Nu kom den igen, den där rösten, ett samtal var allt som krävdes och de står alert och redo för att börja kasta smuts. Jag måste komma överens med mig själv att lita på mig själv så pass att jag kan luta mig tillbaka i vetskapen att det kommer att ordna sig. Det spelade ingen roll att jag skrev ett brev och förklarade hur jag ser saker och hur jag skulle uppskatta att ha det under tiden jag är på arbetet – men så gick det upp för mig – äsch, va f*n, spelar det någon roll i egentligen om hon förstår eller inte? Spelar det någon roll att det verkar så svårt att se saker från mitt perspektiv också, efter jag tagit mig tiden att förklara?Om jag aldrig kan vinna varför stretar jag hela tiden emot? Jag vill vara som alla andra på jobbet, inte står ut för mycket pga. min sjukdom eller ens att det skall vara ett ämne för diskussion. Jag vill komma och gå utan anmärkning, nu är det så jag behöver ha det, jag behöver passera under radarn fast jag är en liten ”attention seeking Drama Queen” annars orkar jag inte, och jag tror inte att jag vill ge upp, i alla fall inte just nu – det är ju jul snart – julklappar och ja…..MAT!!!!!!
”Det vore nog bra om du tog som vana att berätta för dina arbetskamrater de dagar som du inte mår bra, att vara öppen med det” det var meningen som fick mig att inse att jag har stått och fäktats med min egna väderkvarn. En egen tappning av Don Quijote de la Mancha är vad jag framställer dagligen, inte undra på att jag blir så tagen, det är tungt att slåss så var dag! Någon annan har sagt att man får välja sina krig/strider och genom telefonsamtalet jag haft i dag, samt tiden att reflektera över det som sagts, är det nog så, jag måste komma till insikt att denna person har en bestämd åsikt om mig och hur man skall handskas med mig, allt jag kan göra är fortsätta arbeta med mitt förändringsarbete, sköta mitt jobb och bygga på min integritet, om man kan det?!
Jag tänker inte gå runt och säga att i dag har jag en dålig dag, för det behöver ingen annan göra, ser inte varför enbart jag måste bjuda på denna öppenhet, sedan är det så att mitt humör kanske sjunker en stund för att sedan göra en helomvändning, så varför säga att jag mår dåligt när jag vet att det kan ändra sig när som? Bättre är att bara vara, göra mitt jobb och inte vara elak mot mina arbetskamrater.
Marie – Förutsättningslöst på arbetet!!
Nu menar jag givetvis inte att inga krav kan ställas på mig, givetvis skall jag göra de arbetsuppgifter som jag är anställd för, jag menar mer på min person, min personlighet, hur jag är helt enkelt. Alla har vi våra egenheter har jag hört, och som jag sagt tidigare, vi skall alla göra vårt bästa för att respektera varandra – det gäller även att jag har rätten att önska att andra respekterar mina personliga val. Man behöver inte hålla med eller ens ha en åsikt, de val jag gör är upp till mig och så gäller även för dig och dig och dig.
Nu skall jag tillbaka till arbetet i morgon, det kommer att komma frågor, jag har all rätt i vägen att parera de med artighet, i morgon kommer jag att vara där förutsättningslöst, och det kommer att fungera bra eftersom förutsättningarna till en lugnare dag finns. Min väderkvarn är inte på plats, och även när den är det kommer den från en vacker sommar äng med välmening, det är bara skönt att undvika frestelsen
att ta till lansen för att resa den i anförande mot sagd kvarn!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar