I morse hade jag min Mp3 – spelare på, lyssnade på Daniel Beddingfield, en natt till av lite sömn, en mage som lätt oroar sig och en hjärna som rusar fram i högsta fart. Jag tittar mig omkring på vagnen och finner att de flesta sitter avskärmad från omvärlden på ett eller annat sätt. Gömd bakom en tidning, en bok, tittande ut genom fönstret med musik i öronen eller bara tittande på omvärlden som far förbi. Några av mina med resenärer pratar i mobiltelefoner, en del har samtal de kanske inte borde ha på en sådan offentlig plats.
Vart skall alla?
Jobbet, skolan, läkarbesök, jobbintervju?
Vad tänker de på?
Har de sovit gott?
Är de ensamma?
Är de lyckliga?
Eller åtminstone nöjda och glada?
Vi kommer fram till Vasa platsen och min blick faller till minnesplats för de som omkom i spårvagnsolyckan som skedde där på tidigt 90 – tal, jag bodde då med min pojkvän på Götabergsgatan – lyckligt omedveten om att han funderat på hur han kunde göra slut med mig utan att säga det!? Ja, jag tycker det låter lite roligt nu, sättet han gjorde det på, men det var inte så roligt just då. Vi var på väg till jobbet när vi hörde det rumlande ljudet, ett otroligt ljud sedan blev det en tung tystnad. Det var otäckt.
Nästa hållplats är Grönsakstorget och jag ser choklad butiken som ligger där i hörnet, mitt i mot korv kiosken, choklad butiken är vacker, vit, glas enkelt inrett och så de delikata choklader pralinerna. Det ligger ett galleri på andra hörnet, de säljer och ställer ut mycket vackra saker i keramik och glas, det är så inspirerande att se alla kostverk, det ger positiv energi att gå förbi.
När jag går av spårvagnen vid Brunnsparken har jag en underbar låt i öronen, jag lunkar mot jobbet och liksom lutar mig tillbaka i huvudet, sätter upp fötterna på en fotpall, spretar med tårna och andas ut, så skönt, så vilsamt.
Jag är så trött, jag vill sova, jag längtar till min underbara säng.
I allt som är och händer med mig nu – kan jag fortfarande se att det är vackert att leva, stundvis, vem vet vad som kommer att hända en dag till en annan? Jag har tänkt mycket på dem som gjorde sig ordning den dagen, som vilken annan dag som helst. De gick till sin vanliga hållplats och väntade på den kollektivtrafik som vanligtvis tar dem till jobbet, skolan etc. Men några kom inte dit dem skulle den dagen – inte visste de det när det gick upp den morgonen. Man vet aldrig, varför denna förälskelse (hos mig) för något som kommer att hända en dag i alla fall, varför ha så bråttom när andra inte får den tid de önskar?
Men, så ler jag lite åt mig själv i alla fall, så underligt att jag kan bli så glad åt något så knepigt som en ”LitterLocker”, jag har köpt en ”litterlocker” och provat ”Foderbilen” som en annan tre katters ägare har gjort, gillar hennes blogg, hon har tre Burmor, busiga små frön. Jag gjorde i ordning denna ”LitterLocker” klurade ut hur man gjorde och vill genast prova den. Så av med kattlådetaket och skopa kiss och bajs, jag la ner det i ”LitterLockern” tryckte in den lilla flärpen och bajs och kiss bollar ramla ner i påsen och sedan slöts luckan igen – detta för att förhindra illa lukt – som en blöjsoptunna liksom.
Jag är mycket nöjd, så nu har jag 8 Kg mat hemma (1 påse till Olivia och en till Azalea) och 20 Kg kattsand, jag fick det hemkört till dörren – foajé dörren, jag tog hissen upp med det i går eftermiddag och ”slet” upp den med min lilla kärra de två halvtrappor upp till vinden och sedan två halva trappor ner från vinden, men det var BETYDLIGT bättre än att bära allt från Djuraffären, plus att jag aldrig kan köpa så mycket var gång – vilket, tro det eller ej visar sig dyrare än detta stor inköp – även fast det blir en häftig summa just då.
Har ett akut besök hos terapeut i eftermiddag, sedan bär det hem, skall prata med mamma om allvarliga saker i kväll och det har mig spyfärdig, mår illa.
Men…mina blommor är fina.
Vart skall alla?
Jobbet, skolan, läkarbesök, jobbintervju?
Vad tänker de på?
Har de sovit gott?
Är de ensamma?
Är de lyckliga?
Eller åtminstone nöjda och glada?
Vi kommer fram till Vasa platsen och min blick faller till minnesplats för de som omkom i spårvagnsolyckan som skedde där på tidigt 90 – tal, jag bodde då med min pojkvän på Götabergsgatan – lyckligt omedveten om att han funderat på hur han kunde göra slut med mig utan att säga det!? Ja, jag tycker det låter lite roligt nu, sättet han gjorde det på, men det var inte så roligt just då. Vi var på väg till jobbet när vi hörde det rumlande ljudet, ett otroligt ljud sedan blev det en tung tystnad. Det var otäckt.
Nästa hållplats är Grönsakstorget och jag ser choklad butiken som ligger där i hörnet, mitt i mot korv kiosken, choklad butiken är vacker, vit, glas enkelt inrett och så de delikata choklader pralinerna. Det ligger ett galleri på andra hörnet, de säljer och ställer ut mycket vackra saker i keramik och glas, det är så inspirerande att se alla kostverk, det ger positiv energi att gå förbi.
När jag går av spårvagnen vid Brunnsparken har jag en underbar låt i öronen, jag lunkar mot jobbet och liksom lutar mig tillbaka i huvudet, sätter upp fötterna på en fotpall, spretar med tårna och andas ut, så skönt, så vilsamt.
Jag är så trött, jag vill sova, jag längtar till min underbara säng.
I allt som är och händer med mig nu – kan jag fortfarande se att det är vackert att leva, stundvis, vem vet vad som kommer att hända en dag till en annan? Jag har tänkt mycket på dem som gjorde sig ordning den dagen, som vilken annan dag som helst. De gick till sin vanliga hållplats och väntade på den kollektivtrafik som vanligtvis tar dem till jobbet, skolan etc. Men några kom inte dit dem skulle den dagen – inte visste de det när det gick upp den morgonen. Man vet aldrig, varför denna förälskelse (hos mig) för något som kommer att hända en dag i alla fall, varför ha så bråttom när andra inte får den tid de önskar?
Men, så ler jag lite åt mig själv i alla fall, så underligt att jag kan bli så glad åt något så knepigt som en ”LitterLocker”, jag har köpt en ”litterlocker” och provat ”Foderbilen” som en annan tre katters ägare har gjort, gillar hennes blogg, hon har tre Burmor, busiga små frön. Jag gjorde i ordning denna ”LitterLocker” klurade ut hur man gjorde och vill genast prova den. Så av med kattlådetaket och skopa kiss och bajs, jag la ner det i ”LitterLockern” tryckte in den lilla flärpen och bajs och kiss bollar ramla ner i påsen och sedan slöts luckan igen – detta för att förhindra illa lukt – som en blöjsoptunna liksom.
Jag är mycket nöjd, så nu har jag 8 Kg mat hemma (1 påse till Olivia och en till Azalea) och 20 Kg kattsand, jag fick det hemkört till dörren – foajé dörren, jag tog hissen upp med det i går eftermiddag och ”slet” upp den med min lilla kärra de två halvtrappor upp till vinden och sedan två halva trappor ner från vinden, men det var BETYDLIGT bättre än att bära allt från Djuraffären, plus att jag aldrig kan köpa så mycket var gång – vilket, tro det eller ej visar sig dyrare än detta stor inköp – även fast det blir en häftig summa just då.
Har ett akut besök hos terapeut i eftermiddag, sedan bär det hem, skall prata med mamma om allvarliga saker i kväll och det har mig spyfärdig, mår illa.
Men…mina blommor är fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar