Tung

I dag har jag befunnit mig under en fullt laddad cementbil, jag kunde inte röra mig när jag vaknade, huvudet var aktivt, men kroppen lydde inte, jag kunde inte förstå varför? Vad var det som hänt - sover jag fortfarande?!


Efter jag fått hjälp med det praktiska av att stanna hemma, gjorde jag vad jag kunde, vila, efter ytterligare hjälp kunde jag röra på kroppen men jag känner mig mycket, mycket gammal. Allt jag vill är att sova, allt jag vill är att samla på mig tillräckligt med kraft för att fungera i vardagen, en dag har fallit bort denna månad, men det är OK. Jag skall inte "banna" mig själv för det, jag hade inget alternativ, nu har jag fått en fingervisning om att jag måste tänka mig för, inte låta ljuset brinna från båda ändar och inte skämmas för att jag behöver mer tid för återhämtning.


Att lära sig att lyssna på sig själv är svårare och mer komplicerat än vad jag kunde ana, jag vill så gärna, jag vill så mycket, jag är så rädd att livet skall försvinna, rinna mig ur händerna. Det gör ont i hela min kropp, men...det går över, det blir bättre. Men en längtan efter att bara sätta på mig mina rubinskor och hoppa bort längs "The yellow brick road" till en bättre plats finns där.



Maran har varit med mig i natt, jag lovar, den tavlan är otäck, när man ser den sitter den kvar i ögonen en längre tid, själva historien är otäck för mig med, komiskt, tänk om konstnären visste vilken effekt hans tavla skulle ha och har fortfarande flera hundra år efteråt. Kanske skall jag visa den här, hm...jag skall se om det är möjligt!?


Det har varit en tung dag, tung dag, jag hoppas och ber att jag kommer att gå till jobbet imorgon, det är fredag, men förutom det tycker jag om att ha normalitet i mitt liv.


"Don't surrender your individuality, which is your greatest agent of power, to the customs and conventionalities that have got their life from the great mass... Do you want to be a power in the world? Then be yourself."

Ralph Waldo Trine