Vem?

Började fundera på vem jag är, vad jag tycker om, vem är Marie Katie Gerahty? Den här frågan kom efter jag varit hos terapeuten, där hade jag pyst ut all min ilska, och kommit fram till att det är viktigt för mig att ha kontroll på mitt liv och det som sker där. Att det är jag som tar besluten, att min röst är respekterad, att jag inte blir överkörd.

Har en tendens att ge över mitt liv till personer i mitt liv som är starkare, men nu har det börjat göra mig mycket arg, den jag är arg på är mig, att jag så lättvinligt gör som andra säger för att de säger det – även fast jag känner i hela kroppen att det går mot min vilja. Ju mer jag gör det, ju mindre kraft har jag kvar själv, jag ger bort den och kvar finns ett tomt, vilset skal.

För ett tag sedan åkte jag av min stig, nu är jag vilsen i snårskogen och det bästa jag kan göra är att vända helt om och gå tillbaka, tillbaka dit jag tappade bort mig, tillbaka till den delen av stigen och sedan sakta maka mig framåt igen. Det är ingen brådska, ingen stress, bättre att jag går i MIN takt än någon annans och går vilse.

Det är otäckt när jag hamnar i denna högvarvs virvel som jag varit inne i sedan sent förra veckan, jag känner när jag pratar att jag går igång, jag pratar snabbt, tappar ord och ämnet, jag känner det som jag springer hela tiden fast jag står eller sitter still. Nu, två timmar efter min tid hos terapeuten har virveln tappat lite av sin fart, min kropp är trött, den känns tung och mina ben har slutat strama, sluta spänna, mina muskler börjar mjukna upp.

Jag kan inte vara kvar i den otroligt snabba virveln länge utan att lida för det, nu var det nära att mitt självdestruktiva ”jag” tog över, att jag gjorde ett stort drama som skadar mig mer än någon annan. Jag tackar min terapeut för att hon klubbade ner den varningsskylten framför mig för att stoppa mig, få mig att tänka till.

Marie Katie Gerahty har upptäckt att hon tycker om att ”BESTÄMMA SJÄLV” och att vara ”kapten” över sitt eget skepp. Att hon har en stark vilja och en önskad att blir hörd, respekterad för den hon är – vem det nu än är. Jag har mina aningar om Marie, det är ju jag/mig det är frågan om, den konstanta person som varit med mig hela mitt liv, en historia, en nutid och en framtid – men det som är viktigast är NU.

Jag vet att jag tycker om många saker, jag är nyfiken och vill gärna tänka, fundera över olika saker, tycker om att lösa problem eller hitta saker. Jag tycker om varm musik, varma färger, saker med liv i sig liksom, en vibration som passar min egen. Vänlighet, artighet uppskattar jag, ta sig tid och stanna upp, lyssna utan att vara så fullt upptagen av vad man själv skall säga så man pratar i mun på den andra, inte lyssnar färdigt – det har med respekt att göra.

Jag tycker om tystnad, men även musik, att lyssna på P1 medans jag jobbar eller plockar i mitt hem. Jag ÄLSKAR ord, att läsa, lära mig nya saker och undra, undra hur det blir som det blir – vilket går ihop med att tänka och fundera. Jag tycker mycket om tatueringar, konst, människor som kan göra fantastiska saker med sina händer. Varma människor, varma människor som inte har så bråttom. Där genuinitet är viktigare än: hur mycket du dricker, vad du jobbar med och hur många du känner etc.

Att sitta, mitt ute i skogen och lyssna på vinden, att lyssna på svalorna, duvorna och hur bladen rufflar i trädkronorna, en nybäddad säng, en ny duschad kropp, lugn, lugn.

För mig är det viktigt att saker får ta den tid det tar, sedan blir även jag otålig och tycker att det kan röra på sig – Marie Katie Gerahty har börjat sin resa och nått fram en bit – vart är målet? Det vet jag inte för ens jag kommer fram.

Jag vet dock att jag vill lära känna mig själv, igen, vila i mina åsikter, min tro och underhålla min nyfikenhet!

Jag har en lång sträcka framför mig, men så är det, tack och lov!