Min kära vän Janet ska gifta sig i maj 2009 och jag är bjuden, bröllopet kommer att vara i USA logiskt nog eftersom Janet är Amerikan, jag vill åka, det gäller att spara pengar, det gäller att jobba med mig själv. Just nu arbetar Janet i Cape Cod, något marint jobbar hon med, för staten. Hon har alltid älskat fiskar och hon är väldigt duktig i sitt område.
Jag träffade henne i Australien, vi delade rum i en termin, det gick väldigt bra med tanke på det lilla utrymme som vi hade, vi brukade skoja att vi låg som två pensionärer i varsin säng och läste varsin bok, det var oerhört mysigt, att vara så bra vänner att tystnaden inte blir obehaglig, den märks knappast.
Jag har haft kontakt med henne sedan dess, hon har sin Phd, jag har mitt...mina nojer, hon är den stabilaste personen som jag känner, hon är också bland de snällaste människor som jag känner, och rolig, speciellt när hon är trött. Att vara med på hennes bröllop skulle vara en föremån, jag är inbjuden, nu gäller det att komma igång.
Min förhoppning är att den grunden som jag nu gjuter skall bli en stabil grund, så att om det kommer lite ostadigt väder så skall jag stå stabilt nog att överleva, med kanske mindre skader som går att reparera, huvudsaken är att grunden är stabil.
Jag ser det som så här: Jag har satt ner stålnätet, fyllt det med stenar, nästan helt kompakt, behövs lite mer grus för att göra det stadigare innan jag häller över cementen, jag arbetar på det, arbetar på att göra min grund stabilare än någonsin, jag har giochförsig aldrig varit stabil, men jag vill ha en grund som inte spricker vid en jordbävning, då kan jag fokusera mina krafter på att reparera de andra små skadorna som kan ha uppkommit, det är enklare än att gjuta en ny grund, det tar mer resurser och tid.
Det skulle vara underbart att träffa Janet när jag mår bra, att få se en annan del av USA att få flyga lite, fladdra lite och känna vinden under vingarna. Att få känna min inre styrka och kraft från vad jag presterat under det året som varit, att få en chans att låta MARIE komma fram lite, kanske tom mycket och inte bli kuvad av negativ marie.
Jag är stor, deprimerad, själv destruktiv, men likt stjärnorna på himlen så strålar min inre stjärna starkt, men det är svårt för andra att uppleva och se detta eftersom det är för långt bort, om ni förstår vad jag menar!
Jag kanske inte skall skriva min blogg när jag tagit verktabletter mot menssmärta, ser att jag är lite ofokuserad, hoppas detta inte är för luddigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar