Något nytt har hänt, jag är färdig med min barndom och det som hände där, klart kommer det säkerligen tillbaka med jämna mellanrum, men det känns som det stora arbetet är över, inga förlåtelser eller anklagelser - bara en önskan om överlevnad, dags att lämna den biten av mitt liv där hän, jag har gjort ett stort arbete, ett arbete som kommer att fortsätta livet ut, men förhoppningsvis på en mindre skala.
Mamma, Pappa, jag är färdig, det får vara bra nu, jag känner att det som varit kan jag inte ändra, er kan jag inte ändra, nu får jag ta hand om mitt liv framöver, inte lämna mitt öde i det förgångna, låta det förgångna ta hand om min framtid.
Jenny -älskade vän, dig kan jag inte släppa, men jag bjuder in dig för att sitta i mitt hjärta istället, där kan du dingla dina ben och vissla glada visor, du behöver inte stanna, kom och gå som du vill - men jag släpper dina kedjor, dem jag låst dig fast i. Jenny, du lärde mig att älska och det är den största gåvan du givit mig, nu får jag lära mig att lita på andra, det får jag klara själv - och det är bara jag som kan det. Jenny jag sätter dig fri!
Nu gäller det att ta hand om mig, i stället för att hela tiden tänka på hur andra har det, känner sig och hur de tar saker, ta över deras oro och göra mig själv sjuk. Nu gäller det att ta hand om mig själv på bästa sätt - jag får lära mig det.
Jag får lära mig själv, själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar