Har varit på stan idag, på Avenyn, brukar inte vara där förutom när jag är och klipper mig, min frisör finns på Vasa Viktoriagatan tror jag det heter, eller om det bara heter Viktoriagatan. Jag gick upp och ner för denna gata medans jag väntade på att min mor klippt sig, sedan skulle jag få skjuts hem, jag hade fått en stor Lavendel växt av mamma och det var snällt av henne att skjutsa mig hem så slapp jag bära den.
Jag märker att jag inte har varit på stan på länge, jag blir lätt stressad och gillar INTE när andra går för nära som jag säkerligen har sagt tidigare. Bilar, bussar, spårvagnar, gående, barn som gråter, andra som skriker, ambulanser etc. Jag var och är helt slut nu. För mycket intryck, jag har inte sovit så bra heller, sov inte hela natten och då blir jag av naturen mindre tolerant.
Ganska trött på mig själv faktiskt, fick en panik attack på stan, inte lika jobbig som de brukar vara men jag fick lite bråttom tillbaka till frisören så jag kunde låna deras toalett. Jag får ordentliga magknip och jag tror inte att jag skall klara hålla mig, och så rinner svetten ner för ansiktet och ryggen, det kommer på en sekund, hjärtat bankar så fort och högt att jag tror att det skall hoppa ur bröstkorgen för mig. Jag vet inte vad som sätter igång det, har utvecklat tekniker för att handskas med attackerna när de kommer. Jag försöker bryta, byta perspektiv, koncentrera mig på något annat, bita mig i läppen, har blivit väldigt duktig på detta men idag gick det inte att avleda, men samtidigt hände ingen olycka.
Den avskyvärda olyckan har bara hänt två gånger, en gång när jag jobbade i London, en gång på Västra Kyrkogården, lite för mycket information, men jag ville bara förtydliga den otroliga rädsla som kommer över mig, för mig är det en situation på liv eller död, även fast om jag ser på den efteråt inte varit katastrofal alls. Men huvudet rår jag inte över när det sätter i gång i raket fart.
Jag var tvungen att lägga mig på soffan när jag kom hem, kokade mig en kopp te och tog min bok med mig till min underbara röda soffa, och det kändes som om någon tog tag i mig och gav mig en otrolig kram - "Välkommen hem min vän, du är säker nu!". Olivia kom och höll mig sällskap, hon kröp in under överkastet som jag har som skydd på soffan, gosade in sig i sin koja och spann i höga skyn.
Panik attackerna kommer inte lika ofta som de gjorde för över ett år sedan, då kunde jag inte gå och shoppa eller ens för att handla mat utan att jag fick en attack som nästan sänkte mig totalt, har flertal gånger fått ställa ner min matkorg och lämna butiken för att jag inte klarade det.
Min första psykolog som jag träffade på heter Mena Macken och henne tycker jag oerhört mycket om, det är synd att det kostar en mindre förmögenhet att gå privat. Mena förklarade för mig vad som händer när en panik attack startar, jag kommer inte i håg det ordagrannt, men hon sa något likt detta: Man kan se det som en triangel, i ena hörnet finns Tanken, i andra Oron och i triangelns nedre spets Handlingen, alla tre medverkar när en attack sätter igång, om man kan bryta en av "länkarna" kan man även avstyra en attack. Så genom att jag försöker fokusera på något annat, bryter jag länken mellan tex. Tanken och Oron.
Har beslutat mig för att av boka min tid för Gastric Bypass eftersom ekonomin inte tillåter det, hade ekonomin sett annorlunda ut hade jag inte tvekat en sekund. Så i mitten av augusti återvänder jag för tredje gången till Viktväktarna, nu när dom finns i Majorna igen har jag bättre fokus, jag kan gå fram och tillbaka från mötena och förra gången tyckte jag mycket om handledaren - för mig är det viktigt, jag vill inte ha något - Hallelulija - väckelsemöte över det, då blir det lite avsmak för mig - men det kanske har mer med mina misslyckanden att göra ; )
Jag känner mig väldigt ledsen och sörjer faktiskt detta beslut, men jag kan inte ruinera mig ekonomiskt bara för att göra denna operation, jag har skapat detta, nu så får jag ....BLÄ har ju gjort det förr, jag kände faktiskt det som om operationen skulle vara som min "antabus" jag använder mat som min drog, min alkohol, förutom mat, värktabletter och shopping - gudarnas vad jag är tragiskt.
JAG VILL ÄNDRA MIG, JAG MÅSTE, JAG VILL HA ETT LIV - FÖR GUDARNA!!!!!!
"God rest us. Rest that part of us which is tired.
Awaken that part of us which is asleep.
God awaken us and awake within us."
AMEN
Michael Leunig - en man jag beundrar oerhört, älskar hans dikter och teckningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar