Det finns en landshövdingshus länga som jag suktar efter, så att tungan hänger utanför munnen och droppar saliv - typ, det är Älvsborgsgatan 15. Jag har memorerat numret så jag skall veta OM en av dessa lägenheter blir lediga någon gång.
Så HÄNDER DET! På familjebostäders omflyttningsplats finns en två rums lägenhet på 63 kvm ledig, okej, jag hanterar som sagt inte besvikelse så bra, och jag hoppas ALLTID tills det är helt uppenbart och lite till att det inte gick vägen, jag sökte den, nu är det bara att vänta, inte förns efter helgerna vet jag om jag ens får gå och titta på den. Men det är liksom - gatan- huset, området - ALLT i ett, ja, jag vet inte hur jag skall förklara det, men...
Ska nu peta det ur mitt medvetna och fokusera på att skapa en lika rofylld jul för mig själv som jag önskar. Ska köpa lite till i matväg så jag har ett litet julbord och se till att tjejerna och jag får det extra mysigt. Har pratat lite med Azalea i kväll, sagt till henne att hon och jag får leka lite och ha lite tid tillsammans bara hon och jag - klo klippningen i går var inte populär, brukar passa på och göra det när dom halv slumrar, men eftersom jag borstade Olivia tyckte jag att jag kunde ge det ett försök. Ja, det gick sisådär, försökte minsann att vara mycket bestämd, fick nästan alla klor klippta, får ge det ett till försök senare.
Det är så fint hemma, och det är hur mysigt som helst, underbar helg har det varit, läst en väldigt intressant uppsatts om växelvisboende för barn, hur viktigt det är att barn har inflytande över sin boendeform så långt det går, de hade gjort en undersökning med tonåringar som bott/ bor växelvis och den var oerhört intressant att läsa.
Min mamma och pappa skildes när jag var sex år, jag har inget minne av att bo med pappa, jag kommer inte i håg mycket från vår tid tillsammans som familj, lite bilder här och där, men jag vet inte om det är för att jag sett foton eller något som jag faktiskt kommer i håg. Kommer faktiskt i håg hur mitt rum såg ut komiskt nog. Jag bodde hos min pappa varannan helg, till en början bodde mamma och pappa nära varanndra, i samma bostadsområde så det var nära, det var skönt att ha pappa själv, älskade att vara med pappa, bara han och jag och min stora syster.
Det ändrades dock när pappa träffade en ny kvinna och de flyttade i hop, denna kvinnan hade två egna barn, två pojkar som var fem och tre, de träffades kanske ett år efter mamma och pappas skilsmässa. Här började allt gå fel, jag minns fortfarande än i dag när jag satt i denna nya kvinnas kök, pappa hade flyttat in med henne, hon hade tyg tallriks underlägg, jag spillde spagetti med sås på denna och det blev en stor scen för det, den äldsta killen skrattade gott åt det ( han har jag inget ont mot, han var barn som jag trotts allt) medans hans mamma som sagt gjord en stor grej av det, la papper under tallriken och runt min hals som haklapp, jag var sju år. Hon behandlade mig alltid annorlunda, min stora syster slapp tidigt följa med till pappa, medans jag åkte dit varannan helg tills jag var tretton år och flyttade från Gävle till Göteborg.
Jag har inte någon kontakt med min pappa idag, jag känner honom inte så bra, men jag saknar honom intensivt ändå. Det var många gånger under min uppväxt som jag önskade att pappa hade kommit och räddat mig, att han valt mig, att han slagits mer för mig inte släppt mig, glömt mig och tagit hand om en annans kvinnas barn på det sätt jag önskat han tagit hand om mig. Trotts allt kan jag inte hjälpa att älska honom, jag hoppas (på någon nivå) än i dag att han kunde komma och göra mig "säker".
Men det har gått över trettio år nu, jag är vuxen sägs det, men jag kan fortfarande känna en dragning till män som är bra fädrar till sina barn, jag beundrar deras kärlek till sina barn, engagemang och stolthet det visar för sina barn. Pappas granne visste inte ens om att han hade barn, inget foto på oss finns i hans hus, jag tror inte han nämner oss överhuvudtaget, Pappa har två döttrar, fast i hans värld som den är i dag finns vi inte. Hans nya kvinna, hatade min mamma, jag fick betala för det hatet fast jag inte är min mamma, det blev glasklart ganska snabbt.
Det finns många dagar jag hatar henne, lika mycket som jag älskar min far ironiskt.
Men, jag har haft en lärorik helg, mysig helg och mitt hem är urmysigt, jag är ny tvättad, har en ny 9 cm tjock bäddmaddrass på min säng, på min gamla bäddmaddrass som är ca 5 cm tjock som ligger på resårbåttens maddrass, så nu har jag verkligen min efterlängtade prinsessan på ärten säng, min mamma har kallat mig det sedan jag var liten, retat mig för att allt måste vara på ett speciellt sätt när jag skall sova - nu är jag där - kanske lägenheten......
Den som väntar får se - whish upon a star eller vad är det Benjamin s brukar sjunga? Fast jag längtar tillbaka till Arne W, och efter Trolltider.....
Älvsborgsgatan 15 snälla snälla snälla.....
"What is meant for you will not pass you by."
Kanske inte rätt kvoterat, men snar likt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar