Regn mest hela dagen, mörkt, och jag vaknade efter lunch - om jag kommer i håg rätt - jag sover illa, jag kan inte komma till ro, detta har nu pågått under en lång tid och tär. Oro finns där och jag har mina aningar vad det rör, men det känns så vagt, så diffust.
Citibank ringde åter igen och påpekade att det vore bra om jag svarade när de ringde, jag svarade då att jag svarar när telefonen ringer. Har varit noga med att jag skall titta det som sker i ögat, stå rak och inte gömma mig - men hennes ton fick mig att ändra min mening gällande Ctibank, jag är mer än medveten om att man skall betala tillbaka lån - nu har jag inga pengar, nu gör jag vad jag kan. Enligt Maritha på skuld - och budget rådgivningen är Citibank de värsta på marknaden, men hon påpekade även att de har som skyldighet att göra en koll om jag klarar av mitt åtagande - det är sant, men mitt ansvar kvarstår. Det är inte lätt att släppa taget.
Sedan att se till att ingen annan i min omgivning blir berörd av mitt elände har tagit mycket från mig, jag känner det som om jag är mitt ute på det rullande havet och trampar vatten, jag har inget alternativ, jag vill inte drunkna, men jag är så trött, utmattad, slut.
Så, visst, detta ligger i mitt undermedvetna hela tiden även fast jag tycker att jag trycker undan det.
Treo hänger med, har koll på hur mycket jag tar och VARFÖR inte för att det spelar någon roll vanligtvis, för jag tar i alla lägen - nu har det varit mer eftersom jag känt mycket oro och ångest. I dag har jag tyvärr tagit fyra. Har dock haft huvudvärk, jag skyller på vädret!!
I morgon skall jag anstränga mig lite och ta mig ut, har tvättid och håller fortfarande på att städa köket, gjorde sönder min favorit glasgratäng form, gick söner i miljontals bitar, kunde stänga dörren till köket och därav undvika skadade tassar - nu var det bara jag som skadade mig, fick små, små glasspetsar i mina fingrar. Det blev en anledning till att verkligen använda den där bra dammsugaren som jag faktiskt har!
När jag inte riktigt orkar med livet har jag en tendens att göra det lite jobbigare för mig själv, lite mer motstånd - kanske är det min tuffa Marie som vill kolla om jag fortfarande finns kvar, som väljer att städa upp röran istället för att sätta sig ner och gråta. Jag städade upp, men jag ville fortfarande gråta när det var färdigt, men jag avbröt detta drama uppträdandet och fortsatte att plocka i köket!
Olivia har låtit mig klippa klorna på framtassarna, nu skall jag bara få tag i de där baktassarna så är kolklippningen klar för denna månad. Azalea kan jag handskas bättre med, jag lyckades göra alla klor i en sittning, det fick hon massor med beröm för. Azalea har verkligen blivit en liten vovve, hon följer mig överallt, pratar, älskar att leka med boll, kommer med den i munnen till mig så jag skall kasta den igen. När hon är trött springer hon med bollen in till sin sovplats under sängen och lägger sig att vila.
Olivia bara är, hon leker när andan faller på, jag kan få ligga och gosa med henne i bland, men det känns som hon drar sig undan lite mer - och det gör ont i hjärtat. När jag ”pratar” med henne, spinner hon som bara den - så jag hoppas innerligt att hon mår gott. Vi hade en kam och borst stund härom dagen, det var uppskattat.
Ja, en oroa dag har det varit - utan anledning egentligen, känt mig lite isolerad, har varit oerhört trött av dålig sömn och sömndroppar. Nu är det dags för ett nytt försök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar