Hm

Var och hämtade mitt Ellos paket som låg och väntade på mig på Maria Livs, beställt nya jeans eftersom jag nött ut de andra, de sprack längst upp på låret när jag böjde mig ner för att hämta en påse på jobbet. Som tur var hade jag på mig en ganska lång tunika så det syntes inte.

Jag öppnade paketet och provade mina jeans och här började jag dala, de har resår i midjan, DE HAR RESÅR I MIDJAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Förödmjukelsen satte in, det satt fin, högt upp och de var bekväma, men ojojoj de har resår på sidorna! Mitt fel, jag har skapat detta mitt j-l fel!

Satte på mig min tanke hatt (igen) och har nu bestämt mig för att köpa Viktväktar frystmat, till de dagar som jag jobbar, ha det i frysen på jobbet och äta det till lunch, något lätt till middag och en ok frukost, sedan MÅSTE JAG RÖRA PÅ MIG FÖR H-L-E-E! Klart det är jobbigt i början, jag förtjänar bestraffning med tanke på hur jag ser ut idag, resår i midjan på mina byxor, snyft! Okej, i relation till allt annat som händer i världen så är det inte en katastrof eller ett problem egentligen, och det är ingen som kommer att se att jag har resår i byxliningen om jag inte visar det (vilket jag inte tvivlar en sekund på att jag kommer att göra).

Jag skäms, jag känner mig dum, odisciplinerad, oattraktiv, dum, eller har jag sagt det redan?!

Det är så lätt att döma ut medmänniskor, jag gör det, jag sitter och kritiserar i mitt huvud, om medmänniskor som slänger skräp på gatan, gör de så hemma? Om medmänniskor som röker och fimpar cigaretten på gatan eller bara kastar den till marken - vem skall plocka upp den - vart tror de den tar vägen? Är också fullt upptagen med att forma konversationer med mina medmänniskor, i mitt huvud, för att de kritiserar mig för att jag är fet, jag svarar jag är i alla fall inte dum och otrevlig, men vänta lite...var jag inte dum och oattraktiv eller hur var det?!

Resår i liningen, kanske har jag nu nått botten, där det vänder, där jag beslutar mig för att nu får det vara nog, att jag tar fullt ansvar för varje bit som passerar mina läppar, varje steg jag tar och varje val.

Jag misstänker dock att alla mina nojor kommer inte att försvinna bara för att jag går ner i vikt, jag har lärt mig med åren att jag inte kan fly från mina problem eller från mig själv, jag finns alltid där jag återkommer alltid till samma punkt.

Det jag vill nu är att stå stilla och möta det som kommer framifrån - head on - inte gömma mig utan gå igenom det och sedan vara färdig.

"Eventually, the time for action must come. When this happens, be a winner, don't settle for mediocre results. Don't try to stay even. Go for it all!!"

Deng-Ming Dao