Paradox, det är vad jag är, en levande, gående paradox. Jag är oerhört klok i mitt huvud, jag kan ge mig själv tips och råd, en fingervisning när det börjar osa humör, jag kan hjälpa mig själv genom att ta en situation och ställa mig utanför mig själv, titta på situationen och sedan komma fram till en optimal lösning.
Samtidigt som jag oftast INTE lever efter mina råd, agerar efter mina tips eller ens bryr mig om att inse vilken otrolig kraft som ligger i det resonemang som jag kommit fram till. Som jag berättat tidigare så har jag dessa domare på mina axlar, de som väger allt som jag tänker och även det jag säger, efter det är utfluget ur munnen. Grodor har en förmåga att hoppa ur munnen för att sedan landa pladask i ett illa luktande svavel pöl. Jag blir så konfunderad över mig själv och mitt agerande, eftersom jag tycks ha en förmåga inom mig som skulle gagna mig att använda.
Någonstans inom mig förstår jag att var del i mig behövs, det är de delar som gör så att jag är den jag är, det finns sidor av mig själv som jag önskar att jag kunde tysta, göra så att den negativa, självkritiska delen av mig inte får sådan stor plats som den har idag. Jag skapar min verklighet – usch, men så är det dock, hur jag reagerar på en situation är utifrån mig, mina erfarenheter, det färgar situationen vilket innebär att det finns en stor möjlighet att situationen inte är så ”på liv och död” som jag anser. Det som sägs kan – chockerande nog – inte vara en pik mot mig och min person utan ett klart uttalande om hur den andra individen ser det hela.
Allt det som sägs av andra är inte gospel, bara för att det kommer från en annan individ – och inte från mig – är det inte den absoluta, absoluta sanningen. Jag betvivlar mina tankar och åsikter men tar alla andra på ordet. Det är komiskt, för någonstans där inom mig finns det en filur som tyst viskar att – ”tro på dig själv, du har rätt, tvivla inte” – men det krävs sin kvinna för att lyssna på den försiktigt viskande rösten.
Det arbete som jag gjort finns säkerligen kvar inom mig, men som en fiskebåt ute på havet, är jag fast i stormen och kan inte se vad som ligger framför fören, just nu är vågorna för höga och vatten diset tar längre tid att lägga sig. Och kanske är det OK, kanske är det inte så farligt som jag gör det? Har jag kanske glömt att även denna storm kommer att mojna?!
När jag är fast i stormens öga, greppet den har om mig är så hårt att jag inte ser någon lättnad inom den närmsta framtiden, jag blir rädd och har då en tendens att ställa till mer problem för mig än vad som finns i verkligheten. Min paradox är att där alltid, men även min flexibilitet, jag kan ändra mig om jag finner att jag är fel ute, men det kan dock ta tid, och tid får jag ge den, en läxa för mig i vardagen, att låta livet ta den tid den behöver, det som måste hända kommer att hända oavsett vad jag gör.
Livet – det konfunderar mig och det är underbart, för om det var för enkelt skulle jag nog tappa livsgnistan som ligger dold inom mig, bakom all oreda som yr runt i stormens öga, ibland flyger det rakt in i nyllet och det ömmar, men det går över och det är det som räknas! Jag tror paradoxalt nog att i depressionen ligger min livsgnista, min falnande eld som väntar på bränsle, allt jag behöver har jag, allt jag behöver har jag, så är det. Sanningen är den, jag önskar inte vara någon annan om jag får välja väljer jag mig, paradoxalt nog.
The longer I live, the more I realize the impact of attitude on life. Attitude, to me, is more important than facts. It is more important than the past, the education, the money, than circumstances, than failure, than successes, than what other people think or say or do. It is more important than appearance, giftedness or skill. It will make or break a company... a church... a home. The remarkable thing is we have a choice everyday regarding the attitude we will embrace for that day. We cannot change our past... we cannot change the fact that people will act in a certain way. We cannot change the inevitable. The only thing we can do is play on the one string we have, and that is our attitude. I am convinced that life is 10% what happens to me and 90% of how I react to it. And so it is with you... we are in charge of our Attitudes.”
Samtidigt som jag oftast INTE lever efter mina råd, agerar efter mina tips eller ens bryr mig om att inse vilken otrolig kraft som ligger i det resonemang som jag kommit fram till. Som jag berättat tidigare så har jag dessa domare på mina axlar, de som väger allt som jag tänker och även det jag säger, efter det är utfluget ur munnen. Grodor har en förmåga att hoppa ur munnen för att sedan landa pladask i ett illa luktande svavel pöl. Jag blir så konfunderad över mig själv och mitt agerande, eftersom jag tycks ha en förmåga inom mig som skulle gagna mig att använda.
Någonstans inom mig förstår jag att var del i mig behövs, det är de delar som gör så att jag är den jag är, det finns sidor av mig själv som jag önskar att jag kunde tysta, göra så att den negativa, självkritiska delen av mig inte får sådan stor plats som den har idag. Jag skapar min verklighet – usch, men så är det dock, hur jag reagerar på en situation är utifrån mig, mina erfarenheter, det färgar situationen vilket innebär att det finns en stor möjlighet att situationen inte är så ”på liv och död” som jag anser. Det som sägs kan – chockerande nog – inte vara en pik mot mig och min person utan ett klart uttalande om hur den andra individen ser det hela.
Allt det som sägs av andra är inte gospel, bara för att det kommer från en annan individ – och inte från mig – är det inte den absoluta, absoluta sanningen. Jag betvivlar mina tankar och åsikter men tar alla andra på ordet. Det är komiskt, för någonstans där inom mig finns det en filur som tyst viskar att – ”tro på dig själv, du har rätt, tvivla inte” – men det krävs sin kvinna för att lyssna på den försiktigt viskande rösten.
Det arbete som jag gjort finns säkerligen kvar inom mig, men som en fiskebåt ute på havet, är jag fast i stormen och kan inte se vad som ligger framför fören, just nu är vågorna för höga och vatten diset tar längre tid att lägga sig. Och kanske är det OK, kanske är det inte så farligt som jag gör det? Har jag kanske glömt att även denna storm kommer att mojna?!
När jag är fast i stormens öga, greppet den har om mig är så hårt att jag inte ser någon lättnad inom den närmsta framtiden, jag blir rädd och har då en tendens att ställa till mer problem för mig än vad som finns i verkligheten. Min paradox är att där alltid, men även min flexibilitet, jag kan ändra mig om jag finner att jag är fel ute, men det kan dock ta tid, och tid får jag ge den, en läxa för mig i vardagen, att låta livet ta den tid den behöver, det som måste hända kommer att hända oavsett vad jag gör.
Livet – det konfunderar mig och det är underbart, för om det var för enkelt skulle jag nog tappa livsgnistan som ligger dold inom mig, bakom all oreda som yr runt i stormens öga, ibland flyger det rakt in i nyllet och det ömmar, men det går över och det är det som räknas! Jag tror paradoxalt nog att i depressionen ligger min livsgnista, min falnande eld som väntar på bränsle, allt jag behöver har jag, allt jag behöver har jag, så är det. Sanningen är den, jag önskar inte vara någon annan om jag får välja väljer jag mig, paradoxalt nog.
The longer I live, the more I realize the impact of attitude on life. Attitude, to me, is more important than facts. It is more important than the past, the education, the money, than circumstances, than failure, than successes, than what other people think or say or do. It is more important than appearance, giftedness or skill. It will make or break a company... a church... a home. The remarkable thing is we have a choice everyday regarding the attitude we will embrace for that day. We cannot change our past... we cannot change the fact that people will act in a certain way. We cannot change the inevitable. The only thing we can do is play on the one string we have, and that is our attitude. I am convinced that life is 10% what happens to me and 90% of how I react to it. And so it is with you... we are in charge of our Attitudes.”
(länk till "qoutes")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar