tisdag 23 december 2008

Förväntningar på mig själv


Jag skapar nu min egen jultradition, jag har ingen gran och nästan inga juldekorationer, extremt få sådana, men jag känner inte mycket för jul, ÄLSKAR presenter, det skall jag inte himla om, att se dem, klämma på dem, gissa vad som kan gömma sig under papperet, den delen kommer jag nog aldrig från. Det är klart, jag tycker om maten och känslan av att vara tillsammans, men det har varit ett högt pris på dessa sammankomster under de senaste sju åren, så för mig är det lite värt.

Jag älskar att vara med människor, men jag måste också ha friheten att dra mig undan, att få välja, älskar att spela sällskapspel, det blev en strategi jag hade, jag köpte ett nytt sällskapsspel de senaste tre åren för att försäkra mig om en aktivitet som fick tiden att gå och som jag uppskattade. Okej, jag är en dålig förlorare, men jag har lärt mig att inte visa det utåt, inte förstöra för de andra utan be om en till omgång, jag erkänner att jag är en dålig förlorare, det gör jag, men jag håller tag i humöret som oftast följer med.

Jag ska handla mat senare i eftermiddag, se till att jag har så jag kan få en riktig julfrukost och lite jullunch och julmiddag, nu ska jag giochförsig bort på julafton, men det är gott att ha ett fullt kylskåp med möjligheter.

Låter som jag är en besvärlig människa, men jag ser det som att jag försöker hitta mig själv, och om jag hela tiden försätter mig i situationer som får mig att må dåligt, ja, då kan jag finna att jag skyller på andra människor och situationer, när det kommer till kritan så är det upp till mig, det är jag som reagerar på vad som händer, så jag måste ta ansvar för att se saker lite mer objektivt, försöka undvika läsa in mer i situationer och saker än vad som finns där.

Jag reagerar lika mycket på den historia jag har med personen i fråga, som för det som händer. Jag är väldigt intolerant när det gäller personer som jag anser har svikit mig eller ”gått på mig”, har jag tappat tilliten eller respekten för en person är det väldigt svårt att få den tillbaka, jag kanske kan vara ”blind” för det som skett, men jag har en oro ständigt, relationen till denna person blir inte jämlik utan jag känner mig ofta i underläge. Varför dömer jag andra så hårt?

Fast, en sida av mig är dum som en hundvalp, hur ofta du en sviker, och behandlar mig illa så återkommer jag med flaxande svans och tungan hängande ivrigt utan för munnen med förhoppning i mina ögon – älska mig, älska mig – är allt jag vill, eller åtminstone – välj mig, välj mig, önska vara med mig – att få vara någons prioritering det är min ultimata dröm och önskan.

Jag har en ro inom mig som är mycket behaglig, ingen stress, ingen nervositet, så är det just nu, jag sover som en prinsessa i min säng med den nya bädd madrassen, jag ÄLSKAR min säng, den är perfekt, skapad för mig, min egen prinsess säng utan säng himmel tack!
Jag har en enorm oreda att klara ut, jag ställer till det för mig själv så ofta att det är absurt, jag är så trött på hur jag gör saker mer komplicerade för mig en vad det behöver vara, jag har börjat kommunicera rakare, inte linda in saker för mycket utan sagt vad jag menar, det går snabbare på det viset och jag undviker missförstånd.

Det är klart, även för mig, att jag gjort framsteg i år, jag är lite klarare på vad som behövs göras för att hjälpa mig själv, nu behöver jag verkställa det jag kommit fram till, göra det istället för att tänka det. Vikten, vikten är en viktig del, men jag tror att den kommer att samarbeta med mig på så vis att när jag GÖR det andra följer andra delar med.

Jag har mitt mål, jag skall arbeta aktivt för att gå ner så mycket jag kan, så om jag är klok och verkligen anstränger mig, kan åka till Cape Cod för att vara med på Janets bröllop vilket jag verkligen, verkligen vill!!!!

Det är upp till MIG – hemska tanke – jag som är ett sådan lat as!

”Our attitude toward life determines life’s attitude towards us.”
John N. Mitchell

Inga kommentarer: