad jag köpte till middag?! Japp - McDonalds - Big Tasty!!!! nöff, nöff, nöff det är jag!

En dag, dagdrömmer jag, skall jag vara lika stilig som Dita och Kat, jag behöver inte vara lika smala som dem utan en vikt som jag är nöjd med, en dag skall jag bära mina fina kläder som ligger i mina lådor och påsar på vinden, använda skorna och smyckena som ligger undanstoppade. Jag tar upp dom i bland och tittar på dom, vrider och vänder på ringar och halsband som inte längre passar, försöker få i foten i skor som är för små. Jag visste faktiskt inte att även fötterna "gick" upp i vikt. Den kunskapen skulle jag klarat mig utan, eller den erfarenheten kanske jag skall säga.

Nu är det så här, framtiden beror på vilka val jag gör härnäst, vad jag väljer att äta, väljer att göra, det är upp till mig, mitt liv, mitt ansvar, dags att ta hand om mig, vilket jag inte vet hur jag gör. Ett steg framför det andra, avsluta var dag och lämna den bakom mig!

"Until one is committmed there is hesitancy, the chance to draw back, always ineffectiveness. Concerning all acts of initiative (and creation) there is one elementary truth, the ignotance of which kills countless ideas and splendid plans: that the moment one definitely committs oneself, then providense moves too. All sort of things occur to help one that would never otherwise have occured. A whole stream of events issus from the decision, raising in ones favour, all manner of unforseen incidents and meetings and material assistance, whic no man could have dreamd would have come his way."

Lets move on...