JAAAYYYY - Hurra, hurra min dag idag!!!!!
Det är som om jag har sockerdricka i hela kroppen, det bubblar och pyser, jag är trött men har energi, jag skulle kunna lägga mig ner på golvet och somna men samtidigt kan jag hoppa upp och ner, så det är mycket som pågår inombords.
För samtidigt som jag känner mig glad, spritter ångest inom mig, samtidigt som jag känner mig lugn och relativt stabil är jag orolig. Jag vet inte åt vilket håll jag skall gå, jag vet inte riktigt vad jag skall hän.
Men, behöver jag veta vart jag skall just nu? För just nu vet jag att jag är lite ”skör” så jag får vara vaksam, just nu behöver jag bara fokusera på att tya mig från A till B. Det är allt, jag vet inte vad som kan hända i morgon, eller om en kvart – så jag är här just nu, med allt vad det innebär.
Till exempel upptäckte jag på vägen från min terapeut att jag tycktes se ”klarare” igen, jag tittar på byggnaderna runt omkring mig och blev fascinerad av hur tydligt jag så detaljer, färger och att allt var så tydligt. Jag gick med öppen mun och tittade runt mig, omedveten om att jag var iakttagen, iakttagen av en typ av man som äcklar mig. Jag upptäckte honom eftersom han började vissla på mig. Hur skulle jag göra när jag skulle gå över gatan? Då var jag tvungen och vända på huvudet för att se om det kommer någon spårvagn – attans!!! Jag tittar snabbt upp till höger, ingen spårvagn bara ”lust fyllda” blickar och mungester från äcklig man – jag gick med raska steg in i trapphuset, in i hissen – upp, upp vill jag! Andades ut, så är det för de mesta, de som ”ser” mig är äckliga gubbar.
Jag ryser inombords – samma känsla som med gråsuggorna!
I terapin i dag pratade vi mycket om relationer och den nya delen av mig som har börjat dyka upp regelbundet. Kanske är det lilla treåringen inom mig som utvecklats till en tonåring, för hon känns starkare, stadigare – ja, jag vet att det är en tjej. Denna nya del av mig är lite skrämmande ibland, speciellt när hon ploppar upp utan förvarning. Tänk er att ni står eller sitter och funderar över ett samtal ni just haft, tyst, lugnt, och så helt plötsligt PANG så kommer hon och sätter ner foten!!! Kan få hjärtat att hoppa.
Jag gillar henne fast hon är lite skrämmande, för hennes kraft, hennes styrka. Vad händer om hon skulle komma fram under tiden jag har en konversation, om hon kom in och satte en gräns?! Vem vet? Kanske är det dags att prova lite nya ord, ord som bottnar sig i verklig mening, verklig tro?!
Tror att jag ska prova lite i smyg nästa gång det dyker upp något som känns fel för mig!
Jag lär mig – underbart!
För samtidigt som jag känner mig glad, spritter ångest inom mig, samtidigt som jag känner mig lugn och relativt stabil är jag orolig. Jag vet inte åt vilket håll jag skall gå, jag vet inte riktigt vad jag skall hän.
Men, behöver jag veta vart jag skall just nu? För just nu vet jag att jag är lite ”skör” så jag får vara vaksam, just nu behöver jag bara fokusera på att tya mig från A till B. Det är allt, jag vet inte vad som kan hända i morgon, eller om en kvart – så jag är här just nu, med allt vad det innebär.
Till exempel upptäckte jag på vägen från min terapeut att jag tycktes se ”klarare” igen, jag tittar på byggnaderna runt omkring mig och blev fascinerad av hur tydligt jag så detaljer, färger och att allt var så tydligt. Jag gick med öppen mun och tittade runt mig, omedveten om att jag var iakttagen, iakttagen av en typ av man som äcklar mig. Jag upptäckte honom eftersom han började vissla på mig. Hur skulle jag göra när jag skulle gå över gatan? Då var jag tvungen och vända på huvudet för att se om det kommer någon spårvagn – attans!!! Jag tittar snabbt upp till höger, ingen spårvagn bara ”lust fyllda” blickar och mungester från äcklig man – jag gick med raska steg in i trapphuset, in i hissen – upp, upp vill jag! Andades ut, så är det för de mesta, de som ”ser” mig är äckliga gubbar.
Jag ryser inombords – samma känsla som med gråsuggorna!
I terapin i dag pratade vi mycket om relationer och den nya delen av mig som har börjat dyka upp regelbundet. Kanske är det lilla treåringen inom mig som utvecklats till en tonåring, för hon känns starkare, stadigare – ja, jag vet att det är en tjej. Denna nya del av mig är lite skrämmande ibland, speciellt när hon ploppar upp utan förvarning. Tänk er att ni står eller sitter och funderar över ett samtal ni just haft, tyst, lugnt, och så helt plötsligt PANG så kommer hon och sätter ner foten!!! Kan få hjärtat att hoppa.
Jag gillar henne fast hon är lite skrämmande, för hennes kraft, hennes styrka. Vad händer om hon skulle komma fram under tiden jag har en konversation, om hon kom in och satte en gräns?! Vem vet? Kanske är det dags att prova lite nya ord, ord som bottnar sig i verklig mening, verklig tro?!
Tror att jag ska prova lite i smyg nästa gång det dyker upp något som känns fel för mig!
Jag lär mig – underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar