Spott

Han spottade på spårvagnsgolvet, ”spottar du på golvet hemma?” säger jag kort, han tittar bort från mig, ner mot sidan. Hörlurarna på, tom blick, jag går fram mot honom lyfter på vänster hörlur och skriker ”SPOTTAR DU PÅ GOLVET HEMMA?” Ja, i fantasin vill säga, jag förstår inte hur det kommer sig att vuxna spottar på golvet? Jag har berättat tidigare om att jag såg en ung kille som spottade på spårvagnsgolvet, honom kan jag på sätt och vis förlåta - pga hans ålder. Men denna mannen var i min ålder, han borde åtminstone veta bättre, tänka längre, skulle han vilja sätta sig ner på en plats och sedan upptäcka att du satt foten i någon annans loska?!

Å andra sidan har jag varit med om en äldre man som snutit sig i handen (utan handske) ”flickat” av det och sedan tagit i mitten stången för att hjälpa sig på spårvagnen. Sedan dess försöker jag undvika att ta i saker på spårvagnen, och när det händer - som det gör - tvättar jag dem så snart jag kan.

Har aldrig varit en person med bacill skräck, skrivande person har plockat upp tuggummi från marken och ploppat i munnen för att fortsätta tugga - ok, ålder fyra, fem tror jag, men ni förstår. Jag är inte så noga med bäst före datum, luktar det inte för illa är det ok med mig.

Men nu, nu tycker jag inte om när man spottar på golvet på spårvagnen, men det har nog inte med min bacill skräck eller inte att göra, utan mer om allmän hyvs.

Så, jag hoppade av spårvagnen, tog hissen upp till fjärde våningen i grannhuset, upp för två halv trappor över vinden och ner för två halv trappor och hem, där jag möttes av två yrvakna katter.

Har inte lyckats få tillbaka formen ännu, känner fortfarande att jag måste vara varsam med mig själv. Men jag försöker hålla mig till nuet så gott jag kan, det kommer att bli lättare med tiden.

Så är det!