Det är som om en annan kraft tar över en stor del av min personlighet, när jag sitter där på möten, eller när jag upplever det som det är en orättvisa i luften, jag reagerar starkt, jag vill förändra eller ställa till rätta, jag ifrågasätter och blir ofta besviken. Jag kan inte hantera när det går trögt, om en enkel sak blir så komplicerad. Intolerant är kanske vad jag är, även fast jag är dum och ointelligent?! Ja, idag kan jag tycka att jag är komisk, idag kan jag se min tre- åring för vad hon är, det är mycket styrka i den tre- åringen om jag bara kunde lära mig att använda det till något mer konstruktivt.
Jag har ökat min dos av Cipralex, så idag kan jag titta tillbaka på måndagens möte och undra varför jag blev så arg, för jag tror jag blev jätte arg faktiskt, rasande på att de sa nej, ett nej som satte igång ett djupt mullrande inom mig – orättvisa kände jag, min Drama Queen kom fram med råge, ”jag som gör ALLT som jag blir tillsagd men ändå inte får någon löneförhöjning – hon som inte frivilligt erbjuder sina tjänster får en höjning!!??? ORÄTTVISA” så skriker monstret inombords, ingen logik knytet till detta alls, det drar energi, jag blir trött och har svårare att hantera situationen, min negativa spiral neråt har börjat.
Har bestämt mig för att försöka ”häva” eller avbryta min resa ner i den negativa spiralen, jag hoppas medicinen skall ta den vassa eggen av denna svacka, så att jag kan ta ett steg tillbaka och observera mig själv och det som händer inombords, nu är jag impulsiv styrd och ibland händer saker som jag inte hinner styra om, men jag får ta hand om det när det händer. Det kommer att lätta, det kommer att bli bättre, svackorna kommer, så är det i mitt liv, jag behöver lära mig att hantera dem när det händer och inse att det inte är slut på livet bara därför, vilket är ironiskt eftersom det är i dessa destruktiva, negativa dalar som jag försökt ta livet av mig själv. Men det skall inte ske denna gång, för hemligheten är att jag gärna vill leva, jag vill veta vad som kan hända, om jag lyckas vända mig, om jag lyckas lära mig att ta hand om mig själv!
För mitt i detta vortex finns hoppet, hoppet om ett liv, hoppet att lära känna nya människor, knyta nya kontakter, kanske träffa en man, en framtid som ser hoppfull ut, en Marie som är mer centrerad och grundad, en Marie som känner en trygghet och tillit till sig själv och sin förmåga. Hoppet finns alltid, dagdrömmarna finns, fantasin flödar, det är bara sorgligt att jag idag låter negativiteten ta över, den självdestruktiva delen av mig själv har just nu huvuddelen av min styrka, det är det jag önskar ändra.
”Hope has two beautiful daughters; their names are Anger and Courage. Anger at the way things are, and courage to see that they do not remain as they are.”
St.Augustine
Jag har ökat min dos av Cipralex, så idag kan jag titta tillbaka på måndagens möte och undra varför jag blev så arg, för jag tror jag blev jätte arg faktiskt, rasande på att de sa nej, ett nej som satte igång ett djupt mullrande inom mig – orättvisa kände jag, min Drama Queen kom fram med råge, ”jag som gör ALLT som jag blir tillsagd men ändå inte får någon löneförhöjning – hon som inte frivilligt erbjuder sina tjänster får en höjning!!??? ORÄTTVISA” så skriker monstret inombords, ingen logik knytet till detta alls, det drar energi, jag blir trött och har svårare att hantera situationen, min negativa spiral neråt har börjat.
Har bestämt mig för att försöka ”häva” eller avbryta min resa ner i den negativa spiralen, jag hoppas medicinen skall ta den vassa eggen av denna svacka, så att jag kan ta ett steg tillbaka och observera mig själv och det som händer inombords, nu är jag impulsiv styrd och ibland händer saker som jag inte hinner styra om, men jag får ta hand om det när det händer. Det kommer att lätta, det kommer att bli bättre, svackorna kommer, så är det i mitt liv, jag behöver lära mig att hantera dem när det händer och inse att det inte är slut på livet bara därför, vilket är ironiskt eftersom det är i dessa destruktiva, negativa dalar som jag försökt ta livet av mig själv. Men det skall inte ske denna gång, för hemligheten är att jag gärna vill leva, jag vill veta vad som kan hända, om jag lyckas vända mig, om jag lyckas lära mig att ta hand om mig själv!
För mitt i detta vortex finns hoppet, hoppet om ett liv, hoppet att lära känna nya människor, knyta nya kontakter, kanske träffa en man, en framtid som ser hoppfull ut, en Marie som är mer centrerad och grundad, en Marie som känner en trygghet och tillit till sig själv och sin förmåga. Hoppet finns alltid, dagdrömmarna finns, fantasin flödar, det är bara sorgligt att jag idag låter negativiteten ta över, den självdestruktiva delen av mig själv har just nu huvuddelen av min styrka, det är det jag önskar ändra.
”Hope has two beautiful daughters; their names are Anger and Courage. Anger at the way things are, and courage to see that they do not remain as they are.”
St.Augustine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar