Velig, velig det är jag!!!

Nu har jag börjat fundera på det här med Gastric Bypass, det är mycket pengar, långvariga konsekvenser, blev såld på en snabb lösning som jag såg det, men problemen jag har kvarstår, det med tröstätning, för tre år sedan gick jag ner med hjälp av Vikt Väktarna och om jag har gjort en gång borde jag klara det en annan gång. Det handlar om att bestämma sig och skapa restriktioner i min hjärna, liknande restriktioner som operationen skulle ge mig fysiskt. Jag är lite "rädd" för att jag låter mig vara impuls styrd, pengarna finns där, fast det var menat till annat, men när detta alternativ kom in i mitt huvud tänkte jag, "fantastiskt" och snabb viktnergång, men med livslånga konsekvenser, jag har läst, pratat med andra som gått igenom det, men nu börjar jag vackla, nu är jag inte helt säker. Men jag behöver inte bestämma mig än, jag kan låta det bero en vecka till eller så. När man frågar om råd får man olika från olika personer. Inte konstigt givetvis!

Jag har ju min cykel som kan hjälpa mig på vägen, Ruth Humphries, nu när jag vet att jag kan cykla, men skall dock fortsätta mina övningsrunder längs små vägarna på Västra Kyrkogården ett tag till, två veckor kvar till semestern då jag tänkt att jag kunde ta lite längre turer. Visst kommer jag ihåg hur man cyklar, det var dock ovanligt med cykelkorg och vikten jag hade där fram. Får se till att packa cykeln med mer jämnvikt. Cykeln var ett impuls köp, jo, det är klart, jag gjorde en hel del efterforskning, men jag visste i grund och botten vilken typ av cykel jag önskade mig, nu har jag min ultimata dröm cykeln, kanske inte i min dröm färg, men i den klassiska modellen jag önskade mig. Har även köpt de där hålfotsinläggen och det kanske gör det lättare att börja prommenera igen!

Jag har så mycket som pågår i mitt huvud för tillfället, jag har ett förändringsarbete på gång, det tar mycket kraft och energi från mig, och en bukoperation på det undrar jag om det är rätt väg att gå när jag redan är psykiskt skör?! Jag tror att det är min frälsning, men är det så verkligen?! Mitt beslut, och för stora beslut blir jag ofta utmanad så vi får se vart hänn det bär.

Det har varit en bra dag idag, jag har varit hos min samtals treapeut, det var skönt att ha det igen och veta att det stödet finns tillgängligt där för mig även nästa vecka. Jag kan bena med mycket i mitt huvud, men ibland hjälper det extra mycket att göra det högt för någon annan, se om man kanske tycker att det låter lika klokt den gången. Jag vill annorlunda, men jag är rädd att detta är samma som tidigare, att jag börjar men inte fullföljer det, men jag har inte haft detta professionella support tidigare. Jag är så rädd att jag skall förlora denna lilla framgång som jag haft. Jag är rädd att jag skall vara fet resten av livet, dum resten av livet, lat resten av livet, deprimerad för resten av livet på denna nivån. Depressionen kommer alltid vara med mig, men jag menar att jag har börjat lära mig tekniker för att hantera det, jag är rädd för att glömma alla dessa tekniker.

Jag är velig och rädd, velig, velig det är jag!

"Anyone can give up, it's the easiest thing to do. But to hold it together when everyone else would understand if you fell apart, that's true strenght"

Unknown

Jag vill så gärna leva, jag är rädd för att leva, jag vill förändras, jag är så rädd att jag inte kommer att förändras.