måndag 8 september 2008

Matlagning



För ett år sedan hade jag inga problem att laga mat för en, tyckte tillochmed att det var roligt, jag ansträngde mig för att göra det nyttigt och behändigt att ha med mig som lunch dagen efter. Men de senaste månaderna har laga mat för en, eller för någon överhuvudtaget, blivit lika roligt som att diska. Nu har jag köpt en diskmaskin för att ordna det där med att diska, men jag tvivlar på att det finns en matlagningsmaskin som köper, lagar och serverar maten.

Har gjort det så lätt för mig som möjligt, köpt lätta grönsaksblandningar så det bara är att steka lite kyckling så är det färdigt, Fidus blandningar med bladspenat, kikärtor och linser, tomat etc. är super goda.

Det är så dumt, jag behöver mat, bra mat och med lite planering så är det inte så svårt, men det verkar som att bestiga ett berg, eller gå till posten i mitt fall. Jag vill gå ner i vikt, jag kan göra det även fast jag är på alla dessa mediciner, det är jag säker på, men då behöver jag äta bättre och röra på mig. När jag gick ut idag, för att försöka komma igång efter att legat i sängen sedan torsdag, så fick jag världens magknip, panikångest, jag skäms, men jag var tvungen att hoppa in i en skogsdunge och göra nummer 2, så extremt pinsamt. Bilar och bussar åkte förbi nedanför, lägenheter ovanför och jag med bar bak i buskarna, jag ville bara försvinna.

Klart jag överlevde, men, då började den långa harangen, hemma från jobbet i fredags och idag, självhat, att jag blir sjuk, händer en gång i månaden men lägger jag ihop det blir det mycket, dumma, dumma, dumma, gick ramsan i huvudet, dumma, feta, j-l ko, dumma, feta, j-l ko, jag var genom svettig när jag kom hem, håret, kläderna, skorna, kastade av mig allt och det kändes som om jag sprungit hela vägen. Jag gick och la mig, somna, men allt fanns kvar när jag vakna. Kunde jag skulle jag förbjuda mig att äta, men det är ingen lösning.

Jag kan ju laga mat, jag kan, jag triggar i gång panik attackerna så jag kan lugna ner mig också, jag kan mycket mer än vad jag tror, just nu känns allt bara blä.

Men jag skall igenom det här.

Inga kommentarer: