En bisvärm har bott i mitt huvud den senaste veckan, det är irriterande och det tycks som samtal inte har någon effekt på de små liven, ”klart ni inte kan bo i mitt huvud, det förstår ni väl?!” Det svarar tvärt och sanningsenligt ”det kan vi visst, vi gör det ju”. Vad svarar jag på det? Ett annat tillvägagångssätt krävs, jag måste vara lite förnurlig och hitta ett alternativt boende för dem.
Tänkte först på Azalea, men hon har nog redan tusen bin i huvudet, Olivia – nä, inte alls, men kanske någon inte ont anande medpassagerare på spårvagnen! Vilken bra ide, skall prova det på vägen hem.
Jag är less och ”sticka-ut-tungan” trött på denna känsla av snurr och kaos, att inte klara av att tänka konstruktivt, när jag vet att jag kan, är irriterande, att inte ha möjligheten att ta ut det som snurrar och titta på det i dags ljuset för att sedan separera skeenden och sätta dem i en mer sanningsenlig kombination. Det är så jag brukar göra, ta ut det som oroar och se på det utanför mig själv, och ta hand om det som behövs redas ut.
Det jag är behov av är sömn, sova genom hela natten, komma åter i en bra sömn rytm, det kanske tar en stund, men förr eller senare bör det rätta tills sig. Jag oroar mig mycket just nu, tankar snurrar och mitt ”själv” upp piskade drama från i torsdags ligger kvar, rädslan, besvikelsen.
Jag försökte hitta fotfäste hos min terapeut i dag, kanske kom jag närmre jorden men jag har inte landat. Jag förklarade att det är typiskt mig att jag alltid ställer till det, speciellt när det har börjat lugna ner sig, när jag börjat komma till rätta med mitt liv, då brukar jag göra något för att rasera det som är bra, det positiva jag gjort. Det var jag rädd för att jag skapat och att det var över, att jag aldrig kommer tillbaka efter detta.
Men inget är förstört, det värsta har redan hänt, ok, jag stutsar ner i mina mörka hål med jämna mellanrum, men det ordnar sig, jag klarar alltid av att klättra upp igen.
Nu får jag fokusera på det jag kan göra idag, och ta hand om var sak efter det dyker upp, jag kan inte veta eller reda ut problem i framtiden, jag kan heller inte ändra det som varit, allt jag har är NU.
Jag gör det bästa jag kan, fast bina stör mina tankar!!
Tänkte först på Azalea, men hon har nog redan tusen bin i huvudet, Olivia – nä, inte alls, men kanske någon inte ont anande medpassagerare på spårvagnen! Vilken bra ide, skall prova det på vägen hem.
Jag är less och ”sticka-ut-tungan” trött på denna känsla av snurr och kaos, att inte klara av att tänka konstruktivt, när jag vet att jag kan, är irriterande, att inte ha möjligheten att ta ut det som snurrar och titta på det i dags ljuset för att sedan separera skeenden och sätta dem i en mer sanningsenlig kombination. Det är så jag brukar göra, ta ut det som oroar och se på det utanför mig själv, och ta hand om det som behövs redas ut.
Det jag är behov av är sömn, sova genom hela natten, komma åter i en bra sömn rytm, det kanske tar en stund, men förr eller senare bör det rätta tills sig. Jag oroar mig mycket just nu, tankar snurrar och mitt ”själv” upp piskade drama från i torsdags ligger kvar, rädslan, besvikelsen.
Jag försökte hitta fotfäste hos min terapeut i dag, kanske kom jag närmre jorden men jag har inte landat. Jag förklarade att det är typiskt mig att jag alltid ställer till det, speciellt när det har börjat lugna ner sig, när jag börjat komma till rätta med mitt liv, då brukar jag göra något för att rasera det som är bra, det positiva jag gjort. Det var jag rädd för att jag skapat och att det var över, att jag aldrig kommer tillbaka efter detta.
Men inget är förstört, det värsta har redan hänt, ok, jag stutsar ner i mina mörka hål med jämna mellanrum, men det ordnar sig, jag klarar alltid av att klättra upp igen.
Nu får jag fokusera på det jag kan göra idag, och ta hand om var sak efter det dyker upp, jag kan inte veta eller reda ut problem i framtiden, jag kan heller inte ändra det som varit, allt jag har är NU.
Jag gör det bästa jag kan, fast bina stör mina tankar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar