När jag gick av spårvagnen vid Brunnsparken såg jag en väska och ett paraply ligga bakom min sits, jag satt vid dörrarna så mellan sitsen och dörren finns en aluminium vägg, där låg väskan och paraplyet, brun tygväska. Jag reflekterade inte över det just då, men medans jag stod och väntade på att gå över vägen kom undran – vems var väskan?
Vid 11.00 var det dags att gå till terapeuten, hade en bra pratstund och kom därifrån med mer energi, när jag var på väg där ifrån och just gått förbi synagogan, låg det en övergiven ryggsäck på trottoaren – varför ligger den där? Är det en bomb? Ja, jag tänkte det, en bomb, men likväl fortsatte jag förbi den utan att göra något åt den, tänkte säkerligen i mitt undermedvetna att det allt var någons i alla fall.
Äntligen framme vid porten till jobbet, in gick jag, förbi stegen och reflekterade över hur mycket större det ser ut nu i foajén, när väggarna är vita, ett par steg från stegen uppmärksammar jag en vit bok, först trodde jag att det var ett videoband, men det var en inbunden bok i vitt med guldskrift – jag tittade inte efter titeln, kände mig lite dum, undrade över dolda kameran efter så många udda iakttagelser under en morgon och förmiddag.
Nu kittlar det lite i kroppen – tänk, den som är modig nog att titta i den kanske blir överraskad av en tusenlapp?! Vad vet jag? Jag fegade ut och gick vidare.
Det är väl rädslan för att göra bort sig som ligger djupt i själen som stoppade mig från att titta, nyfiken är jag, men att ”se dum ut för andra” är ju ”jätte farligt”. I våras, tror jag det var, hade ett företag en reklam kampanj som innebar att de la ut kokosnötter på olika ställen i stan, den hade en lapp runt sig. Jag ville, men tog ingen, men det gjorde min modiga kollega Lisa, jag vågade inte och gick miste om en god ”färsk” kokosnöt!
Ibland är det värt att våga, för det man ”vinner” i slutändan kan vara värt mycket, antigen för sig själ eller rent generellt.
Mysterier!
Vid 11.00 var det dags att gå till terapeuten, hade en bra pratstund och kom därifrån med mer energi, när jag var på väg där ifrån och just gått förbi synagogan, låg det en övergiven ryggsäck på trottoaren – varför ligger den där? Är det en bomb? Ja, jag tänkte det, en bomb, men likväl fortsatte jag förbi den utan att göra något åt den, tänkte säkerligen i mitt undermedvetna att det allt var någons i alla fall.
Äntligen framme vid porten till jobbet, in gick jag, förbi stegen och reflekterade över hur mycket större det ser ut nu i foajén, när väggarna är vita, ett par steg från stegen uppmärksammar jag en vit bok, först trodde jag att det var ett videoband, men det var en inbunden bok i vitt med guldskrift – jag tittade inte efter titeln, kände mig lite dum, undrade över dolda kameran efter så många udda iakttagelser under en morgon och förmiddag.
Nu kittlar det lite i kroppen – tänk, den som är modig nog att titta i den kanske blir överraskad av en tusenlapp?! Vad vet jag? Jag fegade ut och gick vidare.
Det är väl rädslan för att göra bort sig som ligger djupt i själen som stoppade mig från att titta, nyfiken är jag, men att ”se dum ut för andra” är ju ”jätte farligt”. I våras, tror jag det var, hade ett företag en reklam kampanj som innebar att de la ut kokosnötter på olika ställen i stan, den hade en lapp runt sig. Jag ville, men tog ingen, men det gjorde min modiga kollega Lisa, jag vågade inte och gick miste om en god ”färsk” kokosnöt!
Ibland är det värt att våga, för det man ”vinner” i slutändan kan vara värt mycket, antigen för sig själ eller rent generellt.
Mysterier!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar