Upp och ner, ner ner

Jag är orolig i själen, mina nerver ligger på min hud och så snart jag stöter mot något blir det en överbelastning av känslor som kommer över mig. Det gör ont inuti, jag känner en ledsamhet, en tomhet och nu vet jag, jag vet att jag nu befinner mig i dalen, nere i svackan. Jag behöver något, jag är livrädd, och jag behöver någon som kan hjälpa mig – jag vet inte vad, men jag är så ensam och det är svårt att få de som står mig nära att förstå.

”Vi har alla varit nere och det går över” – tack för den, då känner jag mig ännu dummare, latare och värdelös att jag inte ens klarar av att ta mig igenom en ”nere” period. Men ångesten sitter mellan brösten som en brännande sol och det svider, svider som den där solbrännan man får utomlands när man inte skall använda solskyddsfaktor – det bränner och ömmar, smärtan är trubbig och vass på samma gång.

Jag upplever det som om jag har det svårt att andas – fast det tycks gå bra, jag försökte prata med min väninna, men hon är så uppe i sig och sin familj ,förstårligt, att jag får inte mod att be om hjälp, om ett öra, om uppmärksamhet och liten tid. Jag har jour numret till Psyk akuten, men, ja, jag vill inte, jag borde men jag vill försöka hitta hem – jag vill hem igen, jag vill känna mig hemma i mitt egna skinn igen.

Varje liten motgång får mig att överreagera, jag vänder mig snabbt om i köket och drar ner te koppen, den går sönder lite grann och jag vill bara slänga mig ner på golvet över mig klumpighet – VARFÖR MÅSTE JAG ALLTID VARA SÅ KLUMPIG OCH SLARVIG!!!!! – vi har haft tre incidenter i lägenheten under de två sista kvällarna som gjort min oroliga själ oroligare.

1. Jag skulle ta ner en ljusslinga jag haft om gardinstången i vardagsrummet, när jag gör det åker gardinstången ner med en duns och klang i golvet. Skrämmer mig, Olivia och Azalea.
2. Lite senare när jag håller på att kolla lite på Tradera hörs en otrolig duns och klang och brak – vad i allsinna dar!!! Jag blir så rädd att någon av katterna ligger mosad under en vägg eller liknande så jag vågar knapp titta efter. När jag väl tar modet till mig är det klätterträdet jag hade i dörrvalvet som brakat ner, en av plast skruv grejerna har gått sönder – dålig kvalitet. Alla katter var dock vid livet , lite uppjagade, så även jag.
3. Så ikväll, efter bara ETT missöde med te koppen har det varit ganska lugnt, tills jag sätter mig ner för att lämna lite omdömen på Tradera, ett otroligt brak IGEN, rasslande och himla tjut, då har Olivia jagat igång Azalea som befunnit sig halvvägs in i en plast påse på diskbänken, ramlat ner, fortsatt att springa i påsen, rakt in i soffbordet som åker in i bokhyllan – åter igen undrar jag om jag mist en katt – men alla är hela och rena, förutom jag som börjar bli ett nervöst vrak!
Jag är Bi-polar, men jag liksom ”glömmer” det, jag har haft en bra period en längre tid och kanske har jag lurat mig själv att det är ”över”. Men det blir aldrig ”över”. Jag måste lära mig leva även under dessa svåra stunder och jag SKITER i vad ANDRA SÄGER (lögn) men det är faktiskt SKITJOBBIGT. Jag blir så ARG, när jag låter vad andra säga styra ”värdet” av hur jag känner och upplever det. Jag har rätt till mina känslor, men det är endast hos min terapeut som jag känner att jag är ok, det var även så i bild – gruppen att möta andra, att veta att det fanns andra individer som kunde förstå vad jag menade med det språk som jag använder dagligen.

Nu befinner sig suget att bara få somna in och vara kvar i dvalan där, den står bakom min högra axel med en hand precis under mitt skulderblad, jag känner des närhet, men jag vill leva, fast jag vill somna i all evighet, fast jag vill leva, fast orken, orken att dra mig upp igen, igen, igen, igen. Jag knyter nävarna så hårt, mina knogar vitnar, jag mår bättre om jag släpper taget, men jag kan inte, händerna har låst sig.

Mitt hem blev besökt av en person idag som fick ron att fly, jag känner att jag efter det inte mådde bra i mitt egna skinn, jag känner det som om min lägenhet, mitt hem, min tillflykts ort har blivit smutsig och jag vet inte hur jag skall göra den ren. Jag MÅSTE sanera den, jag måste ta bort den energin, den gör mig så ilsken så arg så vansinnig. Samtidigt som jag känner en sådan sorg, ledsamhet och akut, akut, ja, jag vet inte.

Jag är så rädd, jag är så ledsen att detta är jag just nu – jag vill hem.