måndag 22 september 2008

Alltid ett snedsteg från ett annat



Jag har mina besök hos min terapeut på måndagar innan jag skall till jobbet, det är skönt eftersom jag fått nysta lite och jag brukar komma därifrån med lite mer kamp glöd än annars. Det hände idag, på vägen till jobbet brukar jag alltid stanna och köpa en bukett blommor, idag en bukett med callor som jag tycker är mycket vackra, de sätter jag i en vas och har på jobbet. Lite lyx i vardagen.

Jag var vid gott mod tills min utmaning, min tur att hålla i APT, arbetsplatsträffen, det var inte så svårt, vi var inte så många. Men jag blev lite sur, ingen ville vara sekreterare och när jag frågade en kollega så sa hon nej, sedan en annan som också sa nej och jag tänkte, vad F-N de säger alltid nej och ställer aldrig upp frivilligt när det är arbetsuppgifts utdelning, men de får ändå mer i löneförhöjning än mig - avundsjuk. Det gröna monstret kom fram med sitt stora, stora huvud! Sedan skojade jag lite om vår företagshälsovård eftersom vi inte kan gå dit om vi är förkylda eller så, utan endast med arbetsrelaterade frågor. Jag tyckte det var ganska ironiskt att man INTE skulle gå till dom om man var sjuk - företagHÄLSOVÅRD- tänkte jag på, det var inte så mycket hälsovård som de hade att erbjuda. Men min samordnare/chef blev jätte arg.

Jag lämnade det mötet lite slok örad och som ett grönt monster. Jag kan inte bli av med det, ORÄTTVISAN som jag ser det, men vi har alla rätt att tacka nej och inte frivilligt erbjuda våra tjänster, och det är klart att det känns när man inte är samordnarens favorit längre, då kommer min lilla tre åring fram. Men jag har haft en lång dialog med mig själv hela vägen hem, släpp det, släpp det, släpp det, sänk dina förhoppningar. Det är ett bra jobb att ha, jag är tacksam att jag har ett jobb.

Nu önskar jag inte att jag skall drunkna in denna känsla av värdelöshet, utan borsta bort det och gå vidare. Fokusera på att göra mitt jobb på jobbet och släppa det när jag slutar.

Hur gör jag? Varför säger jag alltid fel saker? Varför tror jag att jag gör bra från mig för att sedan bli ifråga satt om jag verkligen mår bra? Varför jämför jag mig? varför duger inte jag för mig själv?

Skall inte denna sorg som jag kände svepa över mig på resan hem att ta över, jag har gjort bra ifrån mig idag, ätit bra, rört mig lite, lite mer idag, endast en 500ml cola light! En fot framför den andra!

HJÄLP - GUD vad jag klagar!

2 kommentarer:

Anonym sa...

får jag ge dig ett tips. jag har kännt nästan precis som du, mått så himla dåligt.Då fick jag ett tips från en annan som var i samma sits att gå på healing´jag trodde inte på det ibörjan heller men det hjälper en så mycket med sina ine spöken. funkar bättre en terapi så ett tips är att pröva de det är det bästa jag någonsin gjort.

Marie sa...

Jag tror faktiskt att jag skall prova det, min frissa var på något liknande och sa att det varit jätte bra för henne! Tack för tipset