Ring P1

Jag brukar lyssna på ”Ring P1” under de dagar jag jobbar, har delade meningar om detta program, jag tycker om det, men jag har svårt för vissa personer som ringer in och de ämnen som de tar upp. De senaste dagarna har det pratats om Pride festivalen och Burka, hur synd det är om muslimska kvinnor att behöva gå fullt påklädda, med alla dessa lager av kläder. Det var Täppas Fågelberg som hade hand om programmet denna vecka, och han är väldigt bra att fråga frågor som verkligen får en att stanna upp.

Personligen så spelar det mig ingen roll vad du har på dig eller vad du har för sexuell läggning, huvudsaken är att du är tillfreds, huvudsaken att du kan välja själv. Men även om du är ”påtvingad” klädsel så känner inte jag att du skulle må bättre av att jag tycker synd om dig.
Om du är homosexuell ser jag inte vad jag har med det att göra?! Du behöver inte deklarera din sexuella läggning eller tro/ livsval inför mig, ditt liv, dina val.

I går och idag, under radioprogrammet ”Ring P1” började jag skratta, skrattade riktigt gott, jag vet inte riktigt varför, för det som sas var så främmande för mig. Jag kunde inte förstå vad de som ringde in menade med sina påståenden, och så slogs jag av att de flesta som ringde in tyckte synd om de muslimska kvinnor som var ”tvungna” (?) att gå klädd i ”alla dessa kläder” och med burka, ”hur varmt det måste vara för dem”, ”hur olidligt varmt och svettigt”, men, är det inte så att den muslimska kvinnorna känner att det är viktigt att följa sin tro, är det inte så att för dem så handlar det om något helt annat, och är det inte så att många av de muslimska kvinnorna kommer från länder där det är mycket varmare än vad det är här i Sverige?!. Varför tycker dessa personer synd om de muslimska kvinnorna? Vad är det som provocerar fram det om inte självreflektion? De utgår från sig själva och hur de skulle känna det i samma situation, men de saknar kanske det viktigaste, vilket är tron, seden, traditionen och den kulturella kunskapen. Jag anser inte att jag kan ”tycka synd” om någon för deras val, jag anser att det är att slå sig själv om bröstet för att deklarera att min kultur, sed och tradition är den rätta och den man skall utgå från. Jag är uppvuxen i Sverige, i ett helt annat klimat, i en helt annan kultur. Varför tycka synd om muslimska kvinnor som går klädda i lager på lager? Varför anta att de är förtryckta pga. av deras klädsel?

Om du är homosexuell och vill vara med på Pride festivalen och glädjas i detta med andra, tycker jag det är helt ok, du behöver inte ens något godkännande från mig. Jag anser att vad du tycker om står för dig, det har INGET med mig och min sexualitet att göra! Om du är trygg i den du är, vill klä upp dig eller ut dig, gå med i en parad och dansa runt i staden under en vecka så tycker jag det är underbart. Du sprider glädje, kraft och styrka via dessa händelser, tom jag blir glad och får energi och önskade att jag var en del av er gemenskap, så jag kunde få ta del av denna positiva festival. Jag önskar jag var homosexuell under Pride veckan – ja, man undrar?!

För mig är det väldigt viktigt att få vara den man är utan att någon annan skall ta sig rätten att kritisera mig, för det gör jag så bra själv. Givetvis är det så att jag kan se någon annan som ser annorlunda ut och tacka Gud att jag inte ser ut så, då dömer jag, då avlägger jag ett yttrande om den andre personen, men det är väll oundvikligt, en del av mänskligheten, men jag hoppas innerligt att jag inte dömer andra pga. deras tro eller böjelse. Jag hoppas att jag är öppen för att lära mig nya saker, att jag inte är rädd för att utmana mitt trossystem, att även om jag är negativt inställd är jag lyhörd nog att ta till mig andras åsikter, tro och erfarenheter. Så länge jag kan tänka nytt, tänka om, känner jag mig trygg.

Jag är fullt upptagen med att övervaka mig själv, jag är fullt upptagen med att kolla mig själv, och att fördöma mig själv för att orka lägga mig i om den muslimska kvinnan svettas eller vem den homosexuelle personen träffar och vad de gör på Pride paraden. Jag är fullt upptagen med att förstöra för mig själv, självdestruktiv som jag är.

(Bild lånad från Sveriges Radios hemsida)