Tittade på "Horton" igen, medans jag åt frukost, ja menar, han är så positiv, så "can do" även fast han klantar till det så fixar han till det sedan, när det kommer till att göra misstag för att sedan fixa till det är något jag känner igen i mig själv. Men Horton gör det med glädje och utan en inner dialog - jaja, jag vet att det är en tecknad film, men herre gee, den är underbar!
Efter jag fått följa med min väninna för att handla mat tittade jag på "The Jane Austen Book Club" eftersom jag själv gillar Jane Austen, den var mysig, det var en perfekt söndags eftermiddags film att titta på hop kurad i soffan med en älsklings filt. Den handlade om fem kvinnor och en man som startar en bokklubb där var och en skall läsa och ha ett möte gällande en av Austens sex böcker, det är om relationer, livet och det är som att sitta med, jag tyckte om den.
Det finns många "borden" här hemma hos mig eftersom jag inte städat färdig, det ser fortfarande ut som en sophög, har dock slängt fyra soppåsar med skräp och har fortfarande två till påsar att kasta, men det är ok, det är bara jag och tjejerna som bor här hemma och jag skall inte ha något kalas.
Är lite orolig för att gå tillbaka till jobbet i morgon, jag vill inte ha några fler diskussioner rörande mina känslor eller inre liv, så länge jag inte är utåt agerande och elak, har jag bestämt, har jag rätten att neka tillträde till min inre värld och känsloliv. Det är vad jag kommit fram till, kanske skall jag be om ursäkt för att jag snäste till, men jag tänker inte göra det till någon cirkus för det, så jag skall be om ursäkt för utbrottet, men that's it! Blir löjligt att chefen skall vara med, men det har hon ju sagt och hon är basen så...
Så jag får påminna mig själv om att jag har rätten att bestämma vad jag delar med mig, jag har också rätten att sätta gränser, men jag har skyldigheten att bete mig "civilized" och om det råkar bli fräs, får jag kanske be om ursäkt för det om den andre blir ledsen. Professionellt och moget beteende, eller...Jag vet inte, jag bara härmar det som jag tycker jag ser runt mig. Ja, alltså utanför jobbet, för på jobbet så tycks jag inte tolka korrekt hur jag än läser det.
Det finns ett motstånd att gå till jobbet i morgon, men det är tid kvar tills dess och det brukar lätta upp efter det att måndagsmorgon är avklarad. Min chef har varit ett oerhört stöd och hjälpt mig fram, kanske är det så att vi får definiera om vår "relation" nu när jag har andra som hjälper mig utanför jobbet.
Jag är bara livrädd att jag är fel ute utan att förstå det? Hur vet man att det man tänker och känner är ok?
"A man´s errors are his portals of discovery."
James Joyce
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar