Vem är jag?

I sökandet efter vem jag är har jag börjat samla på mig ett "soundtrack" det är viktigt att det är "levande" musik, musik av kött och blod, där bland finner jag Marit Bergman, jag tycker om hennes musik och hennes stil, den känns genuin, levande och full av glädje. Såg "De kallar oss artister" vilket jag tycker är ett bra program, såg det med Håkan Hellström, även han en levande musiker, och sedan det med Marit Bergman.

Musik som resonerar i min själ är viktigt för mig, och när jag hittar rätt känner jag det i hela själen, det är något hos musikerna som ekar inom mig, ett gensvar.

I morgon är det dags för arbetet igen, jag är lite "så så" inför det, vet inte riktigt varför, men tror att det har att göra med att den där känslan av att inte riktigt passa in har infunnit sig igen, har haft en lång period av att inte bry mig så mycket om det utan bara fokuserat på nu, och dit vill jag igen. Antar att när jag är så trött är mina försvar svagare än vanligt.

Men, det är mitt liv och det är jag som bestämmer vad som är bäst för mig, ja, jag vet, det låter säkert löjligt att jag tycker att det är jobbigt att sitta med vid fikarasterna men det gör jag, hela min kropp känns som den skall explodera och då är det lätt att jag säger något jag senare ångrar. Men eftersom det är knutet till nästa löneöversyn finner jag det svårt, ja, det är svårt att förklara, jag har en arbetsplats full av "lärare" en person ber jag om hjälp, hon fungerar som en tolk, hon hjälper mig att översätta, men de andra klarar jag mig utan!

Nu är det inte så att min arbetsplats är full av jobbiga människor, snarare så att jag finner det svårt att navigera när de försöker lära mig deras sätt att läsa kartan, det överensstämmer inte med mitt sätt att läsa - mitt sätt är alltid fel, eller?!

Nu är det så att det är bara jag som kan påverka min arbetsmiljö - det är den största utmaningen i min resa - utanför jobbet tycks jag klara det lite bättre, att socialt umgås med mina medmäniskor, inte helt ok ännu, men väl en bit längre på väg där än på jobbet. Jag är min arbetsmiljö och som läget är nu måste jag välja vad som passar mig bäst.

Inget ont i det!

Jag har lagat middag till mig själv idag, jag har lagat mat, läst mig till instruktioner och det blev gott, jag har lagat mat igen för andra gången på nästan ett halvår av att inte laga mat! Detta är en stor sak för mig, jag är så glad, så stolt, speciellt när jag också plockade undan efter mig och har mat att ta med mig som lunch i morgon, jag gjorde det!! Underbart!

"Prayer for Friends

We give thanks for our friends.

Our dear friends.

We anger each other.

We fail each other.

We share this sad earth, this tender life, this precious time.

Such richness. Such wildness.

Together we are blown about.

Together we are dragged along.

All this delight.

All this suffering.

All this forgiving life.

We hold it together.

Amen"

M.Leunig