Okej, i morse kunde jag knappt öppna ögonen, jag tryckte på Snooze tre gånger, men tillslut var det bara att gå upp. Jag skippade duschen och sprejade håret med ett solskydd så det i alla fall luktar gott. Bekymrade mig inte att sätta in mina linser – det gör jag på jobbet kände kroppen – och på med kläder som jag hittade runt sängen.
Jag höll mig vaken på spårvagnen, det tycker jag är bra jobbat, min musik är det som höll mig vaken, jag lyssnade på texterna och hade en liten ”Sing-a-Long” i mitt huvud. Jag fanns just då, precis där och det uppskattade jag.
Min arm ömmar inte lika mycket, den är även rörligare, jag älskar min arm och har sett till att sköta den ordentligt, tvättar den med en speciell tvål och smörjer in armen så fort jag misstänkte att det var torrt, här skall det underhållas, mitt konstverk.
På tal om konstverk så målade jag klar min fjäriltavla, ”fjäril på en rosbuske”. Jag kände att något saknades, jag lade till ett till lager och där var känslan av ”OK, nu känns det i själen!”.
Jag har tagit den till jobbet, för i går flyttade jag min ”bubbel” tavla till salongen, till min frisör – den kommer INTE att säljas – det är den där konstiga lagen som ser till det. Tavlor jag tror på säljs inte – fast ”bubblor” är en MIN tavla, så det sörjer jag inte, om den inte säljs.
Jag är trött, så det är lite svårt att fokusera, hjärnan är seg som kola, men så helt plötsligt säger det PANG så kommer det fram underligt underbara saker! Jag bjuder på denna trötthet, jag tror jag vet varför jag är trött – så jag kan ta hand om den – tror jag, hoppas jag – vad har jag för annat alternativ?!
Har snickrat lite så jag hoppas det löser sig så jag kan få ut lite extra pengar, får vänta ett par dagar innan jag ser resultatet. Det är även åtta arbetsdagar på min sjukskrivning som började i maj 2007, jag har varit sjukskriven till och från i två och ett halvt år, det trodde jag inte i början, att det skulle bli så länge, åtta dagar, sedan är det eventuellt dags för att gå tillbaka till arbetet på heltid, bli en som de andra – skakis.
Jag kommer inte ihåg speciellt mycket från den första tiden, den personen jag var då finns inte längre i den versionen, hon har ändrats och utvecklats, tack och lov! Jag har små minnens bilder givetvis, hur arg jag var, utåtagerande och frustrerad. Jag blev först sjukskriven heltid i en månad, det behövdes eftersom jag inte fungerade. Resan genom helvetet är avklarat, jag hamnar ibland på dess rand men hamnar inte lika långt ner längre. Jag snubblar ner i ett hål, men där finns det tillräkligt med minnen om hur jag kan ta mig upp, från tidigare nerfall – det fungerar. Så rädslan är inte lika intensiv, jag blir inte lika rädd, jag blir dock rädd.
När jag är så här trött, blir jag lätt irriterad, men jag fokuserar så gott jag kan på att existera NU, inte senare, inte framåt, utan just NU. Det är vad jag klarar av, det känns bra att vila där.
Ser fram emot sängen – fast det får vänta tills det är dags att sova i kväll. Min underbara säng.
Jag höll mig vaken på spårvagnen, det tycker jag är bra jobbat, min musik är det som höll mig vaken, jag lyssnade på texterna och hade en liten ”Sing-a-Long” i mitt huvud. Jag fanns just då, precis där och det uppskattade jag.
Min arm ömmar inte lika mycket, den är även rörligare, jag älskar min arm och har sett till att sköta den ordentligt, tvättar den med en speciell tvål och smörjer in armen så fort jag misstänkte att det var torrt, här skall det underhållas, mitt konstverk.
På tal om konstverk så målade jag klar min fjäriltavla, ”fjäril på en rosbuske”. Jag kände att något saknades, jag lade till ett till lager och där var känslan av ”OK, nu känns det i själen!”.
Jag har tagit den till jobbet, för i går flyttade jag min ”bubbel” tavla till salongen, till min frisör – den kommer INTE att säljas – det är den där konstiga lagen som ser till det. Tavlor jag tror på säljs inte – fast ”bubblor” är en MIN tavla, så det sörjer jag inte, om den inte säljs.
Jag är trött, så det är lite svårt att fokusera, hjärnan är seg som kola, men så helt plötsligt säger det PANG så kommer det fram underligt underbara saker! Jag bjuder på denna trötthet, jag tror jag vet varför jag är trött – så jag kan ta hand om den – tror jag, hoppas jag – vad har jag för annat alternativ?!
Har snickrat lite så jag hoppas det löser sig så jag kan få ut lite extra pengar, får vänta ett par dagar innan jag ser resultatet. Det är även åtta arbetsdagar på min sjukskrivning som började i maj 2007, jag har varit sjukskriven till och från i två och ett halvt år, det trodde jag inte i början, att det skulle bli så länge, åtta dagar, sedan är det eventuellt dags för att gå tillbaka till arbetet på heltid, bli en som de andra – skakis.
Jag kommer inte ihåg speciellt mycket från den första tiden, den personen jag var då finns inte längre i den versionen, hon har ändrats och utvecklats, tack och lov! Jag har små minnens bilder givetvis, hur arg jag var, utåtagerande och frustrerad. Jag blev först sjukskriven heltid i en månad, det behövdes eftersom jag inte fungerade. Resan genom helvetet är avklarat, jag hamnar ibland på dess rand men hamnar inte lika långt ner längre. Jag snubblar ner i ett hål, men där finns det tillräkligt med minnen om hur jag kan ta mig upp, från tidigare nerfall – det fungerar. Så rädslan är inte lika intensiv, jag blir inte lika rädd, jag blir dock rädd.
När jag är så här trött, blir jag lätt irriterad, men jag fokuserar så gott jag kan på att existera NU, inte senare, inte framåt, utan just NU. Det är vad jag klarar av, det känns bra att vila där.
Ser fram emot sängen – fast det får vänta tills det är dags att sova i kväll. Min underbara säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar