Loop

”God give us strengt. Strenght to hold on and strenght to let go. Amen”
M. Leunig


Jag kan lätt fastna I en loop, samma tanke snor runt, och runt och runt I all evighet utan att jag kommer på en lösning, ett sätt att frigöra tanken. Det är arbetsamt att ha tanken roterande inombords, speciellt om den hör till en tidigare konversation som redan är avslutad, då saknar tanken mening, den kan inte leda någon vart, det den berör är förbi.

Jag har även en loop för konversationer och möten som eventuellt ”kan” hända någon dag i framtiden, eventuellt, en satte igång i måndags då vår samordnare berättade att vi under mars månad skall ha medarbetarsamtal, förra året hade vi medarbetarsamtal och lönesamtal på en gång, mycket för att vi var involverade i en konflikt. Jag hade som ni kan ha läst innan förberett mig noga och svarat utförligt på de frågor som fanns i det underlag vi fått innan samtalet. Jag hade lagt ner ett par timmar på att verkligen svara rakt och ärligt. Men, jag var sjukskriven 50 % under det året som varit och därför inte bidragit på samma nivå som mina arbetskamrater och därför fick jag samma summa som året innan 450 kr – jag kunde lika gärna fått noll kronor var min samordnare noga med att påpeka.

Det är denna konversation från förra året som sattes i gång i måndags och har roterat sedan dess. Jag känner mig ganska aggressiv för den summan jag fick, det låter säkert otacksamt, men jag kände att jag bidragit mer det året än året innan, året innan var jag med på noterna att jag inte skulle ha så mycket med tanke på att jag varit borta. Men eftersom jag arbetat hårt med att förbättra mig, lyssnat på ALL den negativa kritik jag fått – eller det heter konstruktiva kritik – och arbetat med att förändra mig och förbättra mig och få samma summa som när jag INTE arbetat så hårt, ja, då känns det meningslöst att göra allt det jag kan för att glädja min samordnare och arbetskamrater. Ja, jag är bitter, ledsen och känner mig en aning dum (och bortskämd).

Så, i mitt oerhört mogna humör var min reaktion ”stuff it” jag skall minsann inte lägga ner mer än ett par minuter på det arbetet denna gång för det spelar ändå ingen roll!!!! Ingen ide att ha ett medarbetarsamtal med mig ändå eftersom det inte leder någon vart och alla mina ”mål” hör till min j-la personlighet!!!!!!! Ja, som sagt jag är bitter och väldigt arg, inte så bra, eftersom det ställer till det för mig! Jag känner bara en hopplöshet, det spelar ingen roll.

Andra loopar som rullar runt är knytet till min väninna och hennes situation, men det slår mig nu att det mesta handlar om att jag uppfattar det som om jag inte blir hörd eller respekterad, jag säger en sak, men vana som de är att de kan få mig dit de vill kör de på – och det fungerar, med resultat att jag blir ledsen, besviken som sedan gror till en enorm ilska.

Jag har lagt märke till att jag har nära till ilska nu för tiden, jag är med på ”lägenhetsbyte.se” och har en kedja med 100 % i ett hur där min väninna bor, det ta ibland så lång tid innan någonting sker här, så jag skickade en förfrågan om de trodde att det skulle bli av, till svar fick jag att den lägenheten de skulle titta på hade 22 val att välja på med lägenheter så chansen var inte så stor att jag skulle få byta. Jag blev jätte arg, tänkte att då får det var, jag klickar i att jag INTE är intresserad – ”HAH, jag skall visa dem!!!” lite grann som att ”cutting off my nose to spite my face”.

Varför ligger ilskan så nära? Kanske är det så att vi är på väg någon vart under terapin, som jag sagt tidigare, det är bara att ilskan är lite skrämmande eftersom den är en ny känsla, det ligger även en oerhörd kraft bakom den. Jag är lite ”ängslig” att jag skall ta mig till något som jag sedan kommer att ångra. ”Bättre ut än in ” brukar jag säga, men det gäller nog inte ALLT. Kanske är det en del i att bli vuxen att lära sig balansgången.

Det skulle dock vara så skönt att kunna släppa taget och låta tankarna som åker runt i mina looper fria, låta de bli som det blir – för jag är så trött, rött, trött.