Dragonfly

När jag endast arbetat någon månad på mitt nya jobb, 2004, följde jag med på en konferens till Danmark, där vi skulle presentera oss fick vi välja ett djur att representera oss, jag valde - Dragonfly - för att namnet i sig är en paradox som jag är. Dragon, stort kraftigt starkt djur, fly liten envis individ. Jag tycker fortfarande att det stämmer och skulle välja det igen om tillfrågad.

Det är underligt när något händer, när man blir deprimerad och världen verkar annorlunda, min verklighet är kanske inte den egentliga verkligheten, om du förstår vad jag menar. Jag har nog sagt det tidigare att jag fortfarande är lite orolig att jag är ute och "svävar" i min egna verklighet och uppfattar min omvärld fel. Men det är klart att vi alla har olika syn på livet och ser det utifrån det egna perspektivet.

Jag känner att jag trappat av lite i mitt sökande efter ett bättre leverne för mig själv, vet inte riktigt vad det var som hände men det kändes så tungt, som om jag låg (ligger) under en hög våta tunga ylle filtar och endast har mina ben fria. Efter försök att åla mig ut gav jag upp och gav efter för tyngden för jag orkade inte putta längre, det var för krävande, alla dessa "måsten" och att jag skall vara på ett speciellt sätt, nu är detta som jag uppfattar det, inte nödvändigtvis som det är. På jobbet "måste" jag vara glad, snäll, vänlig, pratsam, social och göra mina uppgifter. Ja, det låter inte krävande, men jag har ju också rätt att ha dagar då leendet inte riktigt når upp till ögonen och jag uppfattar inte att jag har varit otrevlig mot någon av mina arbetskamrater, eller vänner.

Men saken är ju den, att jag har tagit det min chef sagt och dragit det till en extrem, jag har en tendens att överdriva, det är "Drama Queen:en" i mig, "Ack, livet är hårt mot mig". Tror det har att göra med att jag är osäker på om den personen som jag är verkligen duger, och jag känner inte henne så bra, har inte sett henne sedan 1999, och det är ett tag att vara separerad från en betydelsefull del av mig själv. Men jag undrar...hur det skulle vara att våga allt...och prova att ta livet som det kommer? Släppa taget om "kontrollen" och behovet av att till fredställa alla och bara gå med känslan. Jag tror nog inte att jag blir så vansinnigt galen, elak och hopplös som jag tror, jag tror inte det blir en katastrof.

Det är värt ett försök, för jag är som en Dragonfly, stark och liten och irriterande, underbart eller hur!

Jag skall göra så gott jag kan, jag skall försöka slappna av i ena handen i morgon öppna handen och sträcka ut fingrarna - om de kommer ihåg hur man gör!

Bzzzzzz