Att ha eller inte, jag visste inte vilken påverkan Olivia skulle ha på mitt liv när jag fann henne på en hemsida för Ragdolls. Jag hade funderat på att skaffa mig ett djur att ta hand om hemma, något att ansvara för, tänkte att jag var mogen tack vare att jag klarade av att ta hand om krukväxter - vilket inte fungerat så bra tidigare: ) Jag var först inne på att skaffa mig en hund, en Norfolk Terrier, gjorde massor av research och började undersöka om jag fick ha med mig en hund på jobbet. Det fick jag inte.
Då föreslog en arbetskamrat mig att titta på kattrasen Ragdoll, jag började leta och fann en uppfödare med en kull kattungar, varav EN fångade mitt intresse - Creme Brylée - från Hvenhildas, där satt hon på bild så socker söt och talade till mitt hjärta. Jag hade mail kontakt med uppfödaren Pia och kom sedan och hälsa på, fick hjälpa av en underbart snäll arbetskamrat Sineva att komma dit. Nu var inte Olivia super snabb att komma och gosa med mig, det var mest hennes syster som kom och lekte med mig, men det förändrade inte mitt beslut.
För att vara lite "newage" så tror jag Olivia var menad för mig, hon och jag, vi passar varandra så bra, innan hon flyttade in hos mig var jag så himla noga med att jag minsann inte skulle förändra mitt hem på någotvis för en katt, katten får lära sig att leva som jag. Det hände bit för bit, nu har som sagt mitt lilla liv halva min säng som sin jag har höger sida hon vänster, hon har sitt vattenglas jag mitt, fast Oliva dricker från "mitt" glass så jag får alltid byta. Olivia får alltid lukta på allt som jag håller på med, hon ligger på toalettlocket medans jag duschar, hjälper mig att torka, ligger i fåtöljen brevid soffan med mig. Fönsterbrädet är utan blommor så hon kan sitta och titta ut, vi har kommit överens om att köksfönsterbrädet är mitt, så jag kan ha mina S:T Paulas där, min älsklings planta. Hon sitter vid dörren när jag kommer hem, när jag kommer innanför dörren sträcker hon på sig, sedan rullar hon runt på mattan så jag kan klappa hennes mage. Hon pratar lite och följer sedan efter mig genom lägenheten.
Hon betyder oerhört mycket för mig och det känns viktigt att hon får ett så bra liv som möjligt, jag brukar ta med mig lite saker utifrån för henne att utforska. I dag efter att jag kommit hem från att gosa med underbara kissar så var det väldigt spännande att lukta på mina byxor. Hon tycker inte om att vara ute för hon drar sig undan och skakar som ett asp löv så jag har slutat ta med henne på en "promenad". Men hon sitter och spanar på balkongen, hackar tänder mot duvorna och små fåglarna. Jag njuter att se henne ha det bra - så som jag tror hon har det bra, eftersom jag inte pratar kattspråk.
Jag har funderat ett bra tag på om Olivia skulle må bra av att ha en lite kompis, när jag inte riktigt orkar busa på den nivån hon önskar, någon att ty sig till när jag är på jobbet. Kanske skulle det stimulera Olivia?! Det råder delade meningar om en eller två katter i min krets, som giochför sig är ganska liten, men efter att jag stött på så många ute på kattforumet som har två eller fler katter tänker jag att det kanske inte är så dumt. Speciellt för en inne katt. Så nu blir det nog en kompis, och jag får hoppas att Olivia tycker att det är lika spännande som jag, jag förstår givetvis att det inte är kärlek dem i mellan vid första ögonkastet, men jag har sett att andra klarat det och att man måste ge det lite tid.
Men detta är ett till liv att ta hand om, och ett beslut som skall tas med all information till hands, för man kan inte lämna tillbaka ett liv, jag anser att innan man tar på sig ansvaret så måste man vara villig att ta hand om alla eventuella konsekvenser, ett liv anser inte jag att man kan "testa" för att sedan lämna tillbaka för att det inte riktigt passade med vad man tänkt sig.
När det gäller katter speciellt så blir jag så ledsen för den attityd som verka råda, "äsch en katt klarar sig" " en katt är ett ensam djur" precis som om man inte har ett ansvar att se till att detta liv har det de behöver, mat, vatten och ett säkert ställe att återkomma till och bli varm, kärlek och omtanke, vaccinationer och omvårdnad. Det verkar råda en slit och släng attityd som om katter liksom råttor är skadedjur. Det gör mig jätteledsen, och den attityden verkar gälla ALLA katter oavsett ras. Även fast liksom med hundar, vissa katter är fram avlade för speciella drag. Ja, nu vet jag inte mycket om avel, men kände helt plötsligt hur arg jag blir när jag tänker på alla dessa "sommarkatter" som blir lämnade efter att haft ett hem med människor som ser efter dem till inget, återvänder en dag hem till en stängd dörr. Ursch!!!!!!
Det lutar mot att det kommer ett till kisse liv in i vårt hem, ska jag ska jag inte, det är ofta som jag upplever att jag står på den där vågen. Nu sitter jag hemma, just druckit mitt kvälls te, lyssnar på Totta Näslund, Olivia ligger på sovrumsgolvet med huvudet på dörrposten, det är lugnt och stilla här i Sandarna, jag ser gatbelysningen på leden mot Högsbo uppe i backen, jag ser lamporna tända i husen i Kungssten. Det är harmoniskt just nu, en ombonad känsla, jag skall lägga mig och fortsätta läsa min underbara bok och ser fram emot en sovmorgon i morgon med en lång frukost med korsordslösning.
Att ha eller inte, ja, det är en bra fråga!
"The hardest part about moving forward is not looking back."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar